söndag 10 april 2011

BERÖM ÄR SKADLIGT

Man skiljer inom psykologin mellan inre- och yttre motivation. Yttre är när man gör saker för att få uppskattning, eller för att undvika bestraffning, piska och morot i vardagsspråk. Och inre motivation är när man finner nöje i att göra något för att man är intresserad av just det. Yttre motivation har en tendens att bli kontraproduktivt på det sätt att det skapar ett ointresse för ämnet och fokuseringen blir på belöningen.

Konsekvensen kan verka skrämmande: -Undvik att berömma dina barns insatser, risken är stor att du dödar intresset eller förståelsen. -Vad duktig du var när du tömde diskmaskinen, eller lagade mat. Dessa uppmuntrande och ganska självklara budskap kan således vara av ondo. Barnen förstår då inte hela innebörden av att tömma diskmaskinen utan gör det för att få beröm av sina föräldrar.

Det här är faktiskt mer tänkvärt än vad man till en början kan tro. Det är inte så länge sedan som man tyckte att det var god barnuppfostan att smiska sina barn, inte för att vara elak utan för att det var danande.

Vad finns det för andra sätt att hjälpa våra barn till att bli goda, nyfikna och kritiska (höll på att skriva kristna) människor än genom att berömma deras framsteg? Kan man skapa en gynnsam förutsättning för inre motivation? Hur uppmuntrar man utan att sabba intresset?

9 kommentarer:

  1. Men har du bestämt dig för vad du tycker då? Alla handlingar som leder till något gott för någon (att tömma diskmaskinen gör livet lite lättare för någon annan i samma hushåll) men utmaningen är väl snarare i att inte fastna i att berömma för det någon gör utan för vad den är. Känns som rena intellektuella självmordet att ge sig in på din blogg men det kan vara värt ett försök! Eva

    SvaraRadera
  2. beröm är nog så bra, om det också ges plats för konstruktiv kritik...inte att per automatik ge beröm för att lille pelle tecknat en snygg bil när uppgiften bestod i att skriva en essä!/akedi

    SvaraRadera
  3. typ...som jag nu gjorde! :D

    SvaraRadera
  4. Beröm är nog så bra för vadå? För att må bra för stunden? Belöningstänket är nog så farligt...

    SvaraRadera
  5. Men, väldigt bra åsikt du framför Akedi!

    SvaraRadera
  6. Intellektuellt självmord? Eva, hur ska jag tolka det?

    SvaraRadera
  7. Jag tänker att beröm i den form som vi bäst känner till den ("åh vilken fin tecknig", "nu var du duktig som dukade av bordet" osv) är förbannat ytligt och inte leder till annat än just yttre motivation, med eller utan plats för konstruktiv kritik. Men vad sägs om konstruktivt beröm då? Istället för att bara säga att någonting är bra eller duktigt eller fint, varför inte belysa de positiva konsekvenserna av den handling vi vill berömma? Jag tänker att man då blir mer medveten om handlingen man utförde, och på så vis kanske man hamnar närmre inre motivation, hur nära inre motivation man nu kan komma i fråga om exempelvis hushållssysslor.. Men talar man om lite mer etiska frågor så kanske det kan ge mer att prata om vilka konsekvenser en handling får, goda eller onda, istället för att bara tuta i barn att de "ska vara snälla"? När det sedan kommer till att berömma exempelvis teckningar och sådant är det väl mer intressant att säga typ "de där linjerna gör att det ser ut som om bilen verkligen rör sig" om man vill uppmuntra barnet till att fortsätta rita? Bör det inte, på lång sikt, leda till att barnet reflekterar mer kring ritande och hur man får fram det man vill? Reception med tolkning och känslomässiga inslag är ju såklart inte heller att förkasta!

    Nu blev det väldigt långt här..

    SvaraRadera
  8. Denise, jag gillar verkligen "beröm i den form som vi bäst känner till den". I övrigt vill jag fundera mer innan jag bemöter din kommentar. Tror nog att jag är emot konstruktiv kritik och reception också...men få se...

    SvaraRadera
  9. Fortsatte mina funderingar i ett nytt inlägg...13/4

    SvaraRadera