tisdag 6 september 2011

Eländes elände...

Idag var det tänkt att jag skulle köra en genomgång av google apps för våra niondeklassare med sina alldeles nya laptoppar...En liten lapsus visste jag readan om, jag kunde inte använda den interaktiva skrivtavlan eftersom projektorn några dagar tidigare hade fallit ner från taket som en livsfarlig pistong, missade läraren med en hårsmån och rände rakt in i tavlan...

Jag hade också räknat med att några inte skulle komma ihåg sina lösenord och hade en plan för det...Vad jag inte hade räknat med var att uppkopplingen inte skulle ha tillräcklig bandbredd så att alla skulle kunna komma ut på nätet, och de som kom ut hade en otrooligt seg uppkoppling...De nya laptopparna visade sig ha ett problem med styrplattan som gör att den låser sig lite då och då...suck...

Så jag försöker genomföra en dubbellektion i ultrarapid...eleverna visar ett fantastiskt tålamod och överseende, men nu i efterhand kan jag inte förstå varför jag inte bara sa att -Nä nu struntar vi i detta tills vi har fått ordning på tekniken, så använder vi den här tiden till något vettigare.

Jag har också varit i högsta grad delaktig i att haverera ett annat projekt på jobbet, har gjort ett riktigt uselt jobb...Dåligt planerat, inte alls implementerat hos de som skulle göra grovjobbet och ja...eländes elände.

Det som gör det ännu mer trist är att man känner sig så ensam. Det är inte så att det står ett helt gäng beredda att hjälpa till när allt går åt helvete...Jag kan förstå frustrationen när saker och ting inte fungerar som man tänkt sig, men nog måste vi väl försöka hjälpas åt att lösa strulet? Jag kan bli lite trött när jag känner att så många hägnar in sig i sitt eget hörn och inte vill se sig själv som en del av helheten...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar