fredag 6 juli 2012

Husbil på vift

Checkat ut från Stockens camping, 590 kronor för två dygn plus tio kronor förbrukad el. Jag sade till damen i receptionen att en sådan elräkning borde man haft därhemma också. Hon log och sade att, ja hade det varit så väl, välkommen åter.

Jag har fyllt på lite mer än en halvliter kylarvätska på bilen. En sak som bekymrat mig lite är att det stod på förpackningen att man skulle spä ut kylarvätskan med joniserat vatten(?), jag tog vanligt dricksvatten från slangen på latrinboden, hoppas att bilen inte exploderar för det.

Jag trodde ju i min enfald att jag skulle få hålla på med att inreda husbilen och komma på smarta förvaringslösningar istället visar det sig att jag har fått ett mekarobjekt på halsen. Motorn har skurit, startmotorn pajat, kupefläkten har lagt av och nu så klarar den inte att stå i en bilkö utan att bli överhettad. Inte glömma heller att när jag skulle stoppa i mobilladdaren i cigarrettuttaget så slocknade radion, klockan och förstås uttaget. En säkring som gått tänkte jag och kollade igenom alla synliga säkringar utan att hitta någon som pajat. Just den sidan med säkringsordningen var naturligtvis också bortriven ur instruktionboken. Antagligen för att förra ägaren kommit på en massa smarta egna lösningar.

Nu ligger vi i alla fall på de solvarma klipporna vid Edshultshall, en underbar solig dag med precis lagon bris för att man inte ska krevera. Första havsbaden för i år blev i Skagerak. Vi parkerade bilen strax utanför Hälleviksstrand vid en skeppsklubb under uppbyggnad. Den varma brisen och den torra grusen som virvlade upp när en blå buss körde förbi oss påminde oss om Grekland. Vi lyfte ned cyklarna och tog oss de få kilometrarna till den här lilla tättbebyggda kustbyn. Vi cyklade ner genom små korta labyrintgångar från huvudvägen. Vackra trähus med snickarglädje står till synes slumpmässigt utplacerade. De har kanske fått bygga husen där det gått för att undvika att spränga bort klippor och stenar, som när man försöker hitta den bästa tältplatsen för ryggen, symmetri är inte något man tänker på då.

Det går som en liten gjuten pir 20 meter ut till en liten ö där det finns både bryggor och trampoliner. Cyklar funkar men här finns det ingen plats att ställa bilen om man inte har ett sommarhus så den här lilla badkobben är nästan som en privat oas för byborna och sommargästerna.

Äntligen gick Stockholmsfamiljen med den småknubbiga tolvåriga pojken som inte kunde hålla flabben. När han inte hade mer att fråga eller upplysa sin syster, mormor eller mamma om, ska vi bada nu?, ska vi köpa glass snart?, när ska vi åka?, så körde han lite rapstrofer “what the fuck, plopp plopp plopp”.

Hoppla jag vinkade tillbaka till barnen i båten därute, trodde jag, för det var inte mig de vinkade till utan sin mamma som står på bryggan bakom mig. Pinsamt juh, eller så kanske jag inte vinkade, det var väl en envis geting jag viftade bort.

Det värker lite i mitt röda hjärta när jag förstår att det är bara väldigt rika människor som kan ha sommarhus i en sådan här idyll. Det är inget för oss “vanligt folk”. Lite grand på nåder får vi besöka deras vackra badplatser, om vi hittar någonstans att parkera bilen och om vi inte stör de boende. Jag undrar hur länge vi kan behålla allemansrättten i det här landet? Snart kommer det väl ett EU-direktiv som säger att det strider mot de allenarådande marknadsekonomiska lagarna.

Har man möjlighet att ha en kåk i det där läget så måste man vara väldigt ödmjuk, som den där damen som min fru hörde tals om som ibland körde ut med båten till bryggan och delade ut glass från egna frysen till alla barnen