tisdag 3 mars 2020

Utan titel









Jag tänker ibland på när jag sökte identitet som konstnär. Målade stora målningar, det skulle man göra då, tyckte att jag hade en bra ansats. Målade på, det fanns ibland delar som jag tyckte blev riktigt bra, men jag fick inte till helheten. Skrapade bort färg, sparade ut det som kändes bra. 


Det är en märklig upptäckt. Att upptäcka det omedvetna skapandet, kreativiteten, det är bra där, stopp, fortsätt, utan att ha någon referens och förklaring. Arbeta med det runtomkring, färgen dör, skrapar bort, målar över, gör om. Hela tiden försöka förhålla sig till det som sparats ut, det som är bra. Inte så bra att det kan klara sig själv, det behövs mer. Jag kan inte mer - blir frustrerad. Skrapar bort all färg - målar över, allt. Det där lilla embryot som i rätt omgivning kunde förändrat, mig, något.


35 år senare tror jag att det finns kvar, någonstans, jag hade fått syn på något som var riktigt bra och samtidigt helt oförklarligt. Jag bara visste att det var rätt och bra, en åsikt, ett ställningstagande, att det var gott och att det fanns inom mig. Fortfarande ogripbart, ofattbart.


Min självbild, jag har kanske i min strävan att mäta mig med detta ogripbara tappat bort bindemedel och duk - färgpigmenten har dammat omkring utan att fastna någonstans. De har förblindat mig, en regnbågsdimma med enbart färgreferenser. Anslaget har förblivit osynligt eller i alla fall otydligt..
Kan man vara god utan att det självgoda tar rygg på dig, dunkar dig hjärtligt på ryggen. Krävs det en hel tunna självgodhet för en nypa godhet. Bland folk, där din självuppfyllande godhet blir en provokation, behövs det för att stå fast. 

Jag tänker på arbete nu, det gör jag nästan hela tiden numera. Som en ensam proton. Jag vill inte vara där, omgiven av krafter som begränsar mig av sina förväntningar. Kan inte, vill inte, orkar inte anpassa mig till deras summariska, okomplicerade bild av mig, en väteatom. Självantänder.

Att börja om, en övermålad duk är lättare att börja om på. Vördnaden, den hindrar inget, du börjar om, inte riktigt från början, erfarenhet. Kadmiumrött ligger utklämt som ett moget körsbär på paletten. Tvivel, är det värt besväret, när prestationen övervunnit lusten.

Ansvar, det är till för att tas. ta för dig av ansvaret, det är bara ditt. Ta lite ansvar till, var inte blyg. Vi har tröttnat på allt ansvar, så bara ta för dig, inget att spara på. 

Utan titel. Dryg sarkastisk självgod moralist, i betraktarens öga växer självbilden fram, glömmer självspäkande, självömkande och falsk.