HERR KLANTZ MINDS: Dag fyra i Seoul

Ibland oroar jag mig själv med att fundera över vad andra människor stör sig på hos mig, min fru, mina barn, min bror, arbetskamrater osv. Med fru och barn är det lite lättare eftersom de är ganska duktiga på att uttrycka det själv tänker jag, men det finns säkert saker där också som de inte säger av rädsla för att såra eller nåt. Det är bra man behöver inte säga allt till varandra.

För många år sedan hade jag tillsammans med några då nära kollegor en session över några öl där vi just uttryckte vad vi störde oss på hos varandra, vi gick en runda runt bordet och skulle säga något om var och en, ett försök i gott syfte. Det blev inte så bra. Bättre då tror jag att själv försöka pejla vad andra stör sig på hos en, det behöver man inte bära med sig på samma sätt.

Kollegorna är ändå kanske de som jag tycker är mest intressanta att försöka pejla, vad är det som de stör sig på hos mig månne? Eller stör sig mest på kanske är bättre uttryckt. Mina tolkningar är förstås snälla, jag vet ju själv att jag oftast vill väl egentligen. Är det att de inte vet om jag är allvarlig eller driver med dem, gör jag dem osäkra? Är det att jag inte är så bra på att känna in när jag uttrycker mig på ett sätt som kan såra andra? Ey stopp, Tanken med detta är ju inte att ni som läser det här ska börja fylla i, det är för mig ett sätt att försöka bli... bättre, är väl inte riktigt det ord jag söker men mer i balans kanske eller bara att göra någon reflektion över sig själv utan bestämt mål. Inte så att jag till varje pris måste försöka anpassa mig till att inte störa nån, sånt kan ju verkligen reta upp folk.

Jag vaknade i natt av meddelandeaviseringen från messenger, har inte tänkt på att stänga av den tidigare eftersom ingen jag känner skulle höra av sig där mitt i natten, om det inte var väldigt viktigt. Det fungerar ju inte så bra med 7 timmars tidsskillnad. Nu var det från vänner som jag kände att jag längtar efter, så det var ändå med en fin känsla jag vaknade. Fast innan jag hittat rätt på hur man stänger av ljudet... Sen var det kört att somna om, började då roa mig med mina tankeexperiment, ja så var man klarvaken. Bra läge att vakna upp med staden idag då.

Brors hotell längs till höger, vy från berget

Gym längst upp på berget

Jag kom ut strax efter klockan sex på morgonen, gick först uppför närmsta berget för att få en vy över närmsta staden. Det området är lite som möllevången, lite kaosigt charmigt, fast utan synliga narkotikaförsäljare. Igår var vi inne i downtown city, det är inte riktigt min grej, även om det är helg fortfarande och mycket är stängt. Vi gick längs en gata som var likt en kombination av Malmöfestival och Drottninggatan i Stockholm, massa människor, trångt, matos, HM, zara, converse, och en ljudmatta av koreansk/kinesisk musik, sorl och gapande gatuförsäljare. Jag kan inte riktigt slappna av i det där. Skönt att komma ur det ut till de stora öppna boulevarderna och kontorshusen. Vad som ändå är slående i den har stan är att man känner sig trygg var man än går även om det är kaosigt. Det finns ju säkert skumma typer här också men än så länge har jag inte känt av att jag skulle behöva kolla att plånboken är kvar av den anledningen.

I går kväll åt vi ännu en av nationalrätterna, dolsot BiBimBap på en liten enkel restaurang. Bror min har letat efter en restaurang så att jag skulle få smaka denna favorit. Vi fick in varsin het gjutjärnsskål med en röra av ris grönsaker och ett rått ägg (jag vet att råttor är däggdjur) samt några köttslamsor, detta skulle man röra om i så att det bryntes i sesamoljan i botten på den heta skålen, till det en chilipastasås, gött mos.

Stan vaknar inte riktigt förrän jag är på väg tillbaka till hotellet strax efter åtta. Efter den lilla bergsvandringen gick jag en runda i den här nära stadsdelen. Jag är noga med att memorera hur jag går så att jag kan hitta tillbaka. Skyltarna hjälper inte så mycket även om man ibland kan se en vägskylt med vanliga bokstäver. Kartan tog jag heller inte med mig så det blev ingen runda, utan jag gick tillbaka ungefär samma väg som jag tag mig ut. Jag har en lapp med mig där det står vilket hotell jag kommer ifrån, den kan jag visa upp om jag skulle förvirra mig helt. Här verkar inte finnas någon direkt fikakultur, jag letade förgäves efter något ställe att ta en kopp kaffe så det blev frukost på brorsans balkong idag igen, inte helt fel det heller, 8 våningen på Hilton.

Efter frukosten tog vi shuttlebussen, det är hotellets buss som är gratis för gästerna och går en fast runda varje hel och halvtimme. Vi hoppade av vid ändhållplatsen, en ”studentby” väldigt trevlig atmosfär där med lite små restauranger och kaffebarer samt ett Sibyllakorvstånd. Vi tog sedan tunnelbanan till Gangnam, den lyxigaste delen av Seoul. Det var ganska fullt i vagnarna och varenda en, gammal som ung satt med mobiltelefonen uppe hela tiden. Bror min säger att de ser på såpor på mobilen. Pokemongo kan man inte spela för att landet inte låter pokemonspelet få tillgång till Google maps då det fortfarande officiellt är i krig med Nordkorea, ändå går väldigt många med mobilen framför sig i pokemongoställning.

Gangnam känns verkligen som en lite finare stadsdel där det finns en köpstark population, feta skyskrapor, lyxbilar, märkesklädbutiker och lite stiligare kläder på folk. Det är kul att få sett det men inget man kanske behöver besöka igen, jag gillar Möllevången bättre – det lite slitna och chosefria. Det luktar förstås lite sunkigt där, trodde först att det var från floden men det är nog en blandning av gamla sopor och avlopp – känner igen doften från vissa ställen i Grekland.