Majvors
röst hördes svagt i bakgrunden när de ringde från avdelning 28.
Läkaren, hon var antagligen polsk med tanke på brytningen ville att jag
skulle komma som anhörig på vårdplaneringen nästa dag kl halv tolv. De
hade gjort en demensundersökning på min styvmor berättade hon och
konstaterat att det inte var så bra ställt. Den lilla operation som hon
talade om i söndags var en operation föranledd av hennes
livmoderscancer. Jag tror inte att hon har varit medveten om vad det
varit själv. Livmoder och lite andra organ i anslutning har de tydligen
plockat bort på henne nu. Majvor babblar på, läkaren säger att hon
sätter på högtalartelefonen. Jag frågar om de är medvetna om att jag
inte är anhörig? det är inte min mamma, hon har inte heller uppgivit mig
som kontaktperson. Det är en märklig situation för mig, jag värjer mig.
Relationen till min pappa har av olika anledningar aldrig varit bra, i
bästa fall har vi träffats en gång per år och talat i telefon lika
sällan. Jag gjorde en något lite större ansträngning när jag hade fått
barn själv, så att de skulle veta att de hade en farfar. Är det meningen
att jag ska ta hand om dem nu? Ska jag skämmas för att vi har dålig
kontakt, att jag inte vet om hon har några anhöriga?
Majvor hade ringt mig tidigare idag och berättat att en granne hade
hittat pappa sittande på trottoaren. Han hade ramlat på väg hem från
City Gross som ligger en bra bit bort från där de bor, där hade han
varit och köpt en påse gräsfrö. När jag var där för några dagar sedan
tittade jag på just gräsmattan och undrade vem som klippte den, den såg
riktigt välskött ut. Jag fick inget svar och framhärdade inte. Grannen
som hade hittat pappa hade hjälpt honom hem, sedan hade närmsta
grannarna sedan trettio år Majvor och Villy tagit över. Majvor berättade
senare för mig att hon varit o lämnat fröerna och fått tillbaka
pengarna. Hennes man Villy hade suttit med pappa en stund där hemma. Han
hade varit väldigt trött av anstängningen och anspänningen.
Pappa ringde mig förra veckan och gratulerade på min namnsdag. Jag hade
själv ingen aning om det eftersom jag inte haft namnsdag när jag var
liten. Jag förstår nu att det naturligtvis var ett bra tillfälle för
honom att indirekt be om hjälp. Han berättade att han hade lite svårt
att gå, en utväxt under foten ömmade. Den ska opereras den 21:a juni.
Salli, hans fru hade ju också den där lilla grejen som skulle opereras
bort i magen den 10:e. Han var lite orolig för logistiken och jag lovade
att jag skulle hjälpa till, kunde titta till pappa när hon opererades
och jag kunde skjutsa honom till sjukhuset när han skulle opereras
eftersom han ju hade så svårt att gå.
Jag åkte dit efter jobbet och såg Sveriges EM-match mot Ukraina den
dagen Salli åkt in för att opereras. Villy, en mysgubbe i
sjuttioårsåldern med undergivet krökt rygg och en urtvättad blå
basebollkeps på huvudet kom i pausen. Han sjönk vant ner i soffan,
kliade sig i det mjuka skägget och undrade om pappa hade bjudit mig på
någon öl? Jag säger att det inte skulle varit intressant eftersom jag ju
kört bil. Strax därefter kommer hans fru Majvor, hon låser upp dörren
själv. Villy säger att de har nyckel till huset om något skulle hända.
Hon är vad man skulle kunna kalla en parant dam, en sådan man kan
förväntas stöta på i Bohuslän vid någon affärsgata med små eleganta
kläd- och badrumstillbehörsbutiker. Mörkblå välpressade byxor och en röd
stel blus. Tjockt gråblont hår med några mörkare slingor i en kort
välsprayad stilig frisyr.
-Vad gör dina barn nu då? frågar hon. Jag berättar att den yngsta går på
musikgymnasium och att vår äldsta just gått ut skrivarlinjen i Skurup.
Hon säger att hennes svärson också skriver men att han är arbetssökande
har svårt att hitta något. Ja det är ingen lätt branch säger jag. -Ja
han är ju filosofie doktor, och har precis avslutat en beställd bok om
ABFs 100-åriga historia. Han undervisar förstås också en del på
universitetet också men det är ju svårt för honom. Jag undrar för mig
själv vad hon egentligen vill ha sagt.
Sen
ställer hon sig bakom fåtöljen där pappa sitter och pratar tyst för att
han inte ska höra. Batterierna till hans hörapparat är slut har han
berättat tidigare. Hon grimaserar medlidsamt med ansiktet så att jag ska
förstå hur illa det är, och att det är så synd om min far under tiden
hon berättar att Salli angett henne som närmsta anhörig. Pappa sitter
och försöker vända sig och se vad som pågår bakom hans rygg. Det är
något med Majvor som gör mig oerhört irriterad. Hon är såklart ett
offer, en granne som har sett sig själv bli betraktad som pappa och hans
frus närmaste anhöriga. De man kan gå till när man har problem med
något, de som alltid är villiga att hjälpa till. Hon berättade, på
kanske berättigat självgott och lite anklagande vis hur hon har hjälpt
dem med deras räkningar efter att Salli inte fått betala elräkningen på
elbolagets kontor. Majvor hade fixat så att de kunnat ansöka om
autogiro. -De klarar sig inte själv. -Din pappa kom ju till mig och sa
att han inte hörde någonting för ett tag sedan fyller Villy i. Jag sa
att -men jag hör ju dig, sa han och skrattade. -Kommer du ihåg det
Henrik? sa han och höjde rösten. -Det visade sig att han hade hittat någon knapp på
fjärrkontrollen som stängde av ljudet på TVn.
Nu sitter jag ensam en torsdagskväll framför Italien-Kroatien-matchen.
Klockan är sju jag har druckit en halv flaska vin och ätit ett paket
bacon, två stekta ägg och några uppstekta nypotatisar från igår. Min fru
och barnen har åkt till svägerskan i Stockholm för att fira kusinens
student. Jag är hemma och är kattvakt till oss och svärföräldrarna som
också åkt för att uppvakta barnbarnet. Kattvakt, farvakt och
styvmorsvakt. På vakt, giv akt.
När jag fått reda på att pappa hade ramlat ringde jag till en
sjuksköterska på hemvården och undrade om de inte kunde titta till min
pappa så att han inte hade skadat sig i fallet. Ja är det Henrikki sa
de? Henrikki? för mig har han alltid varit Henrik... Henrikki. De skulle
titta till honom och de ringde mig senare och berättade att han hade
fått en bula i skallen men ingen hjärnskakning eller sådant, att det var
OK med honom men att de skulle titta till honom igen imorgon. Jag får
väl också ta ledig från jobbet imorgon för att gå på vårdplaneringen för
Salli. Min mamma hette Sally, hon var så arg för att pappas nya fru
hade nästan samma förnamn och samma efternamn. Passar väl på att åka
inom och kolla till pappa också, sedan svärföräldrarnas katt...hem till
våra katter, en afterworköl och sedan en efterlängtad grabbkväll med
mina gamla goda vänner framför Sverige Englandmatchen, i bästa fall...
och Majvor... jag tänker inte vara tacksam för deras uppoffringar...
tänker inte tacka dem, det är inte mig de hjälper. Men jag ska inte
heller irritera mig på dem mer.
![]() |
Varför har damen till höger en portfölj? Allt annat verkar ju fullkomligt glasklart... |
Ny startmotor 3.000, bärgning 1.500 och nu 18.750 kronor till... Nästan 25.000 spänn för en tur till en parkeringsplats på Bjärehalvön. Man kanske inte ska tänka så, men vi kunde åkt två personer till New York för de pengarna, eller köpt 500 st stora starköl på krogen, en badtunna, bastu... men två nätter i en trång husbil blev det...
Jag hade börjat vänja mig vid tanken att ha en husbil som gäststuga i trädgården. Murgrönan kunde få klättra uppför cykelställningen och små blomsterlådor med mårbacka-pelargoner skulle hängt på siddörrarna. Bort med bilsätena ratten och växelspaken och in med två korgstolar... myspys... på vintern kunde man ha en liten gasolkamin därinne.
Men nu har jag ändå bestämt mig för att skrapa ihop besparingarna och de förväntade skattepengarna till en “ny” motor till den lilla röda djävulen... så får det bli... fast jag vet att det kommer att hända mer skit och att vi aldrig mer kommer att lita på den. Jag gör det ändå, mot bättre vetande.
Jag hade innan i desperation börjat se mig om efter en ny husbil. För 300.000 hade man nog kunnat få en fin modern liten sak... och väldigt många starköl, som är den valuta jag fortfarande använder för att sätta saker i ett sammanhang jag lätt kan relatera till...
Oj vilken tråkig hemmakväll, men tänk om vi hade gått på krogen så hade vi säkert druckit i alla fall tre öl var, så vi har sparat minst 300 spänn ändå på den här tråkiga kvällen. Det kan vi ta igen nästa helg då har vi råd med en god middag och en flaska vin, för vi hade ju ändå druckit minst tre öl var den kvällen också, så då har vi plötsligt 600 spänn att smälla... ja, så tänker jag.