tisdag 15 november 2011

Ansvar..vad är det?


“Kromlund åker till USA med en skrivare”...Den meningen kan man vakna upp och ha i huvudet en vanlig tisdagsmorgon...när man är femtio år...

Om ondska är “att människor medvetet begår hemska handlingar” som det står i uppslagsverket,  då är det ju något som man bör kunna ta ansvar för. Om man inte är medveten om att en handling är ond...det kräver ofta en moraluppfattning, och den är väl inte medfödd...annars....Hur går det till?

Jag har inte läst Ann Heberleins lilla bok om ondska, får väl göra det och se om jag blir lite klokare av det..

Vad jag läste var en artikel  “skola och samhälle, en obekväm sanning- barn har ansvar i skolan och i livet” Pål Jansson gymnasielärare i Botkyrka skriver om hur vi inte låter barn ta ansvar. Min magkänsla när jag läser artikeln är att jag inte håller med, blir direkt irriterad, men märker att jag är okoncentrerad, bygger sammanhang av nyckelord som jag retar mig på utan att riktigt greppa vad artikelförfattaren är ute efter. Får en insikt i hur andra kanske läser mina texter när jag sedan inte förstår deras kommentarer...  

Måste skärpa mig...läsa igenom det igen...
Individens ansvar...När kan man ta ansvar för någonting? När är man mogen att ta ansvar för någonting. Att agera ansvarsfullt ...och hur lär man sig de moraliska koderna som råder i samhället?...Till viss del genom att testa, få respons och sedan reflektera. Vissa saker lär man sig för att någon berättar varför man inte ska göra si och så...

Min tes är att barn från början är elaka...eller agerar elakt utifrån egoistiska behov. Samhället ska ta ansvar för sina individer och fostra dem till att bli ansvarskännande människor. Föräldrar och skola är nog inte de delar av samhället som brister mest i det uppdraget om det inte innefattar att vi väl oreflekterat  låter dem utsättas för marknadskrafternas tryck.

Jag känner mig verkligen trögare nu när jag är femtio, måste nog sova på det här och hoppas att man inte vaknar upp med något lika tokigt i huvudet i morgon...

Ska bara reflektera över en intervju i “Skavlan(ca 26minuter in), ett program som jag normalt bojkottar, men tittade på för att Anna Mannheimer var med...Men nu var där en norsk soldat från Afganistanstyrkan också. Han hade skrivit en bok om sina upplevelser. Han hade på sig kamuflagekläder...men vi såg honom i alla fall. Det känns som om vissa män pendlar mellan varselkläder och kamuflage...undrar vad det betyder...det var inte det jag skulle reflektera över utan det att han sade. Han sa bland annat “att vara soldat är mitt jobb, jag utför vad den norska regeringen säger åt mig att göra, även om jag inte skulle tycka att det var rätt själv. Jag följer de demokratiskt fattade besluten..” Är det där att ta ansvar kanske?...

Demokratiskt valda figurer i urval; Hitler, Mussolini, Reegan, Thatcher, Bush, Berlusconi... Det är så svårt det där med ansvar...Bankdirektörer har ju till exempel stort ansvar, och politiker...nä förlåt nu raljerar jag....

4 kommentarer:

  1. Läste en broschyr på jobbet idag, där jag blev påmind om vår diskussion om huruvida barn kan "mörda". Jag hävdar ju att de inte kan det eftersom de inte till fullo förstår vad de gör. I broschyren stod det klart formulerat att barn inte förstår att döden är oåterkallerlig. Alltså, små barn förstår det inte alls, och större barn har svårt att verkligen förstå det, även om de kanske förstår det mer än små barn eftersom de kan förstå innebörden när man förklarar att någon som dör aldrig kommer tillbaka. Men jag tror inte att de VERKLIGEN förstår hur definitiv döden är förrän de blir äldre (tonåringar och unga vuxna).

    Lite blandat om döden har jag förresten sett här (fullsatt på föreläsningen, tur de filmade!), bla med Ann Heberlein :) http://www.med.lu.se/forskning/sandblomdagen/sandblomdagen_2011

    Inget av det här hör riktigt till ditt blogginlägg om ansvar såklart, men jag fastnade i det första stycket och snöade in på vår tidigare diskussion helt :)

    Brorsdottern

    SvaraRadera
  2. Jag har en släkting som ofta uppträder i sina arbetskläder... militär. Han hävdar att det är så skönt att slippa tänka ut vad han skall ha på sig. Att klädkoden kapten , eller vad han är, alltid är en okej klädkod för fest liksom! Att vissa somliga blir helt provocerade av det tycks han inte alls fatta.

    SvaraRadera
  3. Ska bli spännande att se föreläsningarna från Sandblomdagen, tack...och visst hör det ihop, när kan man ta ansvar för ett mord?

    OK klädkod är det väl för honom då...

    SvaraRadera
  4. Jag kan tänka mig att ha klädkod "Varsel" alltid :D

    /Brorsdottern

    SvaraRadera