måndag 18 februari 2013

Vad var det han sa?

Nu har jag arbetat i skolvärlden i över tjugo år... Det borde i bästa fall betyda att jag tillägnat mig en del, både erfarenheter och och insikter. Jag har följt med i den politiska debatten och tagit del av olika forskningsresultat och pedagogiska teorier. Jag har försökt problematisera och tänka kritiskt och fritt från dogmer... och... jag har ingen heltäckande lösning på hur den perfekta skolan skulle kunna se ut. Visst, jag har en del tankar om hur skolan kan bli både sämre och bättre... eller …vad då bättre?

Bättre på vad? vad är egentligen Sydkoreaner och Finländare så jäkla bra på egentligen, förutom att få bäst resultat i PISA undersökningarna?...och topp i självmordsstatistiken...

Det som är en bra skola för mig är inte nödvändigtvis en bra skola för andra... Skolan är i högsta grad politisk. En bra skola för den nuvarande regeringen verkar vara en skola som på samma sätt som Sydkoreas skola arbetar för att medborgarna skall bli rädda, plikttrogna, anpassningsbara och en lydig marknadsanpassad arbetskraft... och en bra skola för mig kan vara en skola för trygga, solidariska och fria kritiskt tänkande medborgare.

Med så olika mål med skolan är det förstås inte så lätt att då säga att vi ska utforma en skola där vi tar nytta av den pedagogiska tvärvetenskapliga forskningen, den kan ju faktiskt leda mot fel politiska mål.

Fast så enkelt är det ju inte heller. En auktoritär skola kan skapa kritiskt tänkande rebeller och en jämlik och respektfull skola kan skapa osäkra elever. Det är så många parametrar att ta med i beräkningarna  och skolan och dess elever är och verkar inte i en klinisk miljö.

Men ändå... när det gäller skolan så verkar det vara okej för vem som helst som själv gått i skola att uttala sig tvärsäkert om hur skolan ska se ut...vad lärarna ska göra, hur bra det är med läxor och mer läxor, ordning o reda, MATEMATIK osv.

Anledningen till den här texten var att en god vän idag länkade till en artikel i “Modern psykologi” där neuroforskaren Martin Ingvar får lov att vara arg över skolans tillstånd. Med anekdotisk bevisföring riktar han skallsågen mot “flumskolan”.

“Jag vet hur hjärnan fungerar och därför kan jag...” Intressant och naturligtvis inte förbisett av både den pedagogiska forskningen och praktiken... men det finns som sagt en del andra parametrar att ta hänsyn till också, utanför den kliniska miljön.

Är inte de som gått i “flumskolan” förresten överlag ganska bra på att tänka utanför lådan?

4 kommentarer:

  1. Var är då motbilderna? Och varför har skolans egna företrädare så svårt att hantera tyckare? Det är ju så att alla ämnen som vi själva har en faktisk, och även känslomässig, relation till gör oss väldigt benägna att ha åsikter. Detta faktum går ju inte att ändra på. Just nu har jag fått upp ögonen för Ragnhild Söderbergs forskning, tänk om skolans företrädare kunde kliva fram och berätta vilken forskning man själv baserar sin undervisning på! Eva lidmark

    SvaraRadera
  2. Funderar på om jag ska svara med frågor?
    Varför lyssnar så få på P1? Varför får pseudohändelser så stort utrymme i media? Vilka kanaler tror du är intresserade av en seriös belysning av skolan? Och hur många procent av befolkningen skulle vara intresserad av en nyanserad bild av sakernas tillstånd... utan KRIGSRUBRIKER?

    Skolans företrädare har inte svårt att hantera tyckare överlag, tycker jag. Men när tyckandet har en tendens att bygga på fördomar, förenklingar, yrkesförakt och subjektiva antaganden så hamnar dessvärre debatten lätt i att man från skolhåll ska svara på frågor om hur lärarna ska få barnen att bli bättre på att räkna och läsa, utifrån grundantagandet att det är dåligt, apropå utskottsförhör. Det är svårt att hantera i en klatschig one-liner.

    Såklart ska man få lov att ha åsikter om skolan, våra barn går ju där, och vi har gått i skolan själv. Men, det skulle vara klädsamt om man försökte sätta sig in i en större del av kakan än ens egen skolgång och Zarembas skandalskriverier innan man drar till med storsläggan mot lärarkåren.

    Jag antar att du menar att lärarutbildningen borde berätta utifrån vilken forskningsgrund man utbildar lärare? För varken skolor eller lärare är en homogen massa som du säkert är väl medveten om. Det finns lärare som tycker att en viss metod passar för dem och deras elever och andra som föredrar en annan metod. Det finns ”dåliga” lärare och det finns bättre lärare, det finns olika typer av elevsammansättningar mm mm. Det finns nyutbildade lärare och det finns lärare med äldre utbildning. Fortbildning, säger du kanske då... är numera helt koncentrerad på bedömning och med de ekonomiska ramar som en skola har är det mycket svårt att kunna tillfredsställa ytterligare krav på vettig fortbildning (vikarier).

    Det som framförs som kritik mot skolor och lärare borde ju naturligt hamna hos de som har det största ansvaret för utbildningarna... Regeringen och dess organ. Är det politik som gör att man drar ner på humaniora (språkvetare)? Hur tänker man då man vill stärka yrkesrollen för lärare? Inte fortbildning i metodik och pedagogik... nej, bedömning (och från lärarfacken -högre lön).

    I grund och botten handlar det väl om vilket samhälle man vill arbeta för och vilka konsekvenser det får? Är det inte allas ansvar att se till så att det ges bra förutsättningar för skolan att kunna bli en bra och lärande skola? Jag hör ju lärare (anekdotiskt) som säger att de inte gör ett så bra jobb som de skulle kunna göra, och har gjort, för att den politiska (folkvalda) styrningen har lagt fokus på utvärdering och bedömning istället för på undervisning och lärande. Jag är inte bekymrad över lärarnas yrkeskunnande, jag är bekymrad över var fokus läggs av de styrande och att den ”slimmade organisationen” inte gör att skolan och dess elever knappt mer än håller näsan över vattenytan (i bästa fall)... Det, drabbar barnen! Kort sagt, det pedagogiska kunnandet är stort men organisationen i lika dåligt skick som statens järnvägar.

    Har du förresten någon bra metod som du kan dela med dig om hur man gör sin röst hörd?

    Skolans företrädare gör sin röst hörd i många forum, 360 har du fått tips om, pedagogiska magasinet är en bra tidskrift, Krut... "Skola och samhälle" är en emellanåt intressant sida... Jag brukar hitta, som jag tycker, intressanta länkar till artiklar på www.backaskolan.se

    SvaraRadera
  3. Själva skolbyggnaden. Att den står utomhus. Är inte det ett problem i ett kallt land som vårt?

    SvaraRadera
  4. Nej, jag vet ingen bra metod att nå ut men social medier verkar ju funka hyggligt utan jämföra det med genomslag i nationella medier. Bra att vi är två i alla fall som har P1 som enda radiokälla. Och jag tror att många människor är intresserade av goda nyheter, goda exempel, sådana som alltid finns oavsett vilken regering som sitter vid makten. Men en middag som sagt för fortsatt diskussion! Eva

    SvaraRadera