måndag 28 november 2011

Sparka uppåt



“Curlingenerationens barn” har blivit tonåringar... DN och i radions “studio ett” har man nu hittat en nygammal förklaring på skolans kris... Föräldrarna... Man “skissar” på förklaringsmodeller varför föräldrar har mage att ifrågasätta pedagogernas auktoritet...”föräldrarna har knappt med tid för sina barn. Är paret separerat blir den tiden än mindre. De få timmarna tillsammans hemma vill man inte bråka. Bättre att förlägga konflikterna utanför hemmet. Och vad passar då bättre än skolan?” Skärp er föräldrar, ge ungarna en rejäl utskällning, det gör gott!...Liksom i det mesta av skoldebatten i media handlar det även här om “sunt förnuft”-lobbyns ord... antaganden... "jag känner en som är lärare och..."

Att lärare länge känt att deras tid inte räcker till, att undervisningen blir lidande och inte kan hålla den kvalitet som de skulle vilja. Det finns ingen tid avsatt till kontinuerlig fortbildning, det vill säga att kunna hålla sig ajour med sitt ämne och den pedagogiska forskningen. Debatten får då inte handla om att misstänkliggöra de som indirekt drabbas och ser konsekvenserna av pedagogernas allt tyngre arbetsbörda.

Det är som när sjukvårdsdebatten handlar om att människor som inte anses behöva, söker upp vårdcentraler och akutmottagningar. Jag undrar; vem sätter sig i onödan och väntar åtta timmar på akuten, eller i telefonkö till vårdcentralen? Jag tror snarare att de flesta tänker sig för både en och två gånger innan man tar det steget. Men i eftertankens kranka blekhet kan ju statistiken visa att det i de flesta fallen inte var befogat med akutvård...Patienten trodde att det var en blindtarmsinflammation, visade sig vara “en fis på tvären”...Alla som kommer till akuten kanske tror att de kommer att dö inom några timmar, vad bra att sjukvården då kan lugna dem med att ställa en korrekt diagnos. Visst är vårdpersonalen pressad av alla nedskärningar men att då lägga skulden på patienterna verkar lite dumt... När 90% av en ökande befolkning i undersökningar tycker att vi ska ha en stark offentlig sektor och regeringen samtidigt skär ner anslagen?

De intervjuade lärarna och fritidspedagogerna tycker jag verkar se sin chans att komma ett snäpp upp i hackordningen genom att sparka mot föräldrarna...Varför inte sparka uppåt istället?

Ni pedagogiskt utbildade som har all denna kunskap om mobbingens strukturer, se var ni är,  bryt mönstret...men inte med att förorda en rejäl utskällning, använd er pedagogiska visdom. Eleverna är inte ett hockeylag som någon idiottränare tror ska prestera bättre med en rejäl “hårfön”... Det är reaktioner på samhällsstrukturen vi ser, det är den som ska ändras. Såklart föräldrarna är livrädda för att deras barn ska misslyckas i skolan...Jag vet, det blir lite motsägelsefullt med “Thailandsresorna”...Men även det speglar signalerna från systemet.

Men oj vad artikeln “gillas” och “delas”på facebook och” nu får det vara slut på daltandet”...

DNs Hanne Kjöller skriver:
“ Vi pratar om en välutbildad medelklass på Södermalm som säkert talar vackert om jämlikhet på rödvinsstinna middagar, men som i ord och handling visar förakt för såväl skolan som dem som valt att arbeta där.”(min rödmarkering)...OK har regeringan flyttat ut på Södermalm? Det var oväntat...

Föräldrarna ska vara delaktiga i skolan...och lyda...pedagogerna ska lyda...eleverna ska lyda...alla ska vi lyda...och vara delaktiga, men jag tror att det ordet också har gått igenom den nyliberala betydelseförvrängarapparaten, det är inte längre synonymt med; inblandad, medansvarig, medskyldig, insyltad eller intrasslad... Det ska nog vara delgivna istället...

Färäldrarna ska delges...och därefter ge barnen en rejäl utskällning...”En av lärarna i inslaget berättar om sitt tidigare arbete i förorten. Där bemöttes han med respekt från föräldrarna. När han påtalade någon form av problem lyssnade föräldrarna och tog sedan itu med det.”Lätt som en plätt! Varför göra det svårare än vad det är?

2 kommentarer:

  1. Det är väl ingen som säger att "allt är föräldrarnas fel", inte det här reportaget heller. Tror du gör helt fel om du läser den här texten som ytterligare ett exempel på att eleverna ska lära sig veta hut, a la Björklund. Vad som lyfts upp i slutet av reportaget är målsmans nya relation till skolan: konsument istället för förälder. Och det kan ha många förklaringar, men politiska beslut är i alla fall en del av det. Det officiella språket har ändrats från "förälder" till "brukare" (=konsument light), marknadsanpassning och konkurrens mellan skolorna, etc.

    "Ni pedagogiskt utbildade som har all denna kunskap om mobbingens strukturer, se var ni är, bryt mönstret...men inte med att förorda en rejäl utskällning, använd er pedagogiska visdom."

    Vad flera lärare i reportaget påpekar är ju att detta arbete saboteras genom föräldrars agerande. Igår sa jag till en elev att det inte var ok att slå någon, även om den personen har varit taskig mot en. Elevens svar: "jo! min pappa säger att om nån slår mig ska jag slå tillbaks 10 ggr hårdare!" En sån grej går liksom inte att magiskt lösa genom "pedagogik"! Skolan fungerar bara om lärare och föräldrar arbetar tillsammans, och INTE då i en konsument/producentrelation, utan gemensam omsorg om eleverna.

    Jag ser heller inte att en enda av de intervjuade ser det stora problemet att föräldrarna inte skäller på sina barn tillräckligt. Att de inte vågar ta konflikter med sina barn, ja, men det är en helt annan sak.

    /Jonathan M

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar. Jag ser en tendens, kanske är jag överkänslig, men de politiska signalerna är knappast en önskan om gemensam förståelse eller omsorg. Jag skulle snarare säga att man misstänkliggör en den ena än den andra. Elever, pedagoger, föräldrar, sjukskrivna, arbetslösa, bankdirektörer, vårdbehövande, pensionärer bla bla bla. Kanske tänker de att motsättningar skapar någons slags positiv energi som löser alla problem? Samsyn är väl att betrakta som socialism... Om du inte skulle använda pedagogik i den beskrivna anekdoten...När ska man då använda den? men den är ju inte magisk, däremot envis och konsekvent i att förklara varför inte pappans råd är att föredra. Pedagogik är långsiktig, pappans råd är kortsiktigt.

    SvaraRadera