HERR KLANTZ MINDS: Seoul today

Svårigheterna att förstå språket gör det också lite spännande. För någon dag sedan skulle bror köpa blåbär till sin frukostgröt, vi var lite osäkra på om det verkligen var blåbär i asken, men färgen och storleken var tillräckligt nära för att vi skulle köpa dem. De koreanska tecknen på etiketten var inte till hjälp just då iaf. Då vi provsmakade dem hemma så förstod vi ju att dessa bittra bär som man nästan spottade ut direkt inte var de bär vi önskat. Jag försökte beskriva smaken som om man bara äter skalet på vindruvor, det trodde jag förresten att alla gjort, skalat vindruvor med tänderna för att sedan bara ha det gotta innandömet kvar. Vi stoppade tillbaka asken i kylen två bär kort och bror min var rätt så fast besluten om att det bara var att slänga skiten, men det var lite störigt att inte veta vad det var vi köpt, googlingar på black berries south korea och sånt gav inga ledtrådar.

Idag efter några misslyckade googlingar kom brorsan på att han kunde använda google translate med sin notepad så att han kunde rita in de koreanska tecknen. Första försöket gav resultat Ronnie ah ah, sen tog han bort ett mellanslag som råkat infinna sig, då blev det Alani a ett mellanslag bort till så kom det ”choke berries”. Ett superbär visade det sig när vi läste på, ”svenska” Arania, vi förstod plötsligt inte hur man kunnat leva utan detta bär och fyllde på våra fruktsalladsskålar med dessa fortfarande inte goda men ack så nyttiga bär. Nu blir det till att plantera Araniabuskar där hemma, för utan att äta dessa bär kommer man garanterat att dö så småningom.

Igår när vi gick vår bergsvandring såg vi en hel del kvinnor med vad jag trodde var andningsmasker , de såg ut som något Disney hade designat och jag tänkte att det hade varit en trevlig souvenir att ta med sig hem. Jag tänkte att jag googlar upp en bild så att jag kan visa i affären vad det är jag söker. Efter en hel del sökande visar det sig att det är en UV-protection mask jag letar efter, så det är för att skona huden från att bli ful-brun och gammal som den används.

Skönhetsidealen här... Såg ett fb-inlägg av en kär vän som berättade att hon nu skulle låta det grå håret få leva fritt, slut med hårfärgningen. Förstod att det inte var ett helt enkelt beslut även på kommentarerna hon fick även om det bara var pepp. Här i Seoul går det omkring väldigt många söta dock-flickor. jag har förstått att önskan om vitt skinn och plastikoperationer är väldigt vanligt här, man korrigerar framförallt ögonlocken och näsan och detta på rätt unga flickor. Jag läste att var femte kvinna i Sydkorea har gjort en plastikoperation. Jag tycker att det är svårt att förhålla sig till det, första impulsen är att det ju är för jävligt att så många känner att de behöver korrigera sitt utseende. Men får det dem att må bättre med sig själv så? Äh jag vet inte, jag kan ibland känna att jag blir lite fördömande. För ett antal år sedan gick det en TV-serie om en plastikkirurgiklinik, jag såg ett avsnitt där en kvinna i min ålder skulle göra en ansiktslyftning. Hennes mungipor hade fallit ner så att hon alltid såg sur och arg ut. Hon sa någonting i stil med -jag är en riktigt glad och uppsluppen människa fast jag blir ofta bemött utifrån mitt sura utseende, jag vill att min mun ska vara gladare så att den bättre stämmer överens med hur jag är. Hoppas att hon blev nöjd.

Idag blev det en riktigt turisttur, vi åkte till Seoul tower för att se stan från ett ännu högre perspektiv. Seoul är stort, väldigt stort med en population på runt 10.000.000 människor, som hela Sverige då ja, fast på en lite mindre yta. Det går inte riktigt att beskriva hur galet det är när man går runt i utsiktstornet och ser staden breda ut sig utan slut åt alla håll.

Maten; vi åt Sangyetang på en restaurang i down town, en liten kokt kyckling i buljong stoppad med ingefära och ginseng. Det var gott och kändes fräscht.