tisdag 7 februari 2012

DAGS FÖR EN UPPFÖLJARE

En sömnlös natt. Mina tankar flyter omkring som isflak på ett månbelyst hav. Tillsynes planlöst guppar de fram, det buteljgröna havet färgar de genomskinligt frostade brottstyckena i en svagt lindblomsgrön ton. De omgrupperar sig, långsamt driver de sedan stilla mot varandra för att smälta samman till en skarvlös enhet. Jag blir klarvaken från att tidigare ha legat i en självbedräglig ansats till dvala, väl medveten om att arbetsdagen närmar sig. De artiklar jag läst och de tankar jag haft på senare tid bildar ett mönster, eller snarare ett sammanhang som är en överraskande klar och tydlig bild.

Det började med att jag blev väldigt förvånad över att det nyligen var premiär för en hyllningsfilm till Margaret Thatcher, med allas favoritskådespelare Meryl Streep i huvudrollen, en storfilm kallas det väl? Dagens nyheter och Sydsvenskan skrev sedan bland annat på ledarsidorna om den stackars missförstådda Järnladyn. Per T Ohlsson i Sydsvenskan vittnade om hur hans bänkgranne på bion efter filmen utbrustit “Tänk, och den här kvinnan fick vi lära oss att hata”. Jag läser hans ledare, den är som att sniffa ammoniak.

Jag blev ändå lite osäker och kände att jag var tvungen att uppdatera mig om Thatcherismen. Jag googlade och läste både från osäkra och “säkra” källor, det förde mig såklart ut på en allt vidare seglats där jag mötte vännerna Ronald Reagan, Augusto Pinochet (som vi väl också lärt oss hata) samt mentorn eller gurun, nobelpristagaren i (nyliberal) ekonomi Milton Friedman.

Isflaken som smälter samman är det som får mig att gå upp ur sängen och sätta mig framför datorn för att skriva ned det här klockan fem på morgonen. Jag hade även fått syn på neo-moderaterna och Anders Borg, och det var inte ett ensamt flak vid horisonten, nej det hakade fast i de andra händelserna som vore det den mest självklara sak i världen...och det är ju precis vad det är.

Hyllningarna till Thatcher, den “nödvändiga” ekonomiska politiken, utförsäljningarna, klassklyftornas djupa raviner... Det passar allt för väl in. Fast på svenskt folkhemsvis, med medietränad och “snäll” landsfader ansvars-framtoning marcherar vi på mot samma mål. Det som av nyliberalerna kallas “ the miracle of Chile” avregleringar, privatiseringar, lönedumpningar, förakt mot sjuka och svaga, avvecklandet av staten, krossandet av fackföreningar... Det är det vi såg i Reagans USA och Thatchers England -- och förebilden, det var militärdiktaturens Chile, där Milton Friedman och hans “Chicagoskola” fick ett helt land att leka affär med av general Pinochet.

Nästa Hollywood-missförstådda-politiker-porträttfilm kanske skulle handla om Augusto Pinochet, skulle kännas som en rätt logisk fortsättning på hypen av Margaret Thatcher. Nyliberalernas framgångsrika lobbyarbete och propagandamaskin får ingen rast och ro...

Jag har tyvärr inte fått möjlighet att se Maryl Streeps tolkning av “järnladyn” (ska jag se den så har jag i alla fall den här gången inga problem med att se en piratkopia) men rapporterna tyder på att man lyckats väl med att ge ett sympatisk porträtt av människan bakom den “framgångsrika” politikern, kommunistbekämparen och Milton Friedman anhängaren.



Nå... som sagt, Pinochet... han har fått ett alldeles för dåligt historiskt genmäle. Den CIA-stödda militärkupp som han genomförde mot socialistledaren Alliende räddade ju säkert världen från ett kommunistiskt herravälde. Vem vet hur dessa irrläror kunde spridits om inte socialistpacket utrotats.

Det ska ju förvisso också sägas att CIA faktiskt under flera år på nästan helt fredlig väg försökt underminera Alliendes regering med organiserade strejker, lönnmord, ekonomiskt stöd till rebeller och oppositionen utan att lyckas, till slut återstod tyvärr inget annat än en regelrätt stödd militärkupp för att rädda landet … och världen... ja, för att inte säga...demokratin...? Den gode Pinochet var sedan tvungen att göra det trista men absolut nödvändiga arbetet med att rensa upp i kommunistträsket.. .ordentligt.

Victor Jara...Victor Jara

Jag tappar min ironiska hållning när jag skriver och återuppväcker händelserna kring det som blir koncentrations- , tortyr- och dödslägret för vänsteranhängare; Estadio Chile, fotbollsstadion som användes när fängelserna hade fyllts av arresterade vänstersympatisörer. Det är där som bl a Victor Jara grymt torteras, stympas och hånas (spela på gitarren nu då, utan händer) för att sedan avrättas med 41 kulspruteskott och dumpas på en väg utanför huvudstaden...

Fastän varken Thatcher eller Reagan satt vid makten just då så kan man knappast med bästa vilja säga att de skulle vara ovetande om det röda blod som general Pinochet hade på sina händer då de valde att bli de godaste av vänner. Jag har som sagt inte sett filmen men förutsätter att det här citatet av Thatcher till sin vän också fanns återgivet..."I'm also very much aware that it is you who brought democracy to Chile, you set up a constitution suitable for democracy, you put it into effect, elections were held, and then, in accordance with the result, you stepped down." Margaret Thatcher till Augusto Pinochet BBC 1999

Pinochet har av bland annat nobelpristagaren i ekonomi, Milton Friedman; (nyliberalismens kanske starkaste förkämpe och idol för många högerpolitiker och företagare) hyllats för sina insatser; att via diktatur och undanröjande av oliktänkande införa ett strikt nyliberalt kapitalistisk marknadsliberalt samhälle...”the miracle of Chile”

Jag blir helt kall ju mer jag undersöker de här kopplingarna och ser hur EU och Sverige driver precis samma vidriga ekonomiska “reformarbete”...


Det är faktiskt mer än dags att skapa en så stor seriös vänsterrörelse här, så att om den “bästa finansministern i EU”, Anders Borg ska få göra som han planerat; att skapa “the miracle of Sweden” så ska de fan få använda varenda fotbollsarena i landet för att stoppa oss.

ett litet PS bara, Socialdemokraterna... det var inget vänsteralternativ om någon nu skulle trott det...

2 kommentarer:

  1. Hoppas du vill fortsätta. Har trevligt när jag läser dina inlägg.

    SvaraRadera