”Motsatser
till kärlek i vår kultur är å ena sidan hat och å andra sidan
likgiltighet. Skillnaden mellan hat och likgiltighet är att den som
hatar fortfarande väldigt mycket bryr sig om den andre medan detta
inte gäller när man är likgiltig.” Wikipedia
Låt
oss hata mer... Jag hatar t ex. dessa
ränksmidare som ligger bakom det som den nyliberala tidskriften
The economist kallar “den
tysta revolutionen”. Jag hatar skribenter (Per T Qhlsson) som
hyllar “den nya svenska modellen” i dagens dumkrönika i sydsvenskan. Jag hatar
Obamas drönarattacker, att Guantanamo finns kvar mm mm
Att
vi inte skulle få lov att hata ligger såklart i linje med det
nyliberala new-ego-överhäng som kallas mindfullness. “Undvik det som är
negativ energi”, ”se möjligheter istället för problem”, ”gör
dig anställningsbar”, ”undvik att vara offer”. Om man nu inte
kan ändra på samhället för att må bra, ja då kan det ju fungera
att ändra dig själv... Acceptera skiten och klaga inte... Bli
likgiltig... Så genomför man en tyst revolution.
Att
hata är en väg till möjlig förändring av omständigheterna. Vi
måste få kalla krigshetsare för ”krigshetsare”, lögnare för
”lögnare” och historieförfalskare för det de är... Ut på
gatorna och hata omständigheter som tvingar sjuka och arbetslösa
till förnedring. Dags för en högljudd revolution
”Näthat”
är kanske ett dumt begrepp att använda mot de frustrerade tossingar som
uttrycker önskemål om att våldta och förnedra meningsmotståndare
eftersom det lätt kan inkludera även det sunda hatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar