tisdag 22 maj 2012

Onödiga läkarbesök

Idag har jag bidragit till statistiken, onödiga läkarbesök. Beställde tid för några veckor sedan efter att jag tröttnat på att få ont i mitt vänsterknä bara för att jag sprungit ifatt en buss eller partydansat en kväll. Kl 8.20 anmälde jag mig hos damen i receptionen som visade in mig till undersökningsrummet, en diskret gulmålad liten cell på ungefär 3x3meter. Där fanns en brits, en femtiotalsfåtölj, spegel, sjuttiotals IKEA-hurts, två högar med tidningar, svensk damtidning och sköna hem, en stapel med “vargodskölj”-muggar och en rosa doftsprayburk som såg ut att var från femtiotalet. Bredvid britsen stod ett litet rostfritt bord med några prydligt upplagda gummiklubbor, en blodtrycksmanchett och ett stetoskop.

När jag hade beklagat mig inför elektrikern som vi anlitat på jobbet tipsade han om sin läkare som han menade var fantastiskt kompetent. Elektrikerns egen diagnos på mig var artros, men han kände ända att han ville ha en second opinion. Doktor Hans Bergenudd på Slottstadens läkarhus, jag skulle altså överge Arlövs vårdcentral för en privatläkare i “käppastan”... Jag cyklade dit i god tid, det måste varit över tjugo grader redan och jag kunde bara ha en tunn skjorta och shorts på mig. Jag stannade utanför en stund för att lugna eftersvettningen. Läkarhuset ligger i anslutningen till det som tidigare var Malmös högsta “skyskrapa” och som numera ter sig som en lätt bedagad primadonna. De 1,9 mijonerna mosaikbitar har så smått börjat lossna och hålen har lagats med puts som man dragit streck i samma storlek som de förlorade bitarna. Jag letade mig in genom tomma korridorer, något motsägelsefullt eftersom cykelställen varit proppfulla.

-Doktorn kommer snart, sade hon och bad mig sätta mig på britsen. Efter någon minut kommer doktor Bergenudd in, en ljus, smal och lång man i sextioårsåldern med vit rock och runda svartbågade glasögon, inte som Harry Potter, mer som någon femtiotalskonstnär eller författare. Han är inte typen som småsnackar i onödan utan går direkt på sak känner och frågar om knäet och säger sedan att han ska skicka mig på röntgen och går ut ur rummet och slår igen dörren. Ska jag gå ut? tänker jag... eller kommer han tillbaka...eller någon annan? Jag blir kvar och väntar och strax kommer sköterskan ut med en remiss till röntgen som hon visar mig vägen till, längst ner i korridoren. -Och så kommer du tillbaka hit sen så ska doktorn titta på bilderna.


Det är lite konstigt för det är nästan ingen där, i väntrummet vid röntgen sitter en ensam dam och tittar i en damtidning. Jag ställer mig framför glasluckan under den stora gröna skylten med vita bokstäver; Röntgen, och väntar på att någons ska komma. Det finns en ringklocka på dörren bredvid, är det tänkt att man ska ringa på den för att någon ska komma? Jag avvaktar, nu kommer det en blond dam i rosa bomullsrock, jag visar remissen och mitt körkort. -Tack, varsågod och sitt så ropar vi upp er.

Jag hinner knappt sätta mig innan de kallar in mig, rosa rocken visar mig in till ett bås där jag borde tagit av mig byxorna, eftersom jag hade shorts så tyckte hon att det var onödigt, men bad mig ändå vänta där en stund. En blårocksdam kommer nu och tar mig in till röntgen. Surr, surr surr.... -bilderna blev bra, nu kan ni gå tillbaka.

Nu visar sköterskan in mig till doktor Bergenudds kontor, det är dubbelt så stort som undersökningsrummet, -doktorn kommer snart... Jag undrar var han gömmer sig...

Nej, säger doktorn, det är inget fel,inga förslitningar eller sådant som kan förklara dina besvär. Det är säkert muskulärt, träna upp lårmusklerna, spinning är bra och stretcha. _Tack o hej. Allt detta på mindre än fyrtio minuter... Nu vet jag inte om jag ska vara glad för att det inte var något fel på mig eller ledsen för att jag tagit så mycket resurser i anspråk helt i onödan...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar