söndag 31 juli 2011

Hata, hata, hata ...HATA

Tänk så mycket elände en ensam människa (man) kan ställa till med, kan nästan tycka att det är underligt att det inte händer katastrofer oftare.

Terrordådet på Utöya tror många nu bara är den yttersta spetsen på en samhällsströmmning som underbyggs av hat. Hat mot kommunister, socialister, invandrare, muslimer, politiker. Ett hat som syns frodas på internetforum, mediers kommentarstrådar och olika facebookgrupper bl a.

Igår blev en allsvensk fotbollsmatch återigen avbruten för att någon i publihavet kastat in någon slags smällare och för ett tag sedan var det någon som sprang in på plan för att nita motståndarlagets målvakt. Ytterligare en enstaka person som saboterar för det stora flertalet. I fotbollskulturen är dock inte hatet riktat mot någon med direkt avvikande uppfattning, det riktas mot dem som hejar på ett annat fotbollslag.

Konstgödslet i det det nyliberala samhällsbygget är konkurrens och utslagning, tillsätter man då några ingredienser som rädsla, otillräcklighet och bristande bildning har man antagligen alla ingredienser för att skapa mänskliga detonationer. Det sägs att konsten speglar samhället, kanske det...men idrottskulturen är nog ännu tydligare.

Jag har stått vid sidan av planen ett antal gånger då mina båda barn har spelat ungdomsfotboll och förstått hur allvarligt och viktigt det är för många med fotboll. Så viktigt att föräldrar och andra supportrar inte drar sig för att skälla på domare och psyka spelare från motståndarlaget för att vinna framgångar för egna laget. Fotbollsspelarna själva drar sig inte för att utdela en vass armbåge eller en stämpling om det kan göras utan att domaren uppmärksammar det. Duktiga fotbollsspelare skall trampas på hälsenorna och få tjuvsmällar så att de inte kan spela ut sitt register, det, en del av en taktisk disposition.

Hur blev denna friskvård/underhållning ett gladiatorspel där en del av utövarna går över all anständighet och hänsyn för att vinna egen framgång/karriär och där stora delar av publiken suktar efter blod och förnedring av motståndaren..?

1969 förbjöds proffsboxning i Sverige, de viktigaste skälen angavs då vara risken för liv och hälsa. Det förbudet upphävdes 2007. Ett av skälen var att man inte ansåg att proffsboxningens skadeverkningar var större än i andra idrotter...och jag tror inte boxarna har blivit snällare och inte slår mot huvudet.

Håller föresten på att läsa “våra tankar om politik” av Bengt Göransson, han uppmärksammar en del intressanta förändringar i språkbruk bland våra politiker, medborgare har blivit skattebetalare (kund) och solidaritet har blivit rättvisa...små glidningar kan tyckas men, fundera på dem ett tag...

Det är kanske språket vi måste återerövra för att vända skutan mot solidariska farvatten? Cyberrymden får inte bli en plats vi lämnar åt troll, fundamentalister och terrorlagstiftare. Låt de humanistiska tankarna omsättas i ord och gå inte i fruktlös polemik med kverulanterna.

1 kommentar:

  1. Spännande läsning som alltid, Herr K! Jag lämnar dina gladiatortankar därhän för tillfället men tar med mig språkbrukdiskussionen ner i kloakerna. Imorgon börjar klasshat-månad.

    SvaraRadera