torsdag 15 september 2016

Dag 3 i Seoul

Läser vad jag skrivit i de tidigare inläggen och förstår att de präglats både av resnerver och jetlag. Igår skrev jag det sista vid midnatt här och då var jag så trött efter att kämpat mot sömnen nästan hela dagen att jag satt och nickade till emellanåt. Tycker ändå att texten i sin forcerade rytm ändå blev ganska illustrativ. Jag hade satt klockan på 8 idag för att förhoppningsvis snabbt kunna komma in i rätt rytm, kunde sovit flera timmar till, men tvingade mig upp efter en halvtimmes snoozande.

En sak jag lade märke till igår när vi cyklade var alla utegym, säkert inte mer än 500 meter mellan var plats. Väldigt ofta är det äldre som håller igång på maskinerna. Det är bra grejor, crosstrainers, cyklar, vikter och alla möjliga styrketräningsredskap. Måste vara bra för folkhälsan och produktionen.


Jag har varit här alltför kort tid för att märka några andra särdrag än att de talar ett annat språk, ett som gör att jag inte har en aning om vad som sägs. Dessvärre kan jag inte heller förstå bokstäverna men de är väldigt snygga, siffrorna är samma men växelkursen är förvirrande, ungefär ta bort tre nollor och gånga sen med 8.

Man kan lätt irritera sig på koreaner säger min bror, de går på cykelbanan och om de går på gångbanan så går de på fel sida, tränger sig före i köer, fiser, väntar inte på utgående passagerare i tunnelbanan innan de tvunget ska klämma sig in, åker hiss fastän de är unga och kan gå i trappor. De kan inte köra bil, använder varningsblinkers när de ska svänga, kan inte backa och överskattar bilens längd så att de ställer sig en hel billängd bakom framförvarande vid rödljus.

Jag har också fått lära mig en del åtgärder att vidtaga. Släpp ingen framför dig i kön, kan du blockera någon irriterande Korean och släppa fram flera andra så gör det och se oförstående ut. Trampa av skorna på dem som lyckas tränga sig före. Använd ringklockan på cykeln för att göra de vimsiga Koreanerna uppmärksamma på att du är bakom, och fortsätt sedan att plinga under tiden du kör om så att de verkligen förstår att de gjort fel.


Vi tog tunnelbanan idag, den är helt galet fräsch, inte ett klotter så långt ögat kan nå, ljusa och sådär arkitektritningssnygga som man inte tror finns, och tyst är det också, förutom de där jinglarna som förkunnar att tåget är på väg, och sedan en till när det är på plats. Det finns ingen möjlighet att kasta sig ner på spåren eftersom det är en glasvägg med skjutdörrar som skiljer perrongen och spåren åt. När de förarlösa tågen kommer in så öppnas först dörrarna på tåget och sedan de i glasväggen så att man kan gå in i playmobilvagnen.



'














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar