onsdag 13 april 2011

Kommunikation är värdelöst.

Beröm och kritik, även den konstruktiva bygger på ett subjektivt tyckande. Något som egentligen kanske bara syftar till att på ett bedrägligt sätt fösa in folk i den “rätta” fållan. Medvetandegörandet om vad konsekvenserna antagligen blir är ju också lika subjektivt och bygger på ett sannolikhetstänkande utifrån tolkning av rådande normer och personliga erfarenheter. Det i sig är kanske anledning nog att vara försiktig, men det som framförallt bör undvikas är att göra människor beroende av yttre motivation (belöningar) för att få lust att utvecklas.

Därmed inte sagt att man inte skall berätta vilka normer som är de rådande i samhället, agera som en god människa och förebild. Men kanske välja andra tillfällen att kommunicera den informationen än i direkt anslutning till ett uttryck eller utsaga. Det är den inre drivkraften vi vill nå. Att ställas inför en utmaning och vara inne i en process.

Det blir inte kaos eller olyckliga människor för att man undviker att berömma eller konstruktivt kritisera. Kommunikationen skall ju inte plockas bort, snarare är det den som ska lyftas fram. Ett barn eller för den delen en vuxen märker när det skapas kommunikation kring en utsaga eller en bild. Det är en lycka i sig. Belöningstänket är passiviserande men ger också resultat vid test med apor visar det sig....mätbara resultat.

Kommunikation...Jag tycker att det är ett så värdelöst ord, alltså utan värde-laddning....vilket ju inte värdelöst är.  Jag reagerar såhär på ditt uttryck...inte utifrån att berätta hur jag reagerar utan genom att tillåta sig att kommunicera eller inte. Kan inte det vara en intressant infallsvinkel att prova? Kanske en motpol till den kognitiva beteendeterapins tankar . Varken ditt beteende eller din person värderas...

1 kommentar:

  1. Du är inne på att om det man gör väcker kommunikation så är det en belöning i sig och jag håller med. Beröm och gillande kan vara konserverande och passiviserande dvs man upprepar bara ett lyckat beteende. Men detta var bra därför att... kan ge något mer. Att få frågor kring det jag gör/har gjort tycker jag själv är utvecklande på ett icke passiviserande sätt. Den andres frågor visar var jag är otydlig och vad som sticker ut/är intressant i det jag säger eller skriver. Jag försöker tänka på att ställa frågor när jag t ex handleder studenter men det är väldigt lätt att hamna i att istället säga vad de ska göra för att "göra rätt" men då sker inget nytt...

    SvaraRadera