måndag 26 mars 2012

Hen försöker bara provocera


För man fram en åsikt som inte stämmer överens med med den okomplicerade världsbilden, kan man alltid avfärdas som ”hen försöker bara provocera”... DET är oerhört provocerande (inte hen)
 
Mitt förra inlägg lade jag även ut på skolans hemsidas öppna forum, jag tyckte att det kunde vara en intressant diskussion för skolan att ta. Vilka moraliska val man gör eller inte gör då man samlar in pengar till klasskassan. Den respons jag fick var inte odelat positiv... eller för att vara riktigt ärlig den var överhuvudtaget inte alls positiv. Elever skrev in och var upprörda över att jag ”jämför en elev med vapenförsäljare är makalöst eftersom att du inte gillar socker”

Men den mest deprimerande kommentaren kom från tre lärare:
Var ska vi börja? Det kostar att åka på lägerskola och skolan kan tyvärr inte betala. Föräldrarna ska heller inte, av solidariska skäl, behöva punga ut med pengar. Då återstår för lärare, elever och föräldrar att tänka ut olika sätt där vi kan tjäna pengar. I vår klass har vi haft lite olika varianter; musikaler, disko, kakförsäljning och försäljning av gräddbullar och kolor. Nu är vi glada och ser fram emot våra två dagar på Bornholm som vi tror kommer bli ett fint minne för klassen. Eleverna har inte sålt några vapen, droger eller hälerigods. De har sålt kolor och vi hoppas och tror att de som köper av oss kan hantera denna vara. Eleverna har ordnat disko (som inte alls kändes ”hafsiga”) och vi har kunnat konstatera att våra elever visserligen tjänat en slant på detta (1500 kr per kväll), men när vi såg nians elever dansa med sina yngre skolkamrater, var tanken på profithungrande tonåringar långt borta.

Att jämföra kolaförsäljning med vapenexport är magstarkt! Det känns dessutom som en grov förolämpning och en fet smäll mot våra elever som vi upplever som mycket empatiska, socialt engagerade och solidariska.

Vi ifrågasätter också om skolans hemsida är rätt forum för ditt debattinlägg.
Det skapar oro, ilska och frustration bland eleverna.” 
 
Jag måste säga att jag blev ärligt häpen och illa till mods över detta gensvar... svarar:

Det verkar som att man kan läsa in mycket oväntat mellan raderna i mitt inlägg... Läsförståelsen tycks ha gått stadigt på grund och läckt ut mina ord i en frustande våg av affekt. Livbojar kastas ut och fångar fragment som sedan sätts samman till en blodtörstig dront. Sårade böneutropare kastar sedan smulpajer av sanningar från ett allt mer lutande torn i PISA-utredningens sorgliga skugga.”  
Ja... jag vet, högtravande och tramsigt men jag fick lite ”flow” och lät mig föras med, ödmjukt öppnar jag för lite hån :)...forts:

Att läsa att jag jämställer godisförsäljning med vapenexport är en väl magstark tolkning. Jag använder här en liknelse (godisförsäljning) med en aktuell och aningen större händelse (vapenexporten), jag tror inte att det är ett alldeles ovanligt grepp för att belysa ett moraliskt dilemma. 
 
Jag efterlyser en moralisk diskussion om på vilket sätt man håvar in pengar till klasskassan, den verkar inte funnits? Lärare, föräldrar och elever har ägnat sig åt att tänka ut olika sätt att tjäna pengar... vapen, droger och stöldgods har valts bort, det är ju förvisso också olagligt. Om mitt ifrågasättande av huruvida det är OK att inte ha några moraliska diskussioner inför ett praktiskt handlande ”skapar oro, ilska och frustration hos eleverna” så kan jag tycka att det är ytterligare ett argument för att ta den diskussionen. 
 
Det är just i det praktiska handlandet som vår moraluppfattning sätts på prov. Vi kan ha en teoretiskt fulländad moraluppfattning när det inte direkt berör en själv, t ex mot barnarbete i tredje världen... Men när du står inför lustvalet att köpa de där allra ”bäst i test” joggingskorna som du ändå anar är tillverkade av barnarbetare... Då blir det moraliska valet betydligt svårare... Eller som nu, i detta fall när jag moralpredikar, men själv inte har något barn vars klasskassa blir drabbad, då är det lätt. 
 
Jag agerar naturligtvis också moraliskt fel emellanåt, kanske till och med ofta. Det tror jag att vi alla gör men det innebär inte att vi därmed ska strunta i att diskutera vårt moraliska ställningstagande, jag tror det är bra att veta vilka val man gör. Jag tror också att många väljer bort den moraliska aspekten för att "jag vill inte få dåligt samvete för att jag har köpt de här fina gymnastikskorna", men väljer vi bort diskussionen så lär vi inte heller kunna bidra till att förändra förhållandena i skofabrikerna... (Nej, jag jämför inte barnarbete i skofabriker med godisförsäljning till skolresan)

Jag upplever också våra elever som empatiska, socialt engagerade, solidariska... samt, väldigt engagerade, roliga och kloka (samt uppfattar ironi), därför tror jag att om diskussionen introducerades, den skulle falla i god jord. Jag ger i mitt inlägg några exempel på vad man skulle kunna diskutera, därmed inte sagt att t ex alla diskon varit hafsiga och profithungrande... Använder man liknelser och exempel riskerar man förstås att missuppfattas...”Han tycker att vi alltid gör hafsiga diskon”, ”Han tycker att godisförsäljning är lika illa som vapenexport”... Min största erfarenhet av hafsigt arrangerade diskon kommer från min tid både som förälder till gäster och arrangörer.

Ännu har ingen kommenterat behovet av en moraldiskussion, vilket egentligen är det jag här famlar efter. Om hemsidan är rätt forum eller inte för mitt debattinlägg? De ”oroliga, ilskna och frustrerade” eleverna som sökt upp mig och frågat ”vad sjutton jag menar” har både lyssnat och argumenterat på ett intressant sätt. Min ambition är såklart inte att provocera, få uppmärksamhet, ge fet-smällar eller grovt förolämpa eleverna och det tror och hoppas jag att de förstår. Jag vill väcka debatt kring en fråga som är både liten och stor, och kanske kommer jag att lyckas. Etik och moral är spännande även utanför lektionstid.”

Nu sitter jag och är orolig över vad som kan misstolkas i ovanstående... tycker att jag varit försiktig, tog t ex inte med några exempel på hur ett hafsigt disko kan se ut, även om det var lockande ...Vi får väl se...

söndag 18 mars 2012

GODIS TILL KLASSRESAN

-Ska du inte köpa godis och stötta vår klassresa? frågar två glatt leende niondeklassare mig på lunchrasten som jag tillbringar på skolgården, girigt lapande D-vitaminer från en efterlängtad och strålande vårvarm sol. Tänk ändå så lite som behövs för att rubba mitt alldeles pånyttfunna soliga humör. Inte så att jag direkt klandrar de stackars söta barnen som ser en möjlighet att öka på sin skrala klasskassa genom att försöka kränga sliskiga godisburkar till folk och fä.

Såklart får de sig ändå en föreläsning med aktuellt ämne, trots denna oavlönade lunchrast, jag agerar som medmänniska och vuxen förebild.

-Sälja vapen till Saudiarabien, det skulle ni väl då också kunna göra, eller hur. Börja i liten skala med godis sen är steget inte långt innan ni säljer krigsmateriel till vilken blodtörstig rackare som helst. Godis! Vet ni inte hur illa det är, dessa sockerbomber som hotar att övergöda en hel generation? Barnfetma är ett av de största hälsoproblemen i västvärlden, och vad gör ni? Sprider giftet för att ni ska kunna åka på en klassresa… och vad vet ni förresten egentligen om klassresor?

-Men hallå mannen, slappna av, vi vill bara samla pengar till vårt läger… och köper de inte av oss så köper de ju bara av någon annan, säger de och skuttar skrattande iväg till nästa presumtiva köpare.

Är det inte den typen av argumentationen vapenexportörena också använder? funderar jag. Det är väl bättre att de köper vapen av oss, vi som har så hög moral, än att de köper från något annat land som inte bryr sig alls om sådant. Vi kan ju prata med dem, påverka och säga att det till exempel inte är snällt att använda vapen mot andra, speciellt inte den egna befolkningen.

Vi har ju av tradition en väldigt hög moral i det här landet, vi använder den bara inte så ofta nuförtiden. Det är liksom lite av en kalla kriget moral, vi moralrustar hej vilt men använder den inte. Moral, moral, moral… det låter lite otäckt faktiskt, avskräckande…

Fast… Egentligen har jag inga problem med att försöka ha en hög moral, ibland blir den till och med så hög att den blir närmast dubbel. Men, absolut använder jag mig hellre av både dubbelmoral och fyr-dubbelmoral än ingen alls… och såklart, man får utstå mycket spott och spe när man tycker att det finns moraliska val i såväl det lilla som det stora och samtidigt annonserar sina åsikter vitt o brett.

Egentligen är faktiskt det jag retar mig på mest, att man väljer att inte ens låtsas vara medveten om att det finns ett moraliskt val. Om vi nu enligt regering och näringsliv ska utbilda entreprenörer i skolan så borde det ställa ännu större krav på att vi, föräldrar och vuxna lär och uppmuntrar barnen att ta moraliska ställningstaganden.

Är det OK att tjäna pengar på vad som helst?
Är det OK att anordna hafsiga discon för småbarnen och tjäna pengar på inträde, godis, popcorn och lemonad med hutlöst avans?
Är det OK att sälja kaffe och kakor på t ex föräldramötena till ockerpriser?
Är det OK att agera mellanhänder till den profithungriga sockerindustrin och stöd-sälja kakor och godis till föräldrar och barn?

Så länge som vi inte ens bryr oss om att ta diskussionen för att ”det är ju till barnens skolresa” kan vi inte heller värdera om det finns ett moraliskt dilemma. Såklart att de ansvariga (om de nu hittar någon som vill vara ansvarig) för vapenförsäljningen blir förvirrade som vuxna om de i sin ungdom sett diskrepansen mellan teori och praktik i skolan som ett förhållningssätt och moralen som en ytlig fernissa som kan läggas på vad som helst, för att den liksom är oavhängig.

Det var inte så länge sedan jag själv som förälder vadade omkring i berg av gräddbullskartonger som mina barn förväntades nasa ut till nära och kära. Det är en besvärlig fråga för en förälder, ska man stå upp mot det som jag tycker osunda bettleriet och sänka barnens klassresa. Man hade nog inte vunnit några populäritetspriser i alla fall. Hå hå jaja, det är inte som under mina glada skoldagar då vi sålde majblommor, hjärtnålar och vattendroppar. Nu finns det en mängd företag som omsätter massor med pengar på att låta små gulliga skolbarn sälja deras produkter. 50 kronor kostar 455g kola om man köper det av en barnarbetare, det är ett kilopris på en bit över 100kr i slutledet, av det får eleverna runt 18-20kr per såld burk. På ett välkänt varuhus i närheten kostar det 49 kr kilot i slutledet för liknande godis och i ”billigt” affärerna kan man säkert komma ner någon tia till.

Kakservice (Mikael Westerberg), det företag jag har sett stå för godiset på de pallar som stått uppställda i källaren omsätter runt 52 miljoner kronor och har en redovisad vinst på 9,5 miljoner (enligt företagsfakta) på denna briljanta försäljningsidé. Gissa vem som gör den häftigaste klassresan.

Missförstå mig nu inte, jag lobbar inte för att stoppa eller sätta käppar i hjulet för pågående försäljningar... Vill bara att man en annan gång kanske tar upp en moralisk diskussion om hur och på vad man kan tycka det är OK att tjäna pengar. Eftersom det är en sak som händer utanför skolans ramar så är det väl framförallt en föräldradiskussion antar jag.

onsdag 14 mars 2012

SOLIDARITET är mer än rättvist

Verkligheten... i P3 surrar i rummet, de ska undersöka hur
det känns att vara tiggare..
.”Vi undersöker varför så många väljer att inte ge, men också hur det känns att gå igenom en hel tunnelbanevagn och be om pengar när medpassagerarna låtsas som att man inte finns.” Strax innan har jag läst i DN om hur entreprenörerna i Austin, Texas använder sig av hemlösa som ”vandrande surfzoner”... Cyniskt, fast förstås ur lite olika perspektiv... 
Och sen ser jag att barnfattigdomen ökar i Sverige enligt Rädda Barnens års-rapport.

En rapport som naturligtvis ifrågasätts av Fredrik Reinfeldt. Siffrorna är ju från 2009 (scb:s senaste publicerade siffror) och då var det ju FINANSKRIS!!

Pratet om ökande klyftor mellan fattiga och rika ifrågasätts likaså av statsministern ”Reinfeldt hävdar att Sveriges inkomstskillnader beror på att människor med störst tillgångar kunnat luta sig mot en god börsutveckling.” (??under finanskrisen??) ...jo det är antagligen ett riktigt citat, ur samma artikel, i samma sammanhang. Jo jag vet... man kan aldrig riktigt veta, är det sant och i rätt sammanhang? men hallå, inrikesrapporteringen brukar vara ganska trovärdig... nej, jag vet, men nu väljer vi att tro på det här i alla fall...


Det är andra tider nu, vi måste vara på hugget hela tiden. Det finns inte plats för de som inte håller måttet. Bemanningsföretagens otrygghet, och storföretagens krav på eget företagande av sina före detta anställda (f-skattsedel) gör att anställningstryggheten har underminerats med fackföreningar och socialdemokraters goda minne. Läste t ex om ett åkeri med 200 bilar och inga anställda. Är vi inte toppresterande så åker vi ut... oavsett om vi är sjuka, arbetsskadade, utbrända av arbetet, har vi tur så får vi några månadslöner med oss när vi fasas ut i ...


Jag tänker på hur folk som är lite mer beresta än vad jag är, som rest i de gamla öststaterna. Där jobbade det alldeles för många; i affärerna, restaurangerna, fabrikerna... slöa, ineffektiva och ointresserade var de också... Så är det inte här, vi är minsann effektiva, lojala, organisationerna är slimmade... Men se upp, kedjan är inte starkare än dess svagaste länk... så väck med den.


Fast... jag vill kunna slöa lite på jobbet ibland, jag vill inte jobba i en slimmad organisation, jag vill också att de som inte är på topp hela tiden ska få plats... Det är då jag känner allra mest för att förstatliga allt... rubbet...


Nyliberalerna vill inte ha någon statlig inblandning över huvud taget, förutom i rättsväsendet och krigsmakten... Marknaden fixar allt! Det är då som vissa inte kommer att få någon plats i samhället, det är i ett sådant system vi ser barnfattigdom och utslagning breda ut sig. I det samhället finns inte solidaritet om inte den bottnar i egennytta. Man går bara med i facket och A-kassan om man anser att man själv kan ha någon nytta av det...





Vilken verklighet vill vi egentligen ha?

måndag 12 mars 2012

HELLRE TIO JUHOLTARE ÄN EN BJÖRKLUNDARE

Pappa, jag, min bror och mamma...
Igår fyllde yngsta barnet arton år. Vi firade här hemma med en av sonen önskad trerättersmiddag och sedan avrundade vi kvällen med att se på film. Jag fick gå upp på vinden för att hitta och damma av den avlagda videobandspelaren eftersom svärföräldrarna hade med sig två gamla videofilmer från när barnen var små. Vad märkligt det är att få ta på de här gamla kassetterna igen och trycka in dem i maskinen, för de är ju... just gamla. Mini-VHS-kassetter upplevde jag ändå som ganska nytt … då... för sjutton arton år sen... är det länge sedan? Jag kommer ihåg när de köpte den där lilla smidiga videokameran, nästan lika liten som en super8-kamera, vilka möjligheter som öppnades. Och visst vi lånade den ofta, vi har säkert ett femtiotal oredigerade kassetter i en låda någonstans på vinden...

När vi ändå var i farten så letade jag också upp en gammal film från när vår äldsta pojke var alldeles nyfödd. En super-8 film som min frus syster och min svåger Roger till vår stora glädje hade fört över till video. Det var nästan så att man började gråta, så vackert, så unga vi var, fyllda av glädje över det underverk som ett barn är. Det är en sådan härligt stumt vemodig fladdrande känsla över den tid som faktiskt gått. Samtidigt som det fortfarande är precis samma glädje man erfar inom sig då man betraktar sina barn uppkurade i soffan tillsammans med sina respektive flickvänner. Sedan randas avbrottet, de tar farväl och går hem, var o en till sitt lilla andrahands-bo, och lämnar oss ensamma med alla dessa känslor...

På morgonen uppdaterar jag mig med senaste ledardumheterna på Sydsvenskan (istället för en kall dusch). Björklund... Stjälp inte – sänk en rubrik som i sin dubbeltydighet för mig enkelt formulerar den herr Björklundska människosyn som ledarskribenten delar. Att låtsas att sänkta ungdomslöner är en hjälp för ungdomarna, på samma sätt som den nya ”pluggskolan” är en hjälp för barnen...suck.


Ungdomslöner, 75% av ingångslönen...jag undrar, ingår det då en 25% nedsättning av hyran på de obefintliga hyreslägenheterna också, och 25% ungdomsrabatt i alla butiker? I samma värld där vinstmaximering, ohemult höga löner, orimliga pensions- och bonussystem rider oantastade på kapitalismens höga hästar, så jobbar politikerna för att sänka ingångslönerna för ungdomar upp till 23 års ålder?

”Det är bättre att en 19-åring får ett jobb med en lägre lön än att han går arbetslös med socialbidrag.” dundrar Janne.
Jag säger; det är bättre att vi sänker arbetstiden för alla, än att hen (inte Jan) går arbetslös med socialbidrag.
Det är bättre att vi sänker tempot på arbetsplatserna, än att hen går arbetslös med socialbidrag.
Det är bättre att inte dela ut politikerlöner till sådana som Björklund, än att hen går arbetslös med socialbidrag...
Det är bättre att vi arbetar för jämlikhet, än att hen går arbetslös med socialbidrag. (Såklart använder inte Jan hen...)

 
Vart tog förresten fackförbunden vägen i debatten? ” De ska ge fan i våra löner,” säger förvisso Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall. Men när hans fackförbund röstar i frågan är de flesta positiva till de sänkta ungdomslönerna. OCH, vad har sänkningen av restaurangmomsen inneburit för att ge ungdomar fler jobb tror ni? Har hamburgerkedjorna sänkt tempot så att fler har fått arbete? Har kunderna blivit fler för att maten blivit billigare?... Eller är det bara så att vinstmarginalen har höjts?

Några dagar efter internationella kvinnodagen där vi med all rätt bl a manifesterar “lika lön för lika arbete” hittar herr Björklund en ny grupp att diskriminera, ungdomarna (inte så ny förstås)... Är det nu bara en tidsfråga innan ”invandrarna” ska reas ut till arbetsköparna med liknande metoder?... Och så tänker jag på vilket arvode vice statsminister Jan Björklund plockar ut...(123.000 kr/mån = 10x föreslagna ungdomslönen) och vilken pension han kommer att plocka ut...(93.000 kr/mån om man suttit mer än 6 år och efter 50 års ålder) och (hemska tanke) att jag faktiskt bidrar till den... och så tänker jag...revolution för helvete, här finns det ju marginaler att plocka ur...


Ingångslönen räknas förresten till 16.070 kr i kommunerna, inte i riksdagen/regeringen... För ungdomarna under 23 blir det då 12.000kr i månaden efter det 25% avdraget... runt 8.400 efter skatt... Om man sedan råkar hittar en etta att hyra i Malmö så ligger den runt 4-5.000 kr (snabb koll) och såklart inget bostadsbidrag om man har årsinkomst över 77.000... Om vi räknar lite snällt så har man då kanske 4.000 kr kvar till annat; försäkringar, mat, el, telefon... hygien? Swedbanks schablon säger att det krävs 9.120kr / månad för ensamstående... Men vi räknar bort en del onyttiga lyx-saker som bil, fackförening, tidning, olycksfallsförsäkring, hemförsäkring, tv, telefon ...vi klarar det inte riktigt ändå... går back på en tusenlapp...hygien och fritidsaktivitet får då också gå...

Erase and rewind, lyssna på den grymma basen! Cardigans förstås

fredag 9 mars 2012

DEMOKRATINS BROTT MOT MÄSKLIGHETEN

Demokrati... det är väl en god tanke men naturligtvis ogenomförbar i praktiken, en utopi. Man brukar ju säga att har man inte varit demokratikämpe i tjugoårsåldern så har man inget hjärta och är man inte kapitalist vid fyrtio så har man ingen hjärna. Jag tänker på alla dess brott mot mänskligheten som begåtts och fortfarande begås i demokratins namn.

Den största mördardemokratin av de alla; USA, som inrättar koncentrationsläger utomlands för eventuellt oliktänkande utan föregående rättegångar. Som bombar Irakiska byar med utarmat uran och fosforbomber. Som inkräktar i andra länders interna angelägenheter genom att stödja beväpnade gerillagrupper, terrorverksamhet och har dödspatruller i andra länder med rätt att döda för misstankar om oamerikansk verksamhet eller ”hot gentemot amerikanska intressen”.
..drönare, Manning, bin Laden, ni vet listan är längre...

När jag får höra apropå mina "undersökningar" kring National Endowment for Democracy (NED) och dess koppling till amerikansk utrikespolitik (CIA) att "Det behöver ju inte vara dåligt bara för att det är USA som står bakom det" eller att "min bekant som jobbar i en hjälporganisation säger att alla länder har sådana organisationer, Sverige också, det är inget konstigt". Blir jag lite sur... Att sådana ”demokrati- organisationer” försöker utnyttja naiva idealister som front för sin verksamhet, och att det finns nätverk av liknande verksamhet i hela västvärlden gör ju inte att de blir mer schyssta... Speciellt inte när man kan titta i facit.
.. Har inte alla länder en "säkerhetstjänst" förresten...

När t ex medierna rapporterar om att Ghadaffis styrkor våldtar och dödar sitt eget folk, och nu likadant i Syrien, eller ”valfusk” i Ryssland, får de uppgifterna från ”oberoende observatörer” eller ”demokratirörelser” betalda av NGO-organisationer, nätverk som alla kan härledas till NED. Men när rapporterna senare visar sig vara falska finns det inga dementier i medierna.


Putin, Ghadaffi, Bashar al-Assad fan vet om de är onda eller goda, och då i förhållande till vad?


men...Internet öppnar en stor möjlighet att få fram en mer balanserad bild av den verklighet som bedrivs av de medier som i de allra flesta fall köper sina utrikesnyheter från någon av de tre stora nyhetsbyråerna i världen; Reuters, AFP och AP. Det finns massor av människor som vittnar om en annan verklighet och som analyserar rapporter och avslöjar fejkade vittnesmål och TV-inslag... Det krävs lite sökande och kritisk granskning, för det finns naturligtvis tokpropaganda från motsatt riktning också... Dock, Att tro att inte NATO har kontroll över den västerländska nyhets-propagandaapparten låter i mina öron väldigt naivt.


Historien om USAs krigföring i Irak och ”kriget mot terror” har till stor del gjorts synlig via Wikileaks-dokument, dokumentärfilmare, bloggare, amerikanska soldaters filmer, fotografier och vittnesmål...Och, nej det fanns visst inga hemliga kärnvapen. Men, och det är viktigt, den mesta informationen har kommit fram långt efteråt (och faktiskt även då rapporterats i västmedia). Vad är det då som gör att vi (inte jag) nu än en gång tror att USA faktiskt på allvar har en humanistisk agenda? Detta trots att vi har så många fastlagda bevis på hur de historiskt har agerat...
och hur det då har rapporterats.

Kanske är vi bara trötta, utarbetade och passiviserade av TV-underhållning och sportsändningar? Eller så är vi rädda, för vi bor ju antagligen hellre i en USA-kontrollerad värld (så länge den nu håller) än i en värld där de religiöst fanatiska muslimerna har tagit kontrollen... Att skrämmas, det är en bra taktik


Jag har hysteriskt många intressanta länkar, artiklar och videoklipp...borde kanske skapa en speciell sida för dem.. 

torsdag 8 mars 2012

Lägg av för helvete, du store satan

Jag hade tänkt skriva om Per T Ohlssons söndagskrönika i sydsvenskan men efter att ha sett på den korta franska filmen om effekten av bombningarna i Fallujah på dokument utifrån (svtplay till den 20mars) får jag knappt någon kraft att ta mig an Per T:s trams önskningar om vikten av att ha en kraftfull opposition. Nu med Löfven vid det socialdemokratiska rodret ser han hur dynamiken i politiken tar fart. 

Omsorgen om oppositionen har i tidigare krönikor varit nästan lite rörande, då med Juholt som driftkucku... Men nu, med Löfven närmar sig sossarna näringslivet, det intresseområde som av hävd varit det borgerliga blockets skötebarn... Nu får de se upp, så att inte de ”rödgröna” tar över de borgerligas politik... men det är fortfarande viktigt med en socialdemokratisk opposition...


Åh vad jag önskar en opposition... såklart är inte socialdemokraterna någon bromskloss för den nyliberala politiken, de satte ju själv hjulen i rullning. Det vet ju herr Ohlsson, borgarna har ju bara att slå i de sista spiken.


Men... vad som blir än viktigare efter att ha sett filmen om Fallujah är att vi absolut inte får ansluta oss till NATO, jag vet att vi i praktiken redan är anslutna men det är verkligen inte någon fredsbevarande styrka. NATO är ett ohyggligt cyniskt och aggressivt vapen i händerna på USA...Ut ur EU och NEJ till NATO....och så en hygglig opposition, något på gång?


Här skulle jag vilja säga att vi inte får bli uppgivna, vi måste bara höja våra röster och säga ”NEJ” ibland. ”Det här är inte vår vilja, vi vill inte bli sammankopplade med det här.”


Jag får se om jag fortsätter med Per T Ohlsson kampanjen, orkar inte läsa mer av hans floskler och sinnessjuka sammankopplingar... Kan vi inte göra så att om någon hittar något vettigt i någon av hans krönikor så kan ni väl tipsa? Men att leta igenom en gödselstack efter skit ter mig nu som en rätt meningslös sysselsättning...(tips till en entreprenör: ett fas3-projekt kanske?)

onsdag 7 mars 2012

Bengt Göranssons krönikor

Bengt Göransson den kloka gubben skriver då och då krönikor i HD... Ibland känner jag mig nästan lika klok när jag tolkar världen på liknande sätt som i denna gamla bloggpost. Har ni förresten inte läst "Tankar om politik", det lilla häftet som kostar runt 40 kronor? Gör det, jag lånar gärna ut mitt ex om ni inte vill köpa...

Kan förresten också tipsa om Nina Bondesson, inte bara en fantastiskt intressant konstnär,  hon skriver en väldigt bra artikel om demokrati, kultur och ett bidragsberoende samhälle i Kultur i väst.

söndag 4 mars 2012

VEM SKA MAN TRO PÅ?


Nu börjar familj och vänner bli riktigt oroliga över mina konspirationsteorier... Kanske det inte är så bra att veta för mycket? säger någon med orolig min... Jag tror att de är övertygade om att jag inom en snar framtid kommer att stylta runt på stan med plakat som förkunnar att NED dödade Palme...

...hmm, just det, ja det var ju faktiskt en tanke... Det skulle ju få en del pusselbitar att ramla på plats... Ska vi se Palme mördades 1986, NED bildades 1983 med en ambition att bekämpa alla socialistiska yttringar... var det inte en massa mystiska dödsfall med kopplingar till utredningen då? ”Samtider” en annan go och glad bloggare hittade detta hyperintressanta ”förhörsprotokoll” .

..Nej, lugn mina vänner, jag tänker inte fördjupa mig mer i Palme-mordet här. Jag märker att mina muntra blogginlägg om CIA och att man inte kan lita på någon som helst nyhetsrapportering får folk att bli deprimerade... Som igår när vi såg på ett inslag från Rapport där en skadad engelsk fotograf säger att det pågår ett folkmord i Syrien, och jag inför min äldsta son framför att man tyvärr måste kolla källan för trovärdigheten eftersom det samtidigt pågår ett propagandakrig. Sonen som hade blivit väldigt berörd av inslaget blir såklart förbannad på mig... och kanske också på att man inte ska kunna tro på någonting.

Imorse kollade kollade jag runt lite efter i vilka sammanhang den skadade fotografen agerat tidigare och hittade bland annat den här som jag tyckte väldigt intressanta artikeln, som gav ett visst berättigande till mina tidigare tvivel. För att försöka ge en lite mer nyanserad bild av mig som knäppgök mejlar jag såklart länken till sonen utan vidare kommentarer...

Det är sen jag förstår att sådana här historier som sätter igång mig faktiskt har precis motsatt effekt på andra. Och då kommer Halta Lotta hem till mej med rösten fylld av gråt och snyftar, vem i hela världen kan man lita på?”

Jag lämnar över de internationella konspirationsteorierna till Land Destroyer som skriver initierat, och som jag ser det än så länge, har belägg för vad hen skriver...Om inte annat så kan man i alla fall få lite balans i den den normala rapporteringen.

Det finns gott om goda krafter i världen, problemet är att de inte blir serverade till oss på samma sätt som melodifestivaler och sporthändelser. Man måste vara lite mer sökande, men väl där så ser man att det utanför de normala kanalerna pågår en vild aktivitet. Occupy-rörelsen är kanske den än så länge mest globala aktiviteten. Men redan imorgon är det ett seminarium med Susan George på inkonst i Malmö kl 19 varför inte gå dit?...så blev ni lite serverade iaf ;)

fredag 2 mars 2012

Underrätta mig rätt

Jag märker att jag förändrar min referensram utefter vad jag hittar i mina lekmanna-efterforskningar, snart kan jag inte läsa en tidning utan att försöka se den bakomliggande agendan. Läser jag om de starka kvinnorna i den afrikanska våren kan jag inte låta bli att fundera om dessa också var avlönade av den amerikanska underrättelsetjänsten. Det är faktiskt riktigt jobbigt att inte kunna känna att man kan slappna av och inte ständigt försöka läsa mellan raderna. Är Zlatan verkligen så bra som tidningarna skriver?

Som idag, i sydsvenskan (och alla andra tidningar) när man apropå valet i Ryssland, citerar " – Det här är ingen kampanj mellan en kandidat och andra. Det är mellan en huvudkandidat och samhället som demonstrerar för fria val, sade observatörsgruppen Golos chefsanalytiker Alexander Kynev."
Då måste jag ju genast kolla

1. skriver alla andra tidningar samma sak, svar ja

2. Är Golos avlönade av den amerikanska underrättelsetjänstens organ NED? svar ja.

För mig är det i sig inget större problem att det pågår en omfattande sponsring av oppositionella så länge det sker öppet och tidningar inte bara sväljer propagandistiska pressmeddelanden. Vad är det som gör att det inte finns den minsta kritiska granskning av journalister i Sverige? När en enkel amatörbloggare som jag med ett annat heltidsjobb inte har minsta problem med att hitta skumma sammanträffanden? 

Är det för att man gillar historien med den svages kamp mot den starka ledaren? Man vill inte stå i maktens tjänst, men man missar den allra största makthavaren... den som verkligen vill ha världsherravälde på så sätt att man kan öppna marknaden för amerikanska företag. Är det inte bittert att det land som kanske är mest beroende av olja inte har total kontroll över den ännu?

Här en intressant artikel om Golos med relevanta källhänvisningar.


torsdag 1 mars 2012

Konspirationsteorier i praktiken


NED (national endowment for democracy) skapades som sagt som en avknoppning av CIA år 1983 efter att deras internationella rykte hade blivit en alltför stor belastning för USAs regering . 

NED beskriver sig nu själv som en ideell förening, fristående från den amerikanska regeringen... Deras uppdrag är att ” stödja demokratiska institutioner över hela världen genom privata, icke-statliga insatser ” Icke-statligt kan låta lite underligt eftersom deras ekonomi till allra största delen såklart bekostas av staten och vad de menar med ”demokratiska institutioner” återkommer jag till senare.

För att ytterligare försvåra att göra kopplingar till regeringen så har NED sedan i sin tur några underliggande mottagare av ekonomiska medel: Internationella republikanska institutet (IRI), National Democratic Institute for International Affairs (NDI), en filial till AFL-CIO (American Center for International Labor Solidarity) . Dessa institutioner betalar därefter ut medlen till ytterligare fler institutioner både i USA och över hela världen, som då ofta i sin tur betalar ut medel till ytterligare andra organisationer. I Sverige t ex Jarl Hjalmarsson stiftelsen och Olof Palme International Center (klickar man på Jarl Hjalmarsson foundation på NEDs hemsida så kommer man direkt till nya moderaterna)

NEDs grundfilosofi är att alla människor ska in i ett system av fri företagsamhet, klass-samarbete, kollektiva förhandlingar, minimal statlig inblandning i ekonomin, och motstånd mot socialism i alla former. En fri marknadsekonomi likställs således med demokrati, reform och tillväxt, och fördelarna med utländska investeringar betonas. En nyliberal stat kontrollerad av USA.
 

Mellan 1994 och 1996 delade NED ut 15 bidrag, totalt mer än $ 2.500.000, till American Institute for Free Labor development, en organisation som under årtionden använts av CIA för att undergräva progressiva fackföreningar. Deras arbete gentemot fackföreningar i tredje världen innebär normalt en betydande utbildningsinsats mycket lik den grundläggande NED filosofin som beskrivs ovan.

Beskrivningen av en av de ansökningar NED beviljar stöd till AIFLD innehåller t ex en målformulering likt: "att verka för att bygga fackliga samarbetsorganisationer". Liksom många saker som NED säger, låter det oskyldigt, om inte till och med positivt, men dessa är i själva verket ideologiska kodord som betyder ungeför "att hålla ned agitationen på arbetsmarknaden .. inte gunga båten, att behålla status quo". Det nuvarande förhållandet mellan NED och AIFLD beskriver mycket väl hur det tidigare samarbetet med CIA fungerade.
Då det gäller politisk infiltration och undergrävande av demokratiskt valda regeringar utomlands så finns det mängder av exempel på organisationer dit NED har gett stöd. Contras i Nicaragua är väl kanske det mest uppmärksammade eftersom Iran-Contras affären blev en så stort uppslagen skandal även här. Mindre känt här är stödet till anti-Castro-Cuba terroristgrupper som sprängt flera hotell i Havanna och även ett Kubansk flygplan då över 70 personer dog. De har bidragit till att störta demokratiskt valda regeringar i, förutom då Nicaragua... Albanien, Bulgarien, Mongoliet och Haiti.

NED och deras underorganisationer har även lagt ned över 100 miljoner dollar i amerikanska fonder för att stärka motståndet mot Venezuelas folkvalda president Hugo Chavez, speciellt kraftfult i samband med val. IRI hade också en framträdande roll i den misslyckade kuppen mot Chavex 2002...


Nästa del ska jag försöka vara lite mindre torr...