söndag 3 april 2011

SISTA ORDET...

Idag kommenterade jag på Sydsvenskans artikel om skolan i Finland, försökte balansera PISA-hysterin och personen som fick “sista ordet” innan jag tröttnade skrev så här till mig:  “Bättre resultat i andra länder beror förstås på aga eller liknande, för något fel på den svenska skolan är det naturligtvis inte. joakimfors and 9 more gillar det här”

Ja, detta utan att jag överhuvudtaget nämnt svensk skola, bara kritiserat tillförlitligheten i PISA-rapporten...Men visst skolan kan bli bättre, jag har massor med kritik mot skolan som den är nu och som den riskerar att bli. Så då får jag väl presentera min skiss. Skatterna måste förstås höjas, skolan lär inte bli självförsörjande.

Skattepengarna behövs...till:
Mindre undervisningsgrupper / fler pedagoger … och visst högre lön och mer status till lärarna också då...

Resurspersonal de elever som behöver extra stöd och tid för att kunna ta till sig från lärdomens frukt måste få det. Då pratar jag om utbildad personal som vet vilka pedagogiska vägar man kan vandra för att hjälpa dessa elever.

Förbjud läxor. Allt lärande ska ske i skolan det ska finnas möjlighet för elever att hitta platser där de kan få ro att t ex läsa en text i lugn och ro, samtidigt som det finns pedagoghjälp tillgänglig. Typ studiehall/bibliotek. Eleverna ska känna att när de går hem från skolan så är skolan slut för dagen. Att ständigt i vardagen gå med ett ok av saker du måste göra; läxor, läsa på inför prov, skapar inga harmoniska människor.

Reglerad arbetstid för lärare. Det är inte rimligt att arbeta 45 timmar i veckan för någon. Det skulle innebära att om man börjar arbeta klockan 8 så skulle man arbeta till klockan 18 (bara som en liknelse), vad är det för liv? Lärare måste också få ha ett liv och en vardag. Undervisning är en performance som kräver både mental förberedelse och tid att ta igen sig efteråt. Undervisningstimmarna måste regleras (har inget väl genomtänkt antal timmar) och lärarna måste på samma sätt som eleverna få gå hem från arbetet och känna att man är ledig. De behöver hjälp med den omställningen, därav reglerad arbetstid.

Plocka bort bedömningen från lärarna. En större och större del av lärarnas tid går åt till bedömningar. Lärandet är en bisak, eleverna får hemuppgifter och sidor de ska läsa på inför provet och lärarna får tillbaka uppsatser och prov att rätta. Undervisningen och lärandet är satta på undantag det är förkunskaper och hur mycket hjälp man får hemifrån som bedöms därav klassproblematiken; att elever med studievana och “välutbildade” föräldrar får “högre resultat”. 


Något form av “kvalitetssäkring” bör ändå finnas men det ska ligga utanför skolan typ nationella prov som “rättas” av en speciell yrkeskår inom skolinspektionen. Därmed icke sagt att lärarna inte ska ha koll på att alla är med på tåget  kontinuerligt. Jag tycker att den individuella utvecklingsplanen (IUP) är en god idé men den ska formas så att den inte är en hjälp för att sätta betyg, den ska vara en hjälp för eleven. Det finns en möjlighet att ett sådant system skulle kunna få eleverna att lita på läraren; att de istället för att dölja sina brister försöka få hjälp med dem eftersom de vet att det inte är samma person som bedömer dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar