fredag 29 juli 2011

Till Sydsvenskan 29/7 och 3/8

Irritationen över den enögda synen på friskolor gjorde att jag återanvände delar av ett inlägg som jag gjort på Backaskolans hemsida tidigare i somras och svarade de tre SSU:arna:
(edit: 3/8 2011 efter att fått delar av artikeln publicerad i webbupplagan, blå text är den publicerade texten)


Ett försök att nyansera debatten om profithungriga friskolor, valfrihet och ordning o reda.
Bilden av friskolor som en enhetlig ondskefull parasit på samhällskroppen har blivit så manifesterad i media och politisk debatt att det numera är en etablerad sanning. Senast i Sydsvenskan den 29/7 går tre ledamoter i SSU:s förbundsstyrelse till attack på opinionssidan. Betygsinflation, obehöriga lärare, segregering och “barnen blir en pengapåse” mm, det finns nästan ingen hejd på vad friskolorna kan lastas för. Myter och fördomar frodas och förblir dessvärre oemotsagda.

Jag har arbetat på en liten friskola i Malmö i drygt femton år nu och vill gärna förmedla en alternativ syn.  En liten personlig reflektion om hur både vi och världen i övrigt förändrats under dessa år.

1994 sammanstrålade en föräldragrupp som ansåg att den vanliga kommunala grundskolan inte samstämde riktigt med deras syn på vad som var viktiga värden och uppgifter för skolan. Dessa drivande föräldrar samt friskolereformen som genomförts något år tidigare öppnade möjligheterna att starta en friskola.

Den nya skolan skulle ha en tydlig kulturprofil, drivas som en ideell förening och framförallt, den skulle vara betygsfri. Barnen skulle synliggöras och stärkas i sin utveckling till självständiga, kreativa och empatiska individer…

Tanken var också att läraren skulle få vara just en lärare, en person som eleverna hade förtroende för och som de kunde blottlägga sina brister inför. Inte upplevas som en bedömare till vilken man måste dölja sin otillräcklighet. Vi arbetade utifrån tankar på ett portfoliosystem där eleverna tillsammans med pedagogerna kunde samla sina arbeten för gemensamma reflektioner. Alla som arbetade med barnen kallades för pedagoger i ett försök att komma runt traditionella hierarkier.

Man skulle kunna säga att vi arbetade medvetet och metodiskt för att skapa en “flumskola”.

Synen på samhället, skolans roll, kunskaper, status och människosyn har förändrats under den här tiden. Numera upplevs närapå allting som mätbart - kvantifierbart och därigenom möjligt att fastställa i ett nyttovärde och klassificeringssystem, framförallt har detta kommit att gälla inom skolvärlden.

Det märkte vi först då det började bli dags att slussa ut våra niondeklassare till gymnasieskolan. Vårt portfoliosystem passade såklart inte in i gymnasieskolans antagningssystem. I bästa fall kunde de tänka sig att översätta elevernas portfolios till det rådande betygssystemet, dvs att de gjorde bedömningar utifrån elevernas arbeten, annars var vi hänvisade till den “fria kvoten”. Ställda inför det ansåg vi att det var bättre att vi själva tog hand om betygssättningen...och så gick det till när vi blev en skola som började rätta in sig i ledet.

En god lärmiljö är som jag ser det inte en sorteringsmaskin där man arbetar med piska och morot och mig veterligen så finns det inte heller någon seriös forskningsrapport som visar något åt det hållet, snarare tvärtom. Om skolans uppdrag är att vara en instans där man lär sig saker så borde väl de forskningsresultat som visar på bra lärmetoder vara centrala i debatten…eller?... “Hur” lär man sig?. Och kära socialdemokrater det “huret” är inte om man ska ha betyg från 6:e eller 7:e klass.

Frågan man kanske också måste ställa sig är, vad är det för samhälle vi vill ha? Vill vi att våra barn ska känna en ständig press och prestationsångest? Vill vi ha en skola som i huvudsak inriktar sig på att klara de “viktiga ämnenas” tester (Nationella prov), där det icke mätbara, som bildning eller djupförståelse inte heller ges tid att utvecklas?

10år efter Bush-administrationens “No child left behind act” genomförs precis samma sak här utan att någon ens reflekterar över de negativa konsekvenserna som dragits i USA av detta kontroll/utvärderingssystem. Det finns redan en modell kallad Campbell’s law som tar upp bl a problematiken med att undervisningen inrättas till att enbart klara testerna.

Skoldebatten anser jag har polariserats till att handla om anställningsbarhet, om hur vi skolar arbetskraften och sållar agnarna från vetet och var o en i sin rätta fålla (fritt citerat från en gammal progglåt). Det och den okritiskt använda PISA-rapporten som man slår i huvudet på oss med jämna mellanrum, tror jag skapar en oro både hos elever, föräldrar och pedagoger...Där, kära SSU:are kan ni ta upp fajten för ett jämlikare samhälle. Gör det inte så lätt för er som att tro att ni löser skolans problem genom att avskaffa friskolorna.

Ska skolan få en chans att bli bättre måste fler människor ge sig in och höja nivån på debatten. Ordning o reda? hur då och till viket pris? Lydiga barn, straff, konsekvenser och belöningar? När representanter för socialistiska ungdomsförbundet går ut med yxan mot friskolorna istället för att på allvar se vad det är som brister i skolsystemet ter de sig som en vilsen Don Quijote. Segregeringen och klassklyftor skapas inte av friskolorna, faktiskt så är det så att friskolorna kan motverka segregering då man inte som förr behöver välja boende efter skola. Visst, stoppa gärna vinstutdelningen av skattepengare men rikta er ilska mot tvåtredjedels-samhällsbyggnaden om ni är ute efter jämlikhet och likvärdig skola.

Det finns många friskolor i Sverige som har startat med en pedagogisk tanke vilken har kunnat genomföras på grund av småskaligheten och engagerade pedagoger,  friskolorna behövs för att tillsammans med kloka politiska visioner driva den pedagogiska utvecklingen framåt. De stora kommunala skolorna är ofta lite tröga organisationer och pedagoger som brinner kan riskera att kvävas i den miljön.

Vad som kan vara en lite lustig reflektion i denna nyliberala samhälleskropp är att friheten för skolorna nu är så reglerad in i ett centraliserat system som gör alla i skolvärlden vansinnigt ofria. Det vill säga alla utom de riskkapitalister som i skolan ser en kortsiktigt god vinst.

1 kommentar:

  1. Hej,

    och tack för artikeln. Just nu är vi lite kort om folk, så det tar lite tid att gå igenom allt, men jag behåller gärna din text för eventuell publicering senare.


    Vänliga hälsningar

    Hanna Nilsson
    vik debattredaktör

    SvaraRadera