lördag 28 januari 2012

Hemofiler

Det är lite intressant att när min fru kommer till apoteket och ska hämta ut sitt recept säger apotekaren “Tyvärr har vi inte just den medicinen, men går det bra med den här istället?” och visar fram ett litet medicinpaket för min fru...

Hur man blir av med Hemofilusbakterier är inte min frus starka sida, även om man kanske egentligen borde kunna kräva det av henne. Jag tänker på hur hennes väg till att bli korrekt diagnosticerad varit. Första samtalet till vårdcentralen beskriver hon sina symptom, febern sitt dåliga allmäntillstånd, smärtorna i halsen och att hon misstänker halsfluss, sköterskan frågar om hon har hosta, då svaret är jakande får hon  telefondiagnosen virus, “det kan ej vara bakteriellt när det är hosta inblandat”, och nekas tillträde till vårdcentralen.

Några dagar senare när besvären har stegrats ytterligare lyckas hon tjata sig till en tid genom att berätta att det finns barn som har streptokocker på skolan där hon arbetar. Motvilligt får hon en tid av sjuksköterskan som svarar i telefon, “men det är ju inte bra att ta för mycket prover” “ de här öppna tiderna är det ju egentligen andra som behöver bättre.“

Det dåliga samvetet till trots tar sig min fru i alla fall till vårdcentralen där den mottagande läkaren tar emot, lyssnar på lungorna och tar ett snabbtest för halsfluss, som inte visar något “det var som jag trodde det är virus”

Efter mer en veckas sängläge med jävliga halssmärtor och feber ringer hon vårdcentralen igen, för att be om ett läkarintyg till sin arbetsgivare. “Det vet jag inte om han klarar att skriva ett läkarintyg på en kvart.” Men hon får trots allt en tid, den här gången tas ett mer omfattande prov som skickas iväg till odling, men virusdiagnosen håller läkaren fast vid. “Virus” skrivs det i läkarintyget “10 dagars sjukdomskänsla, trötthet, hängighet, feber och hosta”. Tre dagar senare ringer läkaren upp och meddelar att proverna visar på “hemofilusbakterie” och att han skriver ut medicinen som senare ska hämtas på apoteket.

Vad man kan undra är hur detta redovisas i statistiken. Två onödiga konsultationer och en korrekt?

Om hon inte hade fått rätt diagnos efter det tredje besöket så hade antagligen blivit ett akutbesök, kanske för struplocksinflammation eller lunginflammation vilket är vanliga komplikationer om man ej får behandling i tid.

Då hade de på akutmottagningen antagligen skrivit i sin rapport att det borde gått till vårdcentralen...

Mina senaste kontakter med vården har utspelat sig på liknande sätt som det ovan beskrivna, min sons körtelfeber, min mammas cancer som i ett halvår behandlades som magsår.

Detta är varken, apotekares, sjuksköterskors eller läkares fel som jag ser det. Det är ett systemfel där “att hålla budget” väger viktigare än allt annat. Det är en förlustaffär redan att en patient fått audiens, sen kostar det alldeles för mycket att skicka iväg prover så det vill man i möjligaste mån undvika. Lagerhållningen på apoteken måste hållas ner i en konkurrensutsatt bransch.

Sen blir jag så jäkla förbannad när det kommer rapporter om att folk söker sig till sjukvården i onödan. Tro fan...Om det nu skulle vara så att vi alla var kompetenta att ställa korrekta diagnoser på våra upplevda sjukdomstillstånd kunde vi ju sen bara ringt in till något apotek och beställt medicin eller bokat en tid för aktuell operation..Så är det ju inte, vissa kommer att vara riktigt ordentligt sjuka andra kommer att ha besvär som upplevs som jobbiga men kanske onödiga att söka vård för. Tänk så skönt för en läkare att kunna lugna en orolig patient med att “ nu har jag gjort en ordentlig undersökning av dig och det visar sig att det bara är en liten ofarlig sak som läker av sig själv”.

1 kommentar: