fredag 24 februari 2012

Jag bojkottar Babel...

Jag bojkottar, alltså är jag...Mina nuvarande objekt är: IKEA, Lidl (i alla fall i Sverige), Melodifestivalen, Skavlan, Kött som inte är OK, Kvällstidningar... och mitt senaste; Babel i Malmö. 

För det mesta innebär det inte så stora uppoffringar, vi äter viltkött och trevligt uppfödda (och dödade) lamm och kycklingar.


Men idag känns det lite trist att bojkotta Babel, eftersom Albin Gromer spelar ikväll, får hoppas att han kommer till Victoriateatern en annan gång, för min bojkott står fast. Och om ni är intresserade så kommer här en tidigare opublicerat blogginlägg... Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om jag är helt ute och reser när jag känner mig kränkt av det här, men läs gärna och om ni har lust skriv en kommentar som vägledning till mig... i en snäll ton... Nå här är den (previously unrelased material):

Jag har inte för vana att skriva adresserade klagobrev ännu, men som nybliven femtioåring, vit överviktig man ur medelklassen så måste jag ju leva upp till förväntningarna. Mitt första brev riktade sig mot konsertarrangören Babel.

Som ett “tack för hjälpen på festen” åt mina två pojkar och deras flickvänner hade vi planerat en helkväll. Först en bit mat på Restaurang Tempo och sedan en liten överraskning i form av en föreställning med två populära artister på Babel. Kvällens föreställning blev inte riktigt vad jag hade hoppats på men jag höll god min inför mina gäster för att inte förstöra deras upplevelse ytterligare.

Några dagar senare hade jag retat upp mig över den förödmjukande behandling av publiken arrangören visade. Då skrev jag ett mejl till Babel, tänkte också att det kunde vara intressant för artisterna att få ta del av mina åsikter så därför fick de också ett. (Jag har valt att inte använda artisternas riktiga namn så att någon googlare inte ska få upp den här sidan.)

“Hej till Babel, Egil och Nora....... Lite synd att profithunger skulle lägga lite sordin på en i övrigt trivsam föreställning på Babel 17/12. På en gratisföreställning tycker jag att man kan acceptera att inte ha möjlighet att se artisterna, och på en betald förställning kan man acceptera att ha en något sämre överblick... Men att ni på Babel har mage att lägga en hel stolsrad på översta våningen utan möjlighet att se någonting av scenen...(övre delen av filmduken undantagen) inte snällt.... Det måste man ju vara medveten om när man placerar stolar, “härifrån ser man inget av vad som händer på scenen, men de får rätt bra ljud”?... Drinkmixande bartenders som överljuder artisterna kanske man ska ha lite överseende med om det i övrigt är OK... men i det här sammanhanget... när man bara har ljudet... Tja.

Det skulle vara intressant att få ta del av hur arrangören har tänkt när man fyller en lokal på detta sätt, trapporna var fullsatta och det stod folk på varje plätt där man kunde få möjlighet att se en skymt av hårfästet på artisterna. Det blir lite dubbelt att sitta på en föreställning där artisterna pratar solidaritet och samtidigt sitta och fundera över profithungern hos arrangören. “Det är såå stort intresse för de här artisterna så vi tänkte att det var en god gärning att låta så många som möjligt få lov att komma in”...”och betala rätt fett för det “...eller?

Jag förstår att det är tufft att få det att gå ihop och att man måste ha en del “brödföreställningar” tror dock inte att det i långa loppet håller att inte respektera sin publik genom att trycka in mer folk än vad lokalerna tillåter (upplevelsemässigt... brandskydd kan jag bara spekulera om). Som artist förlorar man i trovärdighet när man säljer sig till sådana här tillställningar, även om jag vet att både Egil och Nora har mycket hängivna fans som står ut med mycket utan att ifrågasätta.

Hade jag hängt på låset och lyckats roffa åt mig en förnämlig plats där jag kunde speglat mig i artisternas blanka skor och känt deras saliv falla som dagg över min panna när de häcklade makten... Då, hade säkert min upplevelse av kvällen varit utan den fadda eftersmak som jag nu bär med mig.

Men, jag gnäller bara, jag är inte ute efter att kräva tillbaka några biljettpengar eller försöka få någon som helst kompensation. Jag gjorde en missbedömning, det får jag smälta... Men min ödmjuka önskan är att både arrangörer och artister skulle vilja fundera lite mer över vad det innebär att respektera sin publik...

Vänligen Herr Klantz”

Första svaret kommer samma dag från ena artisten (jag kallar henne Nora här, men hon heter egentligen något annat, likaså Egil som nämns, det är den andra artisten som också heter något annat)

“Hej.
Du har inte mailat arrangörerna eller Babel eller Egil och det vet jag att du begriper eftersom du mailar via (hennes hemsida)
Hur Babel placerar folk är inte något jag har makt över eller ens får vetskap om. Jag och Egil uppträder vanligtvis på teater där en sån här sak aldrig skulle hända. Jag förutsätter att arrangörer av den här skalan ordnar bra sittplatser med bra sikt åt alla och det är tråkigt att du råkade ut för det här. I övrigt så tycker jag du ska ge fan i vad jag tjänar och sluta spekulera i min kärlek till min publiken. Det skulle klä dig att vara mindre otrevlig om du vill ha sympati från en som inte har med ditt missöde att göra. Jag och Egil försökte få ner biljettpriserna så mycket vi kunde och att du tycker att det inte var värt pengarna att kolla på oss kan jag inte förstå att du tror att jag ska ta hänsyn till när det inte gäller innehåll utan placering av sittplats osv. Jag vidarebefordrar ditt mail till Babel. God jul. Hoppas du får lite ödmjukhet från tomten.

Vänliga hälsningar Nora”

Sedan kommer svar från den andra artisten, Egil, som egentligen heter något annat.

Hej Herr Klantz,
Jag förstår din upprördhet och beklagar detta du drabbats av, men varför i hela fridens namn skickar du detta mejl till mig?

Jag och Nora blev bokade av Babel, det var deras arrangemang och vi har givetvis ingen aning om hur många stolar eller personer som ryms deras lokal. Jag gör över 100 uppträdanden per år runt om i norra europa, många gratis för välgörenhet, en del som min yrkesmässiga inkomst, men hur många som kommer eller inte när jag uppträder påverkar i regel inte min lön och jag har oftast ingen aning om hur många som ryms - på de flesta spelställen har man aldrig varit innan och får så klart lita på att om arrangören säger 215 platser så är det 215 platser. Och vad gäller inträde är det också givetvis arrangören som avgör. Jag brukar be dem om att ha rabatter för unga, studerande mm, när jag har minsta möjlighet att påverka, vilket är sällan. I detta fall var jag och Nora noga med budskapet att de skulle hålla nere priserna i möjligaste mån, vilket jag också trodde de gjorde.

Jag har under tre kvällar gett allt av hela min själ, jag har lagt all min fokus på själva föreställningen, jag har pratat om min sorg, jag har sjungit om tröst, jag har vänt ut och in på mig och verkligen bokstavligen gett allt jag har, vilket jag tycker att man som artist självklart ska göra. Men när jag då några dagar senare får ett sånt här fruktansvärt otrevligt mejl av dig tappar jag all kraft att fortsätta.
Det gör mig så uppriktigt ledsen att ta emot dessa ord. Att du sen har mage att skriva om "artistisk trovärdighet" i ditt mejl gör mig bara ännu uppriktigt ledsnare. Jag tappar verkligen lusten och orken att fortsätta.

Jag har uppträtt hela hösten med allvarlig sjukdom i kroppen och när jag igår hade mitt sista framträdande för året tänkte jag äntligen idag vila, och känna att jag har gjort det bra i höst trots allt, att jag i alla fall har skänkt andra kraft, tröst och upplevelser. Och det första jag läser är ditt otrevliga mejl och plötsligt känns det så meningslöst.  

Även om jag egentligen inte förstår på vilket sätt det har någon betydelse i sammanhanget så har jag tagit mindre än hälften av vad jag brukar ta för dessa kvällar på Babel, hade vi gjort det av någon slags profithunger hade vi såklart spelat på en mycket större arena.

Att sen prata om respekt gentemot publiken - jag ger som sagt ALLT jag har när jag uppträder och om inte det är gott nog så är det inget jag kan göra någonting åt. Jag älskar min publik av hela mitt hjärta, jag gör verkligen det, och ger dem allt jag har.

Och det är en nedvärdering gentemot vår publik att säga att de "står ut med mycket utan att ifrågsätta". Tvärtom, det är ifrågasättande kloka människor, men de skulle aldrig komma på tanken att skicka ett sånt otrevligt brev till oss, utan isåfall vända sig till arrangören och sakligt säga vad som brustit i arrangemanget.

Min önskan är att du funderade en extra gång innan du skickar ett mejl av detta slaget.
Du gör människor ledsna på djupet och du kommer såra fler om du fortsätter på det här sättet, att skicka saker utan minsta eftertanke om vad du skapar för känslor hos andra människor.   

Jag ger dig mer än gärna pengarna för din biljett och jag ber dig skicka mig ditt kontonummer och skriver vad biljetten kostade, så ska jag personligen omedelbart sätta in detta till dig. Och det menar jag verkligen.

Vill du inte skicka ditt kontonummer via mejl, vilket jag förstår, så kan vi lösa det på annat sätt, till exempel att jag skickar summan i ett rekommenderat brev. Bara välj vad som passar bäst, annars kommer detta mala i mig under hela den ledighet och vila det är tänkt att jag ska ha och måste ha framöver.

Egil

Hoppla, det var som fasen... Nu blev jag ju tvungen att läsa om mitt mejl, hade jag verkligen hoppat på artisterna på det där otrevliga sättet? Nej jag tycker inte riktigt det, men kanske Babel har det inflytandet över orden att man inte riktigt förstår det man läser?... jag får väl ända svara lite snällt och urskuldande.

Till Nora
Hmm...Jag trodde att det skulle framgå att det var riktat till arrangören och mer som en information till dig och Egil, alla tre har fått mejl... Jag undrar inte över vad du tjänar, vet inte hur du lyckades läsa in det i mitt mejl?... Jag förstår att ni inte styr över arrangören, och det hade säkert varit värt pengarna att kolla på er (om jag hade sett er). Jag tycker att jag sköt iväg ett litet välriktat luftgevärsskott och fick svar med en luftvärnskanon av dig... Jag är gärna mindre otrevlig men söker inte egentligen sympati. Tänkte mer att det kunde vara intressant för er att få en röst ur publiken, jag tror att jag hade velat det i samma sits som ni. Jag ber om ursäkt för all irritation som mitt förra mejl åsamkat er och hoppas att tomten sprider ödmjukhet över hela världen.

och till Egil
Först, jag uppfattar och uppskattar att du verkligen bjuder på dig själv som artist, jag har sett (och läst i efter arbetet bl a) dig flera gånger och verkligen uppskattat det, det hade jag såklart också gjort den här gången om jag hade fått en verklig möjlighet. Jag läser mitt mejl igen och som jag läser det så riktar det sig totalt mot arrangören i allt utom ett passus där jag skriver:

"Som artist förlorar man i trovärdighet när man säljer sig till sådana här tillställningar, även om jag vet att både Egil och Nora har mycket hängivna fans som står ut med mycket utan att ifrågasätta."

Ja det kunde uttryckts smidigare... men eftersom jag är ett av dessa fans så vet jag ju det utifrån min egen synpunkt att vi står ut med mycket för att få se er uppträda. Jag tycker också att kontexten spelar roll, ett dåligt arrangemang spiller över på artisterna...Sen att säga att "man säljer sig" det var väl lite väl hårt. Jag vet ju inte hur era överenskommelser ser ut. Jag får väl skylla på min frustration över att inte fått den föreställning jag sett fram emot och som jag hade fått om bara arrangören hade visat lite mer respekt för publiken.

Min tanke med att skicka kopior till dig och Nora var för att göra er medvetna om hur arrangören hanterade er föreställning utifrån min (icke-)synpunkt. Tänkte att det kunde vara av intresse för er, kanske överskattar jag artisternas möjligheter att påverka arrangörsval. Det var verkligen inte menat att få er att tappa lusten, era framträdanden höll säkert samma höga klass som vanligt. Jag är förtvivlad över att ha fått dig så ledsen och önskar att du kan se mejlet ur mitt perspektiv.

Jag ville bara inte sitta och ta emot en sådan, som jag upplevde det, förödmjukelse utan att  reagera. Mot Babel...

Det går såklart inte att göra saker ogjorda även om man så önskar, mejlet skulle kanske gått enbart till Babel och inte sabbat för er. Hoppas att du kan ta emot detta som en ursäkt, släppa det nu,  och ha en skön ledighet...

Vänligen Herr Klantz

Det svar jag inte skrev för att faktiskt är både ödmjuk och trevlig:

Varför skulle det inte vara intressant för er att höra hur er publik upplevde er föreställning? Att det sedan är arrangörens fel borde väl vara lättare att hantera...Hade det varit intressant för er att få veta  t ex om ljudmixningen gjorde att orden inte var urskiljbara. OM det INTE är intressant för er då menar jag absolut att ni bör fundera över vad det innebär att ha respekt för sin publik, i vilken jag också anser mig vara del i, jävligt fräckt av er förresten, att utesluta mig som del av publiken.

Att tro att man inte riskerar att förlora i trovärdighet beroende på vad för arrangemang man deltar i är också otroligt naivt. Skulle ni spela på Berns salonger under SACs blockad t ex så hade ni förlorat ännu mer i trovärdighet än när ni spelar på profithungriga lokala ställen förklädda till vänstertillhåll...SEN att ni har mage att efterlysa “ödmjukhet” och “trevlighet” från min sida...Vad menar ni? ska jag ödmjukt hålla tillgodo med att bli förödmjukad? och vara lite trevlig i kontakten med artisterna som bara ser sig som vippande marionettdockor... Ska folk hålla på att vara trevliga och ödmjuka när de blivit illa behandlade... ändå stå med mössan i hand utanför artisternas loge och stilla be om en autograf på skinkan, kanske köpa några skivor och t-shirtar...? ”Vilken ödmjuk en! Respekt!” “och trevlig också!”


Sådär då var det gjort... jag har inte tänkt starta en fb-grupp eller så utan ser detta som en högst personlig bojkott...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar