lördag 26 november 2011

Pedagogstrejk (utan pedagoger stannar Sverige)


Det börjar röra på sig i pedagogleden (på fb). Tyvärr vaknar man inte  ordentligt  förrän i elfte timmen när man är på väg att rusa rätt in i väggen. Fritidspedagogerna har nu  förstått att deras tre års högskoleutbildning inte ens är värd pappret som examensbevistet är skrivet på. Förskollärare och lärare sjunker ned  i en administrativ kvicksand av kontroller och bedömningar. Orkar vi nu? vilket är störst, uppgivenheten eller kamplusten?

Många har nog länge närt en naiv tro på att regeringen, vilken den än är, vill oss alla väl. Och fackföreningarna... de är väl på vår sida?

En barnatro som präglats in i oss under decennier av socialdemokratiskt styre. Vi har låtit fackföreningarna bli en del av det “goda” samhället då makthavarna och facket gjort gemensam sak. Strejkrätten har förhandlats bort “nej, vi har lovat att inte gå ut i strejk under avtalsperioden”... och i  lagen om offentliganställda (LOA) står det såhär:

23 § I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran eller nyanställningsblockad.   I arbeten som avses i första stycket får stridsåtgärder inte genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av denna lag.
Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna inom lagens tillämpningsområde.

Jo så står det, skojar inte, det är en nu gällande svensk lagtext...
Som jag läser det kan de som är offentliganställda (finns en risk att även friskolor kan räknas in där eftersom att sätta betyg väl är en myndighetsutövning...fritidspedagogerna, som ju är omyndighetsförklarade klarar sig nog) inte får strejka mot ett politiskt beslut som innebär att våra barn blir lidande... av dåliga politiska beslut... En eventuell pedagogstrejk måste då inriktas på pedagogernas arbetsförhållanden (förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare). Så får vi hoppas att resten av samhället sympatiserar även med barnen och reser sina krav på en politisk förändring.

Än så länge är nog de offfentliganställda inte förbjudna att agitera (skulle förvisso inte förvåna mig om jag har fel) mot tokigheterna som vi och våra barn utsätts för...så...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar