onsdag 28 september 2011

tillväxt...TILLVÄXT


Varför har dystopierna så lätt för att besannas medan utopierna förblir utopier... Igårkväll såg jag ännu en film ur svt:s eminenta DOX utbud; Gasland en  amerikansk dokumentär om naturgasutvinningen och dess konsekvenser i Amerika. Det ger en skrämmande bild av ett samhälle där tron på tillväxt och ekonomisk vinning får människor (stora företag) att tappa all respekt både för andra människor och vår miljö (på svtplay till den 27 okt).

Ibland kan man oja sig över att de där Amerikanerna de är inte riktigt kloka...Men se upp, det händer också runt hörnet. Sverige är inte snällt längre, vi har lämnat vår alliansfrihet och neutralitet, värnpliken har tagits bort till förmån för en yrkesarme. Strandskydd och naturskyddsområden styckas av till företagsledare som annars hotar att flytta verksamhet från kommuner. Shell gör provborrningar efter naturgas på Österlen i Skåne, det byggs och planeras gasledningar genom landet. Vi är en del av den europeiska gemenskapen och vem tror att de beslutsfattarna är klokare än de i USA?

Carl Lindhagen (1860-1946) var en svensk politiker, började som folkpartist (senare liberala samlingspartiet) gick sedan med socialdemokraternas vänsterfalang. Han engagerade sig speciellt i frågor som rörde kvinnors rättigheter och fred...Medlem i Fredrika Bremer -förbundet. Redan 1902 motionerade han för kvinnors rösträtt till både höger och vänsterns förtret. Han var republikan och utropade “leve republiken” vid arbetartåget 1914. En poliskonstapel noterade detta och Lindhagen dömdes att böta 100 kronor för förargelseväckande beteende. Hans böter betalades solidariskt genom en landsomfattande ettöresinsamling...Han ses som en föregångare till nutidens miljörörelser genom sin kritik av industrialismen och han kritiserade även sitt eget parti för att vara alltför materialistiskt...

måndag 26 september 2011

Dagens husbil

Austro-daimler-AFV2
Dagens husbil, kanske något för den som är lite orolig för att bli rånad av vägpirater på rastplatserna längs E6:an...


Fint också med ett litet portabelt observartorium så att man kan skåda allt "rymdskrot" som hotar att falla ned i huvudet från natthimlen. Vart tog det vägen förresten, det senaste...Vilket antiklimax. NASA rapporterar att det har slagit ner någonstans, någon gång mellan 5,23 och 7,09 på lördagsmorgonen...svensk tid..


Mellan 5,23 och 7,09.... Alltså... Två så väldigt exakta tidpunkter ger ju uttalandet lite tyngd...

lördag 24 september 2011

SUCCE FÖR FATTIGHUS


Med rubriken “Succe för ny jobbmässa” rapporterar sydsvenskan från köpcentret Nova i Lund om hur het arbetsmarknaden är “Drygt tvåtusen personer konkurrerade igår om hundra jobb på en ny typ av jobbmarknad”....Vilken succe...

Jag lekte med tanken att Stadsmissionen kanske skulle marknadsföra sitt härbärge på samma sätt. Succe för logimässa. Det är hett på bostadsmarknaden i Lund, drygt tvåtusen hemlösa konkurrerade igår för att få en av de åtråvärda hundra sängplatserna på härbärget...OK miss, Jag överdrev antalet sängplatser...29.

Eller varför inte succe för Socialkontorets hjälpprogram. tvåtusen fattiga barnfamiljer konkurrerar om hundra matkuponger. Eller vårdplatser...sjukhussängar mm mm, vad mycket succe vi skulle kunna hitta med ack så lite ansträngning

Detta är ju bara lite “positiv thinking”, varför fokusera på det negativa? Finns väl ingen anledning att vara negativ bara för att man är fattig och står utanför både bostads- och arbetsmarknad, då mår man ju bara dåligt...Nej Tänk sunt! A positive mind anticipates happiness, joy, health and a successful outcome of every situation and action. Hej o hå! Det finns inga problem – bara uppgifter som ska lösas (av dig själv). Det finns inga slut – bara början. Svårt = utmaning.

Min positivt pessimistiska livsfilosofi känner sig inte direkt hotad...men ack så lätt det är att slarva sig igenom dessa nyliberalismens profeters små vridningar i nyhetsförmedlingen...Kommer ihåg att svenska MAD någon gång på sjuttiotalet hade ett "vad de egentligen menar, när de säger" uppslag, det är hett.

torsdag 22 september 2011

LOVE HATE



filmtips: Trasdockan / Night Of The Hunter


Pratade med en arbetskamrat om kärlek och hat. Han hatar ett ishockeylag som han kallar MIF, det är Malmö redhawks...och så älskar han ett annat kallat HV71. Det ger möjlighet till dubbel glädje menar han, för i varje hockeyomgång har man två möjliga glädjekällor, den att HV71 vinner eller att MIF förlorar. Jag säger ingenting om risken för dubbla besvikelser utan blir mer förvånad över att denna man som jag sett som en övermåttan god människa kan vara förmögen att hata så ogenerat.

Tänker att det är en intressant samhällsspegling. Förvisso är det ett ickerationellt hat när det handlar om underhållning/sport, men det ger ändå hatet en viss legitimitet.

För de som läser min blogg lite då och då kan det ju tyckas som att jag inte heller är främmande för att uttrycka hat... men det är ju ett rationellt hat...Det kan man ju berättiga. Det irrationella hatet som uttrycks i idrottssammanhang gränsar till nationalism och rasism...det kan man väl sluta med och istället älska två lag, för att ges möjlighet till den där dubbla glädjen... eller besvikelsen.



HV71, står förresten för "Huskvarna Vätterstad 1971" och loggan vittnar om att den verkligen är gjord på sjuttiotalet...tänk "spola kröken"...

onsdag 21 september 2011

LÄRARSTREJK??


Just another average Joe
De lärarkollegor som som skulle demonstrera i Malmö igår kunde tyvärr inte berätta mer om det idag. Den ena hade fått förhinder, då barnbarnets gosedjur tappats bort. Den andre var skitarg för att inte demonstrationståget gav sig iväg. De stod prydligt uppställda i raka led och på rätt tid, väntade på att få komma iväg men ingenting hände. Efter en halvtimme i ledet gick min vän fram o frågade vad tusan som hindrade tåget från att komma iväg. Polisen har inte kommit ännu, blev svaret...då gick min vän hem...Så jag vet fortfarande inte om det blev lyckat, hade väl varit några hundra lydiga lärare på Möllevångstorget och väntat sägs det.

Det är ju inte som om lärarna har rekryterats från de franska bondeleden direkt. Inget gödsel på stadshustrappan i Malmö inte. Jag tror inte att man kan lägga all skuld på att lärarfacken är så ohyggligt mesiga och anpassningsbara. Lärarna måste väl snart få nog av att ta all skit som kastas på dem från alla håll. Kravla upp ur gödselstacken och säg ifrån...Laglydiga demonstrationer är ju bara löjliga, ett slags primalterapeutiskt mellanslag i konsumtionshetsen som i bästa fall kan hetsa upp någon försenad bilist...De med sitt jävla sommarlov ska de komma här o blockera gatorna, tuuut tuuut...

Det krävs nog lite krafttag om det ska bli lite förändringar, och vadå högre status och högre lön? Hur mycket skit kan ni ta för högre lön? och tror ni verkligen att er status blir högre av att det? Hur länge ska de få pissa på er? Sätt igång och kämpa för vettiga arbetsvillkor (och visst, högre lön) samt rätten att få vara en LÄRARE som hjälper eleverna....Nu har ni provat att demonstrera några gånger, sen då? ...och lämna inte det till era fackförbund...Gör nått tufft nu!

tisdag 20 september 2011

LÄRARNA DEMONTERAR


Två av mina lärarvänner påstår att de demonstrerade för högre lön igår... Men eftersom det inte står någonting i tidningarna, så tror jag inte på det. Det hade kanske annars varit passande sådär dagen innan höstbudgeten. DN skriver att “Kommunerna kommer få ökade statsbidrag för att kunna höja lönerna för de duktigaste lärarna.” “Annars är det ingen särskild satsning på lärarnas löner utan de regleras som vanligt mellan arbetsmarknadens parter.”

De duktigaste lärarna ja...vilka var nu det? Jo just det, de som inte har lockats till läraryrket för att det är så dålig lön...Ett modernt moment 22...

Egentligen kan jag inte förstå att de som nu har lyckats fuska sig igenom flum-lärarutbildningen ska få legitimation heller...Den borde vara öronmärkt till de duktiga lärarna...de som skall komma sen, då lönerna höjs.

Om någon flumlärare lyckats stava sig igenom föregående stycke (och rubriken) utan att uppfatta det ironiska anslaget vill jag i så fall förtydliga; Jag tycker inte att lärare överlag är dåliga. Restaurangmomsen sänks förresten som en ungdomssatsning, Macdonalds, Burgerking och Max grattis...ett happymeal till ungdomarna som ej nått skolmålen ..

Börjar bli frisk nu förresten.

måndag 19 september 2011

Ansiktslyftning

Abbot Handerson Thayer 1849-1921
Nu har jag gjort en liten ansiktslyftning på min blogg. Får väl bli så när man inte orkar bli arg på något, jobba med ytan istället. Föll ihop efter att ha sett MFF mot Trelleborg på stadion igår...Slocknade som ett barn efter ett varmt bad härhemma. Vaknade imorse med lite feber, ont i halsen och värkande öron. Jag har inte ro att vara sjuk. tänker att jag borde passa på att tvätta, städa och sen kan jag ju jobba lite hemifrån också. När jag inte orkar något av det där kan jag inte heller njuta av att vara sjuk.


Jag tvingade mig ändå att sitta och njuta lite av "den nakna mannen" på Svt play , en finsk dokumentär som har allt, den måste ni se!(innan den 13 okt) och när ni ändå är därinne på svt play så om ni inte har sett "Jag är min egen Dolly" se den också (innan den sista september), den måste också ses.

Beate Grimsruds En dåre fri, väntar på också på mitt sängbord, får väl jobba lite för att koppla bort det man inte orkar med...

tisdag 13 september 2011

Vandrarens väg


Lite sent kommer jag iväg till jobbet idag, har ändå vaknat tidigare än väckarklockan men hamnat i ett helg-tadetlugnt-läsa hela tidningen-läge, som nu hastigt måste ruskas av tisdag som det är. Jag passar på att gå in mina nya vandringskängor då jag går till jobbet, idag måste jag skynda på stegen ytterligare eftersom jag är tre minuter över i mitt tidsschema. Det tar ganska precis en halvtimme att ta sig dit till fots.
På den öde cykelvägen mot Arlövsgården går det en ung kvinna dryga 60 meter framför mig. Jag reflekterar över kontrasterna, hennes kroppstajta stretchjeans som avslutas nedåt som en strut in i ett par tunna grå basketskor, säkert inte mer än storlek 37. Basketskor...eller converse varkar vara det adekvata namnet för tiden. Jag bär mörka, rymliga och bekväma friluftsbyxor, en svart anorak samt de stora handsydda italienska vandringskängorna.

Jag går raskare än vad hon gör, knappar in meter för meter. Hon går som om hon antagligen nyss suttit på en morgonbuss, lite kutande och med en stor blekröd axelbandsväska av tyg över den bruna korta skinnjackan. Den typen av jacka var rätt populär när jag var i den åldern, svarta muddar, säkert ett seconhandfynd tänker jag.

Jag försöker låta lite mer då jag närmar mig henne, sparkar lite på grusen för att inte skrämmas, går också över på motsatt sida av vägen hon går på. Jag noterar att hon måste ha märkt av min närvaro, hon skyndar på stegen en aning, knappt märkbart, men vänder sig inte om fast nacken spänner sig en aning...Jag går fortfarande snabbare än henne.
Så smått börjar jag inse att för henne är jag antagligen en potentiell våldtäktsman som försöker skynda ifatt henne lagom till viadukten under E6an, eller kanske ska jag dra in henne i den lilla parkdungen mot slutet av cykelvägen...

Jag saktar ner lite för att inte komma för nära, men jag kan inte gå lika långsamt som hon gör, för det skulle verka ännu mer misstänksamt. Jag märker att jag börjar se mig själv med hennes blick, och skräms lite av mig själv.

Vid dungen svänger hon raskt av mot vänster till vårdhemmet där hon förmodligen arbetar, jag känner den begynnande  lättnaden i hennes steg. Själv forsätter jag rakt fram på grusvägen som leder in i det EU-finansierade tätortsnära naturområdet som går i ett smalt stråk rakt genom golfbanan.

Färgsprakande gråtoner kryper fram i grönskan under den täta molnmassan. Den meditativa känsla infinner sig som man kan få när ansiktet slappnar av och man slipper kisa av solen. Jag märker att jag oftast kisar när jag är utomhus, får anstränga mig en aning för att slappna av.

En motor låter bakom mig, drar mig åt kanten på grusvägen för att släppa fram vad det nu är. Det är Benny  som kör upp bredvid mig och stannar traktorgräsklipparen. Han har arbetat på golfbanan sedan PEAB tog över entrepenaden över grönområdena runt jobbet. Tidigare var det en kommunal verksamhet med människor som hade svårigheter att få anställning på andra ställen som skötte området. Antagligen får golbanan något bidrag för att han klipper gräset där.

Benny brukade vara vid oss,  plockade skräp och gjorde fint i rabatterna, tomflaskorna som ungdomarna hade slängt in i buskarna stoppade han i kassar som han hade hängt på sin trehjulcykel. Han var glad för att prata stannade gärna till och vi hade en del raster tillsammans. Vi berömde honom ofta för att det hölls i sådan fin ordning på området. Plötsligt en dag var den kommunala verksamheten borta från området och unga människor i PEAB-orangea overaller hade tagit över.
Nu är han i alla fall på golfbanan, och han verkar trivas med det. Varje gång han ser mig gå till jobbet så kommer han och vill byta några ord med mig. Idag berättade han att han varit i Köpenhamn igår, tagit cykel med på buss 999.
-Det är en sådan där hopfällbar modell så den går att ta med. Han hade sett den llille havefrue, den hade kommit tillbaka från Japan...
-Jag fyllde sextio år igår, sade han i förbigående,  de bygger så mycket nytt därute, precis som de gör här... så cyklade jag förbi nere vid Langedrag, det är ju mina gamla hemtrakter...

-Ah fasen... fyllde du sextio igår, det kan man ju inte tro att du har kommit upp i den respektabla åldern, sade jag och tillade, jag fyller femtio i år.
-Ja då ska du fira då kan man tro, sa han och plirade lite på mig, de flesta av mina har ju gått bort...men jag ringde min syster igår....
Jag lämnar Benny med ett försenat grattis och vi ses, ökar takten nu än mer försenad.

Assar med hunden står framför mig nere vid den andra dammen. Hunden kommer fram o hälsar. -Han är så slö, det skall till något annorlunda för att han ska reagera. Det är roligt att det finns småfisk i dammen nu, sa han. Jaså är det fisk däri sa jag, så roligt. -Igår var det några pojkar som stod där och fiskade, han pekar mot andra sidan av dammen. De hade fått en gädda, såhär stor säger han och måttar med händerna.

Jag klappar hunden, går vidare och tänker att det här är som någon klassisk saga där en ensam vandrare möter tre utmaningar som han måste välja rätt förhållingssätt inför.

När jag berättar det här för min son säger han att det är som om det var meningen; att du inte skulle skynda. Det verkar som om han tror på att det finns en mening med tillvaron.

tisdag 6 september 2011

Eländes elände...

Idag var det tänkt att jag skulle köra en genomgång av google apps för våra niondeklassare med sina alldeles nya laptoppar...En liten lapsus visste jag readan om, jag kunde inte använda den interaktiva skrivtavlan eftersom projektorn några dagar tidigare hade fallit ner från taket som en livsfarlig pistong, missade läraren med en hårsmån och rände rakt in i tavlan...

Jag hade också räknat med att några inte skulle komma ihåg sina lösenord och hade en plan för det...Vad jag inte hade räknat med var att uppkopplingen inte skulle ha tillräcklig bandbredd så att alla skulle kunna komma ut på nätet, och de som kom ut hade en otrooligt seg uppkoppling...De nya laptopparna visade sig ha ett problem med styrplattan som gör att den låser sig lite då och då...suck...

Så jag försöker genomföra en dubbellektion i ultrarapid...eleverna visar ett fantastiskt tålamod och överseende, men nu i efterhand kan jag inte förstå varför jag inte bara sa att -Nä nu struntar vi i detta tills vi har fått ordning på tekniken, så använder vi den här tiden till något vettigare.

Jag har också varit i högsta grad delaktig i att haverera ett annat projekt på jobbet, har gjort ett riktigt uselt jobb...Dåligt planerat, inte alls implementerat hos de som skulle göra grovjobbet och ja...eländes elände.

Det som gör det ännu mer trist är att man känner sig så ensam. Det är inte så att det står ett helt gäng beredda att hjälpa till när allt går åt helvete...Jag kan förstå frustrationen när saker och ting inte fungerar som man tänkt sig, men nog måste vi väl försöka hjälpas åt att lösa strulet? Jag kan bli lite trött när jag känner att så många hägnar in sig i sitt eget hörn och inte vill se sig själv som en del av helheten...