fredag 4 november 2011

Eländes elände


Ahh, vad segt det är att vara krasslig. Jag kände mig ganska seg i söndags och trodde i min enfald att det skulle hjälpa om jag sprang ut och joggade en runda. Femton minuter senare var jag tvungen att lägga ner det projektet, huvudet sprängde och knäet ömmade...gick sakta hem med värkande skalle.

En huvudvärk som har hållit i sig sedan dess utökat med med värk i nacken, knäet har dock fått vila sig till ro.

Mitt nya liv varade således i en dryg vecka. Tanken var att; nu skulle jag ta tag i mig själv, motionera, styrketräna och äta mindre. Ett femtioårskrispaket som snabbt gick i kras lika lekande lätt som en grekisk budget. Hemma har jag bara suttit och glott, gått på tredjedelsfart på jobbet och utan skrupler ätit upp allt godis som vi hade köpt för att blidka de från helvetet utsända halloween-tiggarbarnen...

Jag har väl chockat kroppen “ Vad fan nu? ska han ut och springa också...som om det inte räckte med gymmet igår och löpbandet i förrgår...och ingen mat så man bir mätt får man heller...nä det här ska vi sätta stopp för. Få se hur kul han tycker det är med ständig huvudvärk, he he”

NU börjar huvudvärken så smått släppa tror jag, men “mitt nya liv” verkar inte längre så lockande. Orkar knappt ens bli förbannad på det nya arbetarpartiets historierevidering, eller att man ordnar “Tjejmässa” på Rosengård; boxning ett slag för jämlikhet?  “– Killar förstår inte smink. Om de har med sig sin tjej och hon ska sminka sig så orkar de inte vänta. Det blir en annan känsla när det bara är tjejer.” Jag vet, vi tar det kassa från båda kulturerna och sätter ihop det!

1 kommentar:

  1. Underbar bild! Och ändå rätt sjukt att man blir fnissig av att se dig sjuk.

    SvaraRadera