Ibland oroar jag mig själv med att
fundera över vad andra människor stör sig på hos mig, min fru,
mina barn, min bror, arbetskamrater osv. Med fru och barn är det
lite lättare eftersom de är ganska duktiga på att uttrycka det
själv tänker jag, men det finns säkert saker där också som de
inte säger av rädsla för att såra eller nåt. Det är bra man
behöver inte säga allt till varandra.
För många år sedan hade jag
tillsammans med några då nära kollegor en session över några öl
där vi just uttryckte vad vi störde oss på hos varandra, vi gick
en runda runt bordet och skulle säga något om var och en, ett
försök i gott syfte. Det blev inte så bra. Bättre då tror jag
att själv försöka pejla vad andra stör sig på hos en, det
behöver man inte bära med sig på samma sätt.
Kollegorna är ändå kanske de som jag
tycker är mest intressanta att försöka pejla, vad är det som de
stör sig på hos mig månne? Eller stör sig mest på kanske är
bättre uttryckt. Mina tolkningar är förstås snälla, jag vet ju
själv att jag oftast vill väl egentligen. Är det att de inte vet
om jag är allvarlig eller driver med dem, gör jag dem osäkra? Är
det att jag inte är så bra på att känna in när jag uttrycker mig
på ett sätt som kan såra andra? Ey stopp, Tanken med detta är ju
inte att ni som läser det här ska börja fylla i, det är för mig
ett sätt att försöka bli... bättre, är väl inte riktigt det ord
jag söker men mer i balans kanske eller bara att göra någon
reflektion över sig själv utan bestämt mål. Inte så att jag till
varje pris måste försöka anpassa mig till att inte störa nån,
sånt kan ju verkligen reta upp folk.
Jag vaknade i natt av
meddelandeaviseringen från messenger, har inte tänkt på att stänga
av den tidigare eftersom ingen jag känner skulle höra av sig där
mitt i natten, om det inte var väldigt viktigt. Det fungerar ju inte
så bra med 7 timmars tidsskillnad. Nu var det från vänner som jag
kände att jag längtar efter, så det var ändå med en fin känsla
jag vaknade. Fast innan jag hittat rätt på hur man stänger av
ljudet... Sen var det kört att somna om, började då roa mig med
mina tankeexperiment, ja så var man klarvaken. Bra läge att vakna
upp med staden idag då.
![]() |
Brors hotell längs till höger, vy från berget |
![]() |
Gym längst upp på berget |
Jag kom ut strax efter klockan sex på
morgonen, gick först uppför närmsta berget för att få en vy över
närmsta staden. Det området är lite som möllevången, lite
kaosigt charmigt, fast utan synliga narkotikaförsäljare. Igår var
vi inne i downtown city, det är inte riktigt min grej, även om det
är helg fortfarande och mycket är stängt. Vi gick längs en gata
som var likt en kombination av Malmöfestival och Drottninggatan i
Stockholm, massa människor, trångt, matos, HM, zara, converse, och
en ljudmatta av koreansk/kinesisk musik, sorl och gapande
gatuförsäljare. Jag kan inte riktigt slappna av i det där. Skönt
att komma ur det ut till de stora öppna boulevarderna och
kontorshusen. Vad som ändå är slående i den har stan är att man
känner sig trygg var man än går även om det är kaosigt. Det
finns ju säkert skumma typer här också men än så länge har jag
inte känt av att jag skulle behöva kolla att plånboken är kvar av
den anledningen.
I går kväll åt vi ännu en av
nationalrätterna, dolsot BiBimBap på en liten enkel restaurang.
Bror min har letat efter en restaurang så att jag skulle få smaka
denna favorit. Vi fick in varsin het gjutjärnsskål med en röra av
ris grönsaker och ett rått ägg (jag vet att råttor är däggdjur)
samt några köttslamsor, detta skulle man röra om i så att det
bryntes i sesamoljan i botten på den heta skålen, till det en
chilipastasås, gött mos.
Stan vaknar inte riktigt förrän jag
är på väg tillbaka till hotellet strax efter åtta. Efter den
lilla bergsvandringen gick jag en runda i den här nära stadsdelen.
Jag är noga med att memorera hur jag går så att jag kan hitta
tillbaka. Skyltarna hjälper inte så mycket även om man ibland kan
se en vägskylt med vanliga bokstäver. Kartan tog jag heller inte
med mig så det blev ingen runda, utan jag gick tillbaka ungefär
samma väg som jag tag mig ut. Jag har en lapp med mig där det står
vilket hotell jag kommer ifrån, den kan jag visa upp om jag skulle
förvirra mig helt. Här verkar inte finnas någon direkt fikakultur,
jag letade förgäves efter något ställe att ta en kopp kaffe så
det blev frukost på brorsans balkong idag igen, inte helt fel det
heller, 8 våningen på Hilton.
Efter frukosten tog vi shuttlebussen,
det är hotellets buss som är gratis för gästerna och går en fast
runda varje hel och halvtimme. Vi hoppade av vid ändhållplatsen, en
”studentby” väldigt trevlig atmosfär där med lite små
restauranger och kaffebarer samt ett Sibyllakorvstånd. Vi tog sedan
tunnelbanan till Gangnam, den lyxigaste delen av Seoul. Det var
ganska fullt i vagnarna och varenda en, gammal som ung satt med
mobiltelefonen uppe hela tiden. Bror min säger att de ser på såpor
på mobilen. Pokemongo kan man inte spela för att landet inte låter
pokemonspelet få tillgång till Google maps då det fortfarande
officiellt är i krig med Nordkorea, ändå går väldigt många med
mobilen framför sig i pokemongoställning.
Gangnam känns verkligen som en lite
finare stadsdel där det finns en köpstark population, feta
skyskrapor, lyxbilar, märkesklädbutiker och lite stiligare kläder
på folk. Det är kul att få sett det men inget man kanske behöver
besöka igen, jag gillar Möllevången bättre – det lite slitna
och chosefria. Det luktar förstås lite sunkigt där, trodde först
att det var från floden men det är nog en blandning av gamla sopor
och avlopp – känner igen doften från vissa ställen i Grekland.
![]() |
klotter? |
![]() |
Telefonkiosk? som används? |
![]() |
Kläder för bodybilderflickor? |
![]() |
Duck and cover |
![]() |
Gangnam |
Kul att läsa! Känns som jag varit några dagar i Saoul nu.
SvaraRadera