måndag 21 februari 2011

VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL VARSEL


Vårt omättliga behov av att synas tar sig förstås mer och mer absurda uttryck. Det räcker inte med femton minuters fame i någon förnedringsdokusåpa eller melodifestival. Varseloverallerna har blivit ännu ett gissel, eller snarare; användandet av flurorescerande färger. Något som bara för några år sedan var begränsat till A4 blad som gjorde reklam för något lokalt jippo på bohusländska busskurar och offentliga anslagstavlor är nu något som man möter dagligen även i storstadsregioner.

Det är de stora polariserade gesterna som gäller, det viktigaste är att synas, och synas rejält. Säkerligen är det bara en tidsfråga innan det bara finns barnkläder i hyperreflekterande material. Snart kommer vi inte heller att kunna hitta en friluftsjacka som inte är varselfärgad. “Det är så bra när man ska gå ut med hunden” ...så att hunden hittar dig?

Vad är då problemet ,kanske någon vän av oordning undrar. Jo, serru, det är att vi tappar förmågan att uppfatta nyanser, vi tappar nyanserna i språket vi tappar dem i våra uttryck. Det kommer eventuellt att vara en liten skara stockkonservativa konstnärer, författare och musiker och dess krympande publik som fortfarande kan uppfatta nyanser medan allmänhetens ögon och öron kommer att mp3:as och JPG:as i kvadrater. Barn som inte har varseloveraller kommer att bli överkörda för att de inte syns, vem vågar chansa på något sådant? Vi andra kommer att irra omkring ständigt bländade av starka synintryck och inte se annat än grått och neongrönt.

Det är inget skräckscenario jag målar upp, vi redan här. Se hur all information vi får ta del av har fördummats och förenklats i någon slags förment demokratisk strävan, politiken, medier, forskning, läroverk, kulturen, moralen mm. Ett samhälle i klartext, det som inte direkt kan förstås är inte heller värt att försöka förstås och de som uttrycker något sådant är bara ute efter att verka smartare än andra...för att synas...så de kan avfärdas.

2 kommentarer:

  1. Är det Comte som är den idémässiga antagonisten?

    SvaraRadera
  2. Auguste Comte, Kay Pollack, Tomas di Leva...Skulle inte vilja kalla dem varken idémässiga eller antagonister

    SvaraRadera