tisdag 29 maj 2012

En husbilsruin

I augusti förra året kände jag att det var läge att använda en del av arvepenningarna från mamma till att uppfylla en gammal önskning. Jag har så länge jag kommer ihåg velat ha en folkvagnsbuss, såklart helst en sån där vacker sextiotals veteranbil, men vilken som helst skulle funka. På blocket hittade jag en röd sak från 1983 ombyggd till husbil med förhöjt tak, kyl och gasspis. Det var en del av ett dödsbo och de vuxna barnen hade hand om försäljningen. Deras pappa hade varit mekaniker och bytt orginalmotorn till en betydligt starkare, satt in automatväxellåda, farthållare, elektriska fönsterhissar med mera, allting väl dokumenterat i medföljande tre pärmar. Jag pratade med dem i telefon några gånger innan jag bestämde mig för att ta tåget upp till Stockholm och förhoppningsvis kunna köra husbilen hem till Arlöv efter genomfört köp sedan.

Bilen var hemma hos dottern i Rosersberg, jag satte mig på pendeltåget dit vål framme i Stockholm. Jag satt där och begrundade hur jag skulle ta mig hem igen om nu bilen inte var vad de lovat den skulle vara medan “taggade” bergshällar fladdrade förbi tågfönstret. Jag gick upp några gånger för att studera hållplatskartan så att jag skulle veta när det började bli dags för mig att gå av.
Rosersberg kändes tryggt när jag steg ut på perrongen, en liten välmående sovande förort med ett radhusområde direkt bortom parkeringen utanför stationen. Jag ser den lilla röda direkt jag gått under cykeltunneln, den står ganska ensam på parkeringen. Jag vet ju inte riktigt hur man ska bete sig då man ska köpa bil, sparka på däcken och kolla lite undertill? Jag är bara intresserad av hur den ser ut egentligen, men jag vet ju förstås att det är viktigt att den är i skick så att man inte sedan står med en vacker rykande skrothög i någon vägren.

Jag ringer till kvinnan som ska försöka sälja bilen till mig och hon kommer ut till mig på parkeringen. Jag försöker se ut som om jag vet vad det handlar om och ber att få provköra en en runda. Jag lyssnar intresserat på motorn när vi rullar iväg förbi pastellfärgade trevåningshus med pizzerior, närbutiker och kemtvättar i bottenplanet. Bilen rullar på fint och när vi kommer ut på motorvägen drar jag lätt upp den i hundratio. Kvinnan är i trttioårsåldern, inger förtroende, ser ut som om hon arbetar på någon kommunal förvaltning eller kanske på universitetet... mikrobiologi kanske. Jag parkerar bilen på samma plats som vi tog den ifrån. Jag går runt och tittar undertill, luktar på motorn... påpekar att det var lite mer rost än vad jag hade räknat med, prutar en aning innan vi kommer överens om ett pris.


Vi går upp till hennes lägenhet i det närliggande radhusområdet, det är två lägenheter ovanpå varandra sammanbyggda i något modernt dominomönster av järnoxidröda vertikala träribbor, hennes lägenhet är på övre plan. Inne i lägenheten lagar hennes, vad jag tror, mamma någon sorts kycklinggryta och ett pojke som kan vara i fyra femårsåldern sittar vid köksbordet och ritar, jag hälsar lite lätt på dem. Vi sitter ned och skriver under ett köpekontrakt som jag hämtat hem från konsumentverkets hemsida och sedan för jag över pengarna för bilen via internetbanken på hennes dator.

Jag har köpt en husbil... jag lämnar lägenheten med tre pärmar under armen och bilnycklarna i fickan. Nervös såklart, har jag gjort något dumt?


Resan hem gick friktionsfritt, låg mellan hundra och hundratio mesta tiden, lite sol lite regn, bilradio, funderar på vad som ska göras om i bilen så att den blir vår. Jag kommer hem vid tio elvatiden på kvällen och presenterar den lilla röda för sin nya familj. Alla är glada och vi bestämmer att vi ska åka iväg redan nästkommande helg på en premiärtur. Till helgen har min fru blivit sjuk så jag får åka ensam. Hittar en plats vid havet på Österlen där jag slog läger och hade en mysig liten semester, promenerade längs stranden med vänner som kom på besök och sedan lagade jag lite mat, grillade två entrecoter som jag hade planerat för mig och min fru och kokte lite potatis. Proppmätt gick jag och lade mig för natten och led lite av mättnaden och en obehaglig tångdoft från havet innan jag somnade in.

Sedan har än det ena och än det andra förhindrat att vi kommit iväg något mer vilket kulminerade i en startmotor som strejkade. Så vi satsade på våren i år. Långhelgen kristihimmelsfärd tog vi semester på klämdagen och planerade att ge oss iväg. Startmotorn trodde jag att jag själv hade lyckas laga genom att byta en kabelsko, den startade flera gånger på rad efter bytet... Men när det var dags att ge sig av så däckade frun igen av en dunderförkylning, samtidigt som jag konstaterade att jag inte hade lyckats laga startmotorn... den var död... “Hello Polly!”.


Vår mekaniker kom i alla fall ut och lyckades med en kabel kopplad till en av polerna på startmotorn chocka igång den så att jag kunde köra ut bilen till honom så att han skulle kunna sätta i en alldeles ny startmotor.

Med ny fräsch startmotor och frisk fru satte vi oss nästa helg i husbilen för en liten minisemester. Vi hade planerat att ta oss till Bjärehalvön, cyklarna var monterade där bak och kylskåpet fullproppat med godsaker, både drick- och ätbart. Motorn spinner, solen skiner och vi hittar en underbar plats att stanna på i Ranarpstrand mellan Vejbystrand och Torekov. Vår lilla röda samsades med några stora vita husbilsmonster och män i randiga pikétröjor som plockade ut grillar och solstolar ur de bakre förråden vid den lilla parkeringsplatsen vid strandkanten. Vi cyklar till Torekov.

Bjäre-nypotatisen skördas redan på åkrarna för att säljas dyrt till stockholmkrögarna, ruccola, sparris det är så bördigt så att växtkraften vibrerar ur jorden. En blandning av syrendoft och klor får mig att minnas när jag var med mamma och manglade lakan i källaren på västra ringgatan i Bjuv. En gigantisk stenmangel som jag aktade mig noga för att komma nära, tänk att få sin hand med i ett av lakanen genom de tunga valsarna. Jag undrar om det var doften av klorofyll jag kände, doftar den? har den en svag doft av klor i sig, därav namnet, eller?

Vi äter en fantastiskt god fisksoppa på Hamnkrogen i Torekov innan vi cyklar tillbaka. Nu cyklar vi längs med strandlinjen på skåneleden, det går inte så fort, våra cyklar lämpar sig inte riktigt till vandringsledens karaktär och ibland tvingas vi att leda cyklarna en bit. Det är så otroligt vackert, det har lagt sig ett litet dis över vattnet som gör att nedre delen av Kullaberg på andra sidan Skälderviken flyter samman med havet i en mjukt tonad övergång.
 

Vi får en riktigt härlig helg. Vi går tillsammans till den offentliga toaletten vid stranden där dörrarna inte går att låsa och toalettstolen är så långt ifrån dörren att man inte heller kan hålla i dörren när man satt sig på plats. De gånger, när vi blivit lite tryggare, och går själva tar vi med ett spännband som vi fäster ena änden i handtaget och andra i en klädkrok på väggen.

Vi pratar strategier och resvägar inför vår kommande Europaresa, dricker rosevin, ser solen gå ned från våra solstolar under markisen, tjuvröker en cigarett. Det är gott att leva och vad mycket man hinner uppleva bara på en helg.


På söndagen är det morsdag och vi är bjudna hem till svärmor på middag, det vankas en lammsadel och vi packar ihop och ger oss iväg vid tvåtiden. Vi stannar på vägen för att köpa en blomma till mor och blir lite sena så vi beslutar att ta motorvägen hem, tidigare hade vi planerat att ta småvägarna tillbaka genom Strövelstorp, Mörarp, Ganntofta och Glumslöv men nu ger vi oss ut på motorvägen.

Knappt hade vi kört en kilometer när det började slå som om en pressenning fladdrade mot karossen, jag trodde att markisen hade släppt...eller var det avgasröret som sprungit läck. jag ser att temperaturen stiger och oljelampan lyser, sätter i neutralläget på växeln och styr in mot kanten och stänger av motorn. Vi rullar sakta framåt medan tårarna vill krypa fram i ögonvrårna och en så bedrövande besvikelse sprider sig i kroppen...


Jag förstår ganska snabbt att det här är ett allvarligt fel, om inte annat när jag upptäcker att det formligen rinner olja ur bilen... Några besvikna andetag senare rycker vi upp oss ur bedrövelsen och ringer efter bärgning till bilen, och äldsta sonen för att hämta upp oss någonstans på motorvägen mellan Ängelholm och Helsingborg.

Verkstaden i Ängelholm dit bärgaren har tagit husbilsruinen ringde idag och berättade att de hade tittat på förödelsen, en vevstake rakt genom motorblocket, en ny motor är det som gäller... eller såklart begagnad. 15 - 20.000 kr skulle jag räkna med för att få den iordning igen...

Jag har inte gett besked ännu om vi tänker oss en fortsättning med husbil eller om vi ska erkänna oss besegrade.

7 kommentarer:

  1. En ros är alltid en ros om än i sprucket krus
    En husbil är alltid en husbil om än med sprucket block

    Om en båt inte funkar blir man bryggseglare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ju förstås ha en havererad husbil som friggebod och gästrum i trädgården...

      Radera
  2. Min vän Adde köpte en scaniabuss på överskottslagret. Han betalade 1700:- för ett ekipage i behov av "lättare justeringar" för att bli brukbar. Han hyrde ett rum hos en månskensbonde utanför Hova och jag besökte honom. Bussen stod uppallad i meterhög gräs, motordelar och rosthål lite varstans. Hans rum var en madrass och ett sotigt gasolkök omgivet av stinkande konservburkar. Jag tänkte, jävla Adde, dina förbannade fantasier! För varje besök såg det mesta allt mer miserabelt ut. Vi gled isär, jag ville inte se eländet. Men en dag, vägarna förbi, bussen borta, Adde borta. Månskensbonden påstod, jo han har åkt. Skulle till amerika (!) Jag har fått vykort från Kamtjatka, Kotzebue, Alberta och Bozeman...Faan tro´t, men mycket tyder på att he´s on the ride.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det avgör saken, ny motor blir det! tack... för, det är väl inte en Peter le Marc låt?

      Radera
  3. Snacka om pungspark! Jag lider med er. Jag avhåller mig från alla kommentarer om vädret...

    SvaraRadera
  4. Finns en firma som är etablerad både i Kristianstad, Malmö och Helsingborg om vi håller oss till denna landsändan. Firman heter Returbilen och har fasta priser på alla delar. En motor kostar samma om det är en Rolls Roy motor eller en VW. 1000 spänn kostar en bensinmotor, och så får man själv hålla verktyg och själv plocka av den. www.returbilen .se Hälsningar Mats.

    SvaraRadera