söndag 13 maj 2012

Grisatassen

Jag har blivit inbjuden till en facebookgrupp för Bjuvsingar av min bror, “Du vet att du är från Bjuv om du...” Sitter och frossar i gamla minnen samtidigt som jag allvarligt funderar på att avveckla mitt fejsbockande helt, plockade bort det från mobilen förra veckan... Men... den här gruppen var en nostalgikick med blandade känslor som stör min avvecklingsplan. Även om jag kanske inte hyst några varmare känslor för just Bjuv så är det ändå där jag växt upp och har mina barndomsminnen ifrån.

Nu värmer det i magen när jag läser inläggen och ändå är det som om jag bara varit en betraktare, aldrig riktigt delaktig i något som är Bjuv för andra. Den romantiserande bild som växer fram i fb-gruppen kan jag förvisso känna igen, men egentligen inte som något jag har rätt att vara en del av. Vissa växte liksom in i sin omgivning och blev en del av byn. Jag har inte lämnat några spår. De som lämnat spår, både hos mej och andra verkar till största del vara Volvoraggare, festprissar, snyggingar, fylltrattar, narkomaner, slagskämpar, kriminella eller såklart “grisatassen”.

Grisatassen, långa kommentarstrådar behandlar rädslan för mannen som kallades “grisatassen”. Jag hade inte tänkt på honom sedan jag var liten och han figurerade som både något konkret och verkligt förkroppsligat i en utpekad person på en parkbänk och något mytiskt, en figur som gick omkring och knackade på fönster med en grisklöve. Här några inlägg från facebookgruppen apropå Grisatassen:


“Oh ja jag blev skrämd som in i ...en gång kom han med en ..något i en barnvagn..kunde knappt somna sen på kvällen...”

“han var i Åstorp också och sprang med sin gristass och knackade på fönster med den. Någon gång hade han med sig ett grishuvud också.”

“Han skulle känna på mina och min kompis fingrar en gång. För att se om vi åt ordentligt med potatis.”

“Pratade med svärfar om honom idag. Han bodde granne med honom i billesholm, och tydligen så var denne man mycket intelligent när han gick i skolan. Men en dag slog det om, han bodde i en 1:A . En dag så slängde han ut alla sina möbler och sov på en madrass i köket.”

“När vi gick till träningen i gamla badhuset så fick man alltid höra att Grisatassen bodde uppe på kolbunken och kunde komma och ta en. “

“Vad jag har hört så var det en gubbe som gick med en grisatass i handen och leverpastej utsmetat i huet. Sen att jag verkligen tror på det med är en annan femma. Tror till och med att mamma har berättat att han stått och glott in i deras kök när hon var liten.”


“Sven Strid hette han, kom från Billesholm. Han skrämde folk när han kom fram bakom buskarna vid kyrkogården och hade en gristasse i handen . Gick ibland till Bjuv i badbyxor och en kniv instoppad i linningen. Man sade att han hade läst så mycket att det slog över. Strid var snäll, hörde aldrig att han skadade någon. Däremot var där många busar som slog på honom i Folkets Park i Billesholm. Jag gick emellan en gång och försökte försvara honom”

Och i förbifarten på Billesholms GIFs nyhetssida 2005:

“På tal om kult, så såg jag herr Sven Stridh utanför lasarettet i måndags! Tidens gång hade satt sina spår i ”Snappe”, som såg ganska trött och tärd ut. Men man kände igen honom på hans karakteristiska mun. Min första tanke när jag såg honom, var: -jaha då har han inte sprängt sig i alla fall. Undrar om han äter leverkorv och dricker kaffegrädde fortfarande, eller om han har lagt om dieten?”

Jag hittar fler trådar om fenomenet “grisatassen” på flashback och det verkar som om han varit synlig i området Helsingborg - Bjuv - Åstorp med omnejd vilket tyder på ett “copycat” -fenomen. Ytterligare sökningar för mig till Nordiska museets arkiv och en artikel om jul och julgåvor:


“Ordet julklapp hör ihop med seden att i hemlighet överlämna en sk 'skamgåva'. En elak vers fästes vid ett vedträ eller på en halmbock. Gömd i julkvällens mörker klappade man våldsamt på mottagarens dörr, slängde in klappen och sprang. Detta är känt från svensk allmogemiljö sedan 1600-talet. På sina håll i Skåne brukade man 'gå med grisatassen'. Om gårdsfolket hann ut och fånga fridsstöraren hörde det till spelets regler att han skulle ta en sup för varje ben i grisfoten. Antalet ansågs vara 32 eller 48! “

Grisatassen en Skånsk traditionsbärare...och fylltratt eller festprisse?

3 kommentarer:

  1. Denna berättelse om en vilsen man får avsluta min kväll. Go natt!

    SvaraRadera
  2. Sven Tosing Kvisthult21 september, 2012 21:43

    Ja beträffande Sven "Snappe" Srtridh kan jag tillägga att han var adoptivson till skomakare Stridh på Ljungsgård. Hos Sven gick inte hissen helt upp till översta våningen och han var alltså inte som alla andra. Efisoderna med grisatassen har ägt rum och inte nog med att han hade en grisatasse stickande fram ur ena rockarmen, han hade även en "spisakrog" i den andra armen. För att det skulle se så jävligt ut som möjligt, hade han trätt en nylonstrumpa över huvudet och klent in den med lingonsylt. Att han var något udda denna man är bara förnamnet.
    Att han skulle ha varit fridsam i sina yngre dagar kan nog stämma, men på äldre dar "slog det över" ganska ofta. En kvinna som var godman till honom fick en kniv i sig av honom. Han slog också sönder fönstret på dåvarande Pia Närköp på Storgatan 7 i Billesholm. Här välte han också ner kassa apparaten i golvet. Att denna kiosk idag har ståljalusier för sina fönster kan vi tacka Sven Stridh för.
    Han omtalade för mig en gång att han blandade en bomb av Knullisussilull och Pickrinsyra. Pickrinsyra finns men Knullisussiluss var en påhittad ingediens hos denna hemmagjorda bomb.
    Han rymde vid något tillfälle från Sankta Maria och jag har varit med när han fiskade med dynamit med elektrisk tändhatt som han aktiverade från ljusspolen på sin moped. För att inte synas så låg då Sven ner i gräset och liggandes kickade han då igång mopeden, så dynamiten kunde brisera. Ja om denna man finns det mycket att skriva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer också ihåg Snappe. Han var med lite i ett killgäng som jag också tillhörde på sextiotalet. Snappe var äldre än va vi var, men det gick bra ändå det också. Han kunde dricka brännvin, så det brukade vi köpa av en lokal langare som hette Otto. Otto sålde bara öppnade 37:or, och anledningen till att dom var öppnade, var att dom var utspädda med vatten. Dessa spritbuteljer kallades populärt för Ottos vattenskadade. Detta var sista chansen att få tag i sprit, när bolaget hade stängt för dagen. Snappe var en tid, inburad på dårhuset Sankta Maria i Helsingborg. Vid ett tillfälle när vi skulle hälsa på honom där, möttes vi av beskedet: "Nej har har avvikit". Snappe hade helt enkelt rymt från detta dårhus, eftersom han inte tyckte det passade honom. Han höll mycket till hos en smed i trakten, där ha i nämnda smeds smedja, borrade upp ollonpistoler och tillverkade knivar som man med en krutpatron kunde skjuta bladet iväg, ett antal meter med rätt stor kraft. Han hade med andra ord vissa tekniska kunskaper, men dom utmynnade inte någon gång i uppfinningar som kvalificerade honom till något Nobelpris. En gång behövde Boserups gods folk, till att hjälpa till vid skörden tror jag att det var. Snappe blev tillfrågad, men ställde inte upp om han inte fick 20 kronor i timman Tilläggas kan, att en normal timlön vid denna tidpunkt, inte låg över hälften av denna summa. Jag kan aldrig minnas, att han någonsin utförde någon form av arbete. Han visade en gång upp sina händer, med kommentaren; "Jag har vigt dessa händer till evig vila". Dom var också vita och fina, som om han suttit på ett kontor, i hela sitt liv. Han var en verkligt udda människa, men vi får ju försöka göra plats till dom också. Anders.

      Radera