onsdag 26 september 2012

TinTin-skandalens mörka drivkrafter



Jag blir nästan rädd för denna ”hårfön” av indignation över att Behrang Miri ville flytta TinTin-albumen från 10-13 årsavdelningen på Kulturhusets bibliotek några meter in till Serieteket. I mitt tycke en relevant förflyttning, eftersom den serien kanske ska läsas i rätt kontext (vilket många verkar överens om, att den är ett historiskt dokument som vi kan lära oss gamla tiders värderingar av). Jag ser inte det kontroversiella i detta och förstår inte alla de som ropar att det är censur och åsiktsförtryck. Jag är själv en stor beundrare av Herge som berättare och tecknare och tycker naturligtvis inte att de ska brännas på bål eller gömmas i en källare... och, det är det väl ingen som tycker...?

Men att bara låta dem ligga där på barnavdelningen och ligga, för jag tänker nog att biblioteken är en garant för att barnlitteraturen som presenteras där är pedagogiskt OK... Jag skulle t ex inte vilja att mina barn hittade antisemitisk barnlitteratur från Nazityskland där... eller tänker då någon att det så fort ett barn tar upp ett TinTin-album så ska det störta fram en bibliotekspedagog och förklara för barnet i vilken kontext verket är skapat i? Nej, då är det väl bättre att flytta dem till Serieteket där de hamnar i ett annat sammanhang.

Eller så tycker man annorlunda, men att ropa om att det skulle vara ett totalitärt förhållingssätt, åsiktsförtryck, historierevision och censur är väl magstarkt.

Det blir kanske lite lättare att förstå de hatiska stämningar som kommer i omlopp när man hädar profeten Mohammed med en rondellhundsteckning eller en youtubefilm när man ser vilka reaktioner en förflyttning av några seriealbum kan få. En gradskillnad jovisst, men ändå. Här drar debattörerna gärna paralleller till entartete kunst och bokbål i NaziTyskland

Ett tag tänkte jag att det var för att det var på Twitter reaktionerna var som snabbast och vildast man missade att se hela bilden. Att man på de 140 tecken som står till buds i ett twitterflöde inte kan ge en nyanserad bild av varför man avsåg att flytta dessa seriealbum (Kursiv text är 140 tecken).

Men sen läser jag på morgonen Sydsvenskans rapportering och krönikor om ”händelsen”. Och  Stockholms kulturborgarråd Madelaine Sjöström uttalar sig i DN – Jag är orolig för den diskussion som pågår inom huset. Jag kan inte låta bli att jämföra med vad som pågår i länder som Ungern där bibliotek, teater och andra kulturella och konstnärliga uttryck är på väg att politiseras. Det bör bekämpas. Kulturhusets konstnärliga ledare säger nästan samma saker som man gör i Ungern. Genom att censurera biblioteksutbudet spelar han de främlingsfientliga krafterna rätt i händerna.

Och jag tänker att det kanske är något annat ändå. Man använder det som ett exempel på ”överförmynderi” och statliga ingrepp på människans frihet? Ett förvrängt nyliberalt politiskt slagträ, jag ser parallellerna till Muhammedfilmen igen...

plats för att flippa ut....

...OK, nu räcker det.

Som förälder gör man såklart ett antal felbeslut, eller i alla fall mindre välbetänkta beslut och val. En av de beslut som jag ofta tänker på är när jag gav mina barn både tillåtelse och välsignelse att köpa ett TV-spel som heter Grand Theft Auto. Ett väldigt välgjort spel med fantastisk grafik och väl genomtänkta utmaningar, ett spel som fick högsta betyg av alla spelsajter och branschtidningar.

Spelet har några ”små” moraliska brister dock... Man är i spelet en gangster som rånar, stjäl, våldtar, misshandlar och dödar i sin framfart för att komma högre i rang inom gangstervärlden. Som vuxen kunde jag se ironin hos spelskaparna... kanske kunde jag inbilla mig att mina barn också skulle uppfatta detta.

Ja, jag tycker att jag gjorde fel som lät mina barn köpa detta spel på grund av den minst sagt tvivelaktiga moralen och otäcka samhällssynen. Fast jag kanske hade gjort samma sak igen.

Jag kan ju inte försvara mitt val med att den speglar samhällsklimatet, vilket den ju i viss mån gör... Nej det är fel, jag ska inte förmedla dessa värderingar till mina barn, och jag ska kanske inte heller stödja det företag som utvecklat spelet genom att köpa det... Men, detta spel tillhör absolut spelhistorien, vi ska inte bränna det på bål... men vi kanske inte heller ska låta våra barn spela det. Och om vi ska göra det måste vi nog också ta en diskussion om innehållet med dem... I alla fall tänka tanken att göra det...

Och apropå tanken, Tankesmedjan i P3 har ett väldigt roligt och träffande inslag om censurskandalen på Kulturhuset..

EDIT: det här tycker jag är värre

Ett inlägg i kategorin, Nallebjörnar, rondellhundar, youtubefilmer, hen, TinTin, saker som orsakar de stora konflikterna.









2 kommentarer:

  1. Vad som händer är nog mindre att kulturen politiseras & mer att samhället de senaste åren har avpolitiserats, precis enligt den nyliberala logik som du pekar på. Politik har i det offentliga samtalet blivit "sånt som politiker gör" & inget annat & kulturen (& idrotten (http://bit.ly/QbiKFu) & marknaden &c.) ska "få lov att vara opolitisk". Vi måste fan skrika jävligt högt att ETT UPPRÄTTHÅLLANDE AV DET RÅDANDE ÄR OCKSÅ POLITIK!

    SvaraRadera
  2. JAVISST ÄR DET! såg du denna http://www.dn.se/ekonomi/statligt-bolag-stoppar-fackets-reklam – "Den här kampanjen kritiserar den marknad som vi själva och våra kunder verkar på. Den går stick i stäv med det uppdrag vi har och bedriver, säger Cecilia Granath, pressansvarig vid Jernhusen, till tidningen. Hon anser att debatten kring avregleringen i första hand ska ske med politikerna."

    SvaraRadera