onsdag 11 januari 2012

Botulf i Gottröra och tulipanarosen

Dagens ledare på sydsvenskan raljerar kring Jonas Sjöstedts önskan om att vilja införa 6-timmars arbetsdag. Den “tyder på bristande insikt i krassa ekonomiska realiteter”. Jag hade den meningen obehagligt malande i skallen när jag raskt promenerade till mitt åttatimmarsarbete idag.

Det är som om vissa tror att det här fängelset vi byggt till oss själva inte går att komma ur. Att vi måste acceptera att regnskogen och andra naturresurser skövlas samt att miljöförstöringen ökar. Produktion och konsumtion måste minsann verkligen också öka, klasskillnaderna ökar år efter år, makt är pengar och maktkoncentrationen ska förankras i små näringslivsklickar...  tillsynes ogenomträngliga gallerstänger i vårt tillväxtfängelse.

Är det någon som pekar på en möjlig öppning skall han förskjutas likt en kättare... “tyder på bristande insikt i krassa ekonomiska realiteter” Arbete, tillväxt, välfärd... Inför treenigheten i de krassa ekonomiska realiteterna måste vi alla böja oss i vördnad och efter fullgjort lönearbete gå till Mammons allt fler och fler, som medeltida kyrkor uppväxande gallerior...(galler - gallerior...he,  ja ja) Där ska vi äta av marknadens ständigt växande lekamen och dricka av konsumtionens blod...

Det som på femtiotalet i Sverige skulle kunna skrivits som en flummig framtidsdystopi blir verkligare och antagligen mer raffinerat än vad även den mest konspiratoriskt lagda författare kunnat ana.

Arbetslinjen? den som inte tidigare tänkt på kopplingarna mellan totalitära samhällen och framhävandet av arbetslinjen bör titta på den retorik fascisterna, nazisterna och kommuniststaterna använt sig av.


Vi är faktiskt inte livegna under de krassa ekonomiska realiteterna, eftersom de, till skillnad mot vad maktens och kapitalets präster i media säger, är möjliga att förändra. Hur kan det  komma sig att så många tycker att arbete, vilket som helst, är viktigare än allt annat? Ibland undrar jag över vilken gräns näringslivet måste passera för att det ska bli stopp. Sveriges vapenexport är till exempel störst per capita i världen och förresten, hur illa kan vi behandla våra djur för att “kunna konkurrera på köttmarknaden” innan någon säger stopp?

Och här handlar det inte om att hänvisa till en tro på att "marknaden reglerar missförhållanden" och konsumentkraft när fattigdomen breder ut sig och enskilda människor inte har råd att göra de valen.

Tror man sedan som ledarskribenten att arbetslösheten inte är en förutsättning för marknaden att skapa konkurrens om jobben så tror jag att man har lite bristande insikter i krassa ekonomiska realiteter, citat: “Redan på dagens slimmade arbetsplatser kan det vara svårt att finna en plats för den som inte förmår att ständigt prestera på topp. Det är en viktig förklaring till att arbetslösheten idag – även i högkonjunktur – ligger på en helt annan nivå än för några decennier sedan.”

Ledaren avslutas med “Sjöstedts dröm om sextimmarsdag med bibehållen lön är vacker, men likväl bara en dröm.” Men snälla, vi är just nu i en mardrömstillvaro, en verklighet som är så ohyggligt bisarr i sin hänsynslöshet mot vår framtid, natur, människor och djur... Du, du tycker ju att Sjöstedts dröm är vacker, varför inte prova att realisera den då? Finns väl egentligen ingen anledning till att inte försöka förbättra vår tillvaro... Vi kan väl börja med att skrota den här tokiga tanken på att marknaden skulle ta ett samhällsansvar?


Även om jag av tro och handfast övertygelse är en bitter pessimist förstår jag; att utan drömmar och visioner är ingenting möjligt att förändras, bara förvaltas...


”I say to you today, my friends, so even though we face the difficulties of today and tomorrow, I still have a dream.” Martin Luther
King, Jr

Filosofiska rummet i radions P1 har ett intressant program om just vårt förhållningssätt till arbetet, bortplockat från sändningsarkivet men ladda ner som podradio

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar