tisdag 31 januari 2012

VILKEN JÄVLA DAG...

Det var inte rätt dag att skicka ett rasistiskt/sexistiskt skämt-MMS till mig idag. Jag var redan lite ledsen och uppgiven efter att igår läst massor av aggressiva kommentarer om bussutflykten till Solsidan, på nätet.

Sedan förstod jag att socialdemokraterna vänt och gett sitt OK till europapakten, hepp, det var den folkomröstningen. Jag hade tidigare också letat efter vilka webbsidor som är mest besökta som ett litet researcharbete till en skojbild. Trodde inte det skulle vara så svårt men efter mycket om och men hittade jag till en ocensurerad statistiksida (inte google) där det visar sig att “avpixlat” den där obskyra främligsfientliga sidan till och med har mer besökare än t ex teve-fyras hemsida och Sydsvenskan.

Som lite grädde på moset såg jag ett klipp från en debatt i Aktuellt mellan Jimmy Åkesson och Annie Lööf... vem av dem tror ni sa: “Alla människor som vill komma till Sverige, gör rätt för sig och betalar, de är väldigt välkomna hit.”?

Olika nyanser av brunt?... det var fröken Lööf. Jag skulle kunnat länka till youtube-klippet men det var en massa dumskallar som hade kommenterat där så jag lät det vara eftersom jag inte vill dit igen och se eländet.

Och inte fasen blev man på bättre humör av det där rackarns essemmesset. Tyvärr så fick väl avsändaren inte bara sin beskärda del av mitt raseri, det spillde väl över från allt annat också. Uppsåtet var inte att trigga mig med något rasistiskt eller sexistist, det var bara plumpt och obetänksamt men jag gick i alla fall i taket. Sen skämdes jag lite ändå...

Jag började blogga här 2006, samma år som Blondinbella, ni vet MUF-tjejen, en av de entreprenörer som bjuds in till skolor för att berätta hur man blir framgångsrik, hennes blogg hade förresten förra veckan 437 664st unika besökare...”det är många”, men bara typ hälften så många som “Krissies blogg”.

Själv har jag haft 9 378 besök totalt sedan 2006...

Från att ha varit en liten personlig dagbok och skrivträning har den under senare år mer utvecklats till en agitationsblogg där jag kunnat ge utlopp för min frustration över att politiker faktiskt medvetet och oblygt för folk bakom ljuset... 


men vad är det som gör att när man sprider ett politiskt ställningstagande är det så tyst? Inte helt tyst, två eller tre kan “gilla”...eller skriva en kommentar...
Är det för att man inte vill vara politisk? eller visa att man är det? Eller är det så att av mina 141 “fb-vänner” är typ i bästa fall fem stycken upprörda över att man plundrar vårt samhällsbygge som våra och våra föräldrars skattepengar byggt upp, samt att de ger pengarna till banker, entrepenörer och riskkapitalister att leka med. 


Jag tycker inte ens att det är ett politiskt ställningstagande att vara emot det där, det handlar bara om vad som är rätt och fel.

Ja jag vet att av de 141 bara en bråkdel är inne regelbundet på fb, men när jag sprider vidare artikeln “dagens konflikt; kärlek är inte motsats till hat” så tycker jag att fler ska gilla det än om jag “ramlade ner från sängen och slog huvudet”. Varför har Blondinbellor och Krissisar så jäkla mycket support och varför är det så jävla många dumskallar som är inne och kommenterar överallt (ja jag vet...inte på min blogg). Och varför håller alla andra tyst? eller finns inte alla andra, är det vi som är en procent?

Ja...jag är bitter idag.

8 kommentarer:

  1. Jag är ledsen Roger, jag orkar inte engagera mig i politiken och det är sorgligt, jag vet. Men sån är jag - det ska ju vara rätt person på rätt plats :) Men vet du vad, om jag orkade och hade tid och energi är jag rätt säker på att jag skulle hålla med dig i det mesta (jag ser ju en hel del tråkiga politikbeslut i mitt yrke)...

    Jag är imponerad av dig som orkar engagera dig, som har energin att berätta hur det ligger till!

    Kram från ÄDMAHBBKONGDIARU.DBBSFOB.DB.

    SvaraRadera
    Svar
    1. aha man kan svara så att svaret kommer i anslutning eller?

      Radera
  2. Roger! Bra att du tar upp detta! Jag har själv funderat över din blogg och varför jag allt oftare liksom vänder i dörrn. Jag ogillar mig själv när jag är sådär arg och upprörd över saker som sker i samhället och nuför tiden är jag arg mest hela tiden! "Vart fan är vi på väg?" "Vilket jäkla samhälle håller vi på att få?" "Vilken jävla idiot!" "Pengar, allt handlar bara om pengar!" Det här är mina återkommande fraser. Det är så trist att vara arg och missnöjd och solidaritetslängtande i en tid då allt bara går ut på framgång och individualism. Man kämpar ju ändå med att hålla modet uppe och fanan högt! Hur klarar man att engagera sig utan att bli uppäten och ledsen?

    SvaraRadera
  3. Kära "anonym brorsdotter" Jag tror att vi alla har varit "men sån är jag" men man förändras vare sig man vill eller ej. Du är en person med åsikter och därför är du politisk..."sån är du!"...och jag önskar att jag kunde säga att du har all tid i världen på dig för att så småningom engagera dig i vad som händer, jag har ju inte varit "sån som jag är " så värst länge...men just nu tror jag att vi behöver vara många som reagerar, om det så bara handlar om att tänka efter på varför och på vad man röstar i nästa val. Eller... sprid uppgifterna om de tråkiga politikerbesluten du ser till andra, var inte lojal mot det som är fel och dumt.

    SvaraRadera
  4. Kära Annie, hur man klarar att engagera sig utan att bli uppäten eller ledsen tror jag till stor del handlar om att få bekräftat att man inte är ensam om att tycka det man tycker. Jag skulle inte vilja kalla det för fåfänga även om det säkert för många ligger nära till hands att kalla t ex det här sura blogginlägget för just det. Det är skillnad på "se mig" och "se oss".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Respons är naturligtvis viktigt. Men sedan är det vilken sorts person man är. Om jag var en rolig en och kunde dra ut det komiska essansen (hur nu det stavas) ur saker som upprör mig, då skulle jag göra seriestrippar! Jag skulle göra dem så himla galna och roliga och ändå skulle man se allvaret och tänka till, fast skratta! Men nu är jag inte så rolig. Det blir inga seriestrippar. Jag tror att man måste hitta ett sätt att få ur sig ilskan och bitterheten om man skall kunna klara av att hantera den. Det har du gjort och jag säger som Sfinxen nedanför! Keep up!

      Radera
  5. Det här är en av mina absoluta favoritbloggar! Följer den för det mesta även om jag inte så ofta kommenterar! Har gjort det vid några tillfällen men då gjorde jag nog fel för de publicerades aldrig.
    Jag anser att man så fort man värderar något så gör man ett politiskt ställningstagande. Det är en naturlig del av att vara människa! Alltså i sig inte så dramatiskt och farligt som många tycks mena! Sedan är det en annan sak att vi ofta försvarar våra värderingar med näbbar och klor därför att de är så starka uttryck för vem vi anser oss vara!
    Jag delar din frustration men upplever samtidigt det faktum att du engagerar dig, tolkar och problematiserar här i din blogg, som ett uttryck för att det finns hopp. Är övertygad om att vi ännu bara sett början på verkningarna av den kapitaldiktatur som än så länge underminerar hela vår vår planet! Men förr eller senare kommer en tillräckligt stor del av världens befolkning att inse att vi måste samverka istället för att förgöra varandra! Tyvärr går det väl inte så fort som man skulle önska, men....keep up your spirit!

    SvaraRadera