tisdag 18 september 2012

ETT LÖPSTEG FRÅN HEMMET


Igår när jag kom hem från jobbet märkte jag att jag inte hade fått med mig hemnyckeln, och ingen öppnade när jag knackade på dörren. Solen sken så det var ingen större fara, jag kunde vila en stund i baden-badenstolen tills någon kom hem. Barnen kan man förstås inte räkna med att de ska vara hemma, de är oftare hos sina respektive flickvänner än hemma, men min fru borde väl komma ganska snart. Hon skulle till ögonläkaren klockan ett idag och hade blivit varnad för att hon skulle vara extremt ljuskänslig efteråt. Den skarpa höstsolen skulle väl i så fall väl tvinga hem henne ganska snart. Jag provade ändå att ringa både hemtelefon och hennes mobil utan att få något svar. Behöver förstås inte betyda något eftersom hon ofta glömmer att ladda sin telefon. Förr glömde hon att ta med den, nu har hon den oftast med i alla fall.


Klockan blev fem utan att någon kommit, jag hade slumrat till en stund, provar ringa igen... inget svar. Bilnyckeln har jag, hade tagit av hemnyckeln och satt den i myntfickan på joggingbyxan igår när jag skulle ut och försöka springa en runda eftersom jag inte ville ha hela stora nyckelknippan med mig. Där ligger den väl fortfarande kvar.


Försöka springa, ja... jag har haft väldigt jobbigt med knäet ända sedan i våras, var ju också hos en ortoped och blev typ ”friskförklarad”. Fastän jag efter varje försök att springa eller dansa varit helt förstörd i knäet dagarna efter. Jag började jag att motionscykla istället, för att skona knäet. Motionen behöver jag i alla fall för att som bäst kunna balansera på gränsen till fullständigt förfall. Nu har jag också fått problem med vänstra armen som ibland domnar och ryggen värker. Kiropraktorn som jag var hos trodde att det var cyklingen och hur jag belastar rygg och armar när jag lägger min tyngd mot styret och hur ojämnheter i vägen fortplantas upp, som var orsaken till just de besvären.


Förra helgen, i bastun efter att ha försökt jogga 3 kilometer i bokskogen kommer jag i slang med en man som haft samma besvär med knäet som jag beskriver. -Fel skor, säger han. Du ska köpa Asics som har extra pronationsstöd och gel-dämpning, Nike som du har, funkar inte så bra för oss som har kommit upp både i ålder och vikt.


Utelåst men med tillgång till bil. Då passar det kanske bra att åka iväg till sportaffären och kolla upp vad det finns för skor. Först går jag in på den stora U-sportaffären vid Toftanäs, hade ändå tänkt ta mig dit för att köpa en ny vattenflaska istället för den jag glömde någonstans när vi spelade på Gittans sextioårsfest. Varför blir man aldrig av med de fula vattenflaskorna? Jag köpte två likadana nu, snygga, om jag skulle slarva bort den ena. Jag tittar lite förstrött på joggingskorna men känner mig inte riktigt i form för att be om hjälp av någon expedit. Hittar istället en skjorta på friluftsvaruavdelningen, eller på ”outdoor” som de säger i högtalarna när de behöver hjälp i kassan av någon just därifrån.


Jag betalar och lämnar butiken, fast jag tänker, att jag borde nog gå in på den intilliggande sportaffären också. Det är ju trots allt inte var dag som jag är ute och shoppar. När jag står där och stirrar på joggingskorna kommer det en ung spänstig kille och frågar om han kan hjälpa till. Jag säger att jag kanske skulle vilja det, och berättar om mitt möte med mannen i bastun. Expediten ber mig att ta av skorna och snurra runt så att han kan se efter om jag har någon ”pronation”. Ja, säger han där han ligger på golvet och kollar mina fötter och jag snurrat runt några gånger, du har ganska kraftig pronation på vänster fot, det vill säga att fotleden viker inåt, och det påverkar såklart knäet.

-Den här skon, säger han och tar fram en svart Dart Vadermask-liknande sko, är vad du ska ha. En fruktansvärt ful plastig sak med en massa ”tuffa” detaljer, en sko som jag av utseendemässiga skäl hade tvekat till att köpa även till ett sjuårigt barn. Jag har tidigare köpt skor i varselfärger fastän det har skurit i mitt estetiska sinne bara för att de skulle vara bäst, men detta är att gå några steg till, känner jag. 2 000 kronor kostade de också, tror att det var likadana som jag såg i förra butiken för strax under 1 700, så i vilket fall som helst så tackar jag för mig och tänker åka hem utan några gymnastikskor.

Min fru hade ringt under tiden som jag var i den här affären och förklarat att både hon, sonen och sonens flickvän varit hemma hela tiden, frun hade varit så ljuskänslig att hon varit tvungen att gå och lägga sig, sonen och flickvännen hade varit instängda på rummet och inte hört hemtelefonen...



På väg mot bilen tänker jag, äh men vad tusan det kommer att ta en evighet innan jag får för mig att gå in i en sportaffär igen. Jag tar mig till första affären igen och går direkt bort till mannen vid informationsdisken på skoavdelningen. Han ser ut som att han springer ett maratonlopp i veckan. -Jag behöver hjälp med skor, har pronation på vänster fot och behöver ett par skor som kan kompensera det. -Okej säger mannen med stort allvar, då måste vi först se hur du springer på löpbandet så att vi kan göra en korrekt bedömning av vilka skor som passar. Jag tar på mig ett par normalskor som han ger mig och hoppar upp på löpbandet. Under tiden som jag springer så filmas mina fötter och det är den filmsekvensen som vi sedan tillsammans tittar på. Mina fötter ser fruktansvärt ospänstiga ut på filmen, som när man ser hur de där sjukligt tjocka amerikanerna vaggar fram. Han förklarar att jag pronerar på båda fötterna, kanske till och med mer på höger fot. Han visar med rutnät på skärmen och säger sedan att vi ska prova en sko som borde göra mitt löpsteg neutralt. Han kommer tillbaka med en Asics sko, inte starwarsmodellen, utan en som faktiskt ser ut som en ganska normal joggingsko.


När vi tittar på filmen efter jag sprungit med dem så visar han på hur min fotnedsättning blivit rak. Jag tycker fortfarande att det ser ut som någon slags elefantwalk men skon är skön och jag bestämmer mig för att köpa den... efter att först ha frågat om priset. 1300 spänn, rena kapet då i förhållande till den fula svarta tänker jag. När jag ska gå frågar han mig
-Vad har du för strumpor när du springer... och, utan att riktigt veta hur det gått till så står jag snart vid kassan, inte bara med skorna utan också ett par löparstrumpor för 139kr paret.


Då har jag ändå på den långa vägen från skoavdelningen till kassan gått förbi ett antal korgar med skyltar; typ köp 100 par strumpor för 25kr .Jag har tänkt att jag diskret skulle kunna dumpa 139 kronors-strumporna någonstans på vägen, men nu står jag ändå där, framför samma kille som jag för en stund sedan köpte vattenflaskor och skjorta av, bara det är lite pinsamt...om han känner igen mig, vad tänker han då?




1 kommentar:

  1. Trevligt att läsa nåt nytt. Jag trodde husbilen lagt av för gott.

    SvaraRadera