måndag 20 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs chat...ÅNGEST

FÖRVIRRAD TÖS: Åh du, jag har nya funderingar igen :D… Som jag kom på igår kväll ;) Måste bara gräva fram dem ;) Sånt här har jag klurat på i åratal, men aldrig haft någon att dela det med :) Jo, det här med ångest, har alla människor det tror du? Även de som inte verkar ha det?

Inte panikångest eller ångestsyndrom, utan ångest över livet eller vad man ska säga?

PESSIMISTFARBRORN: Nej jag tror inte det, jag känner inte att jag har det t ex.

FÖRVIRRAD TÖS: Men, så tolkade jag dig senast?

PESSIMISTFARBRORN: jo jag vet…jag raljerade lite där. Försökte sätt mig in i vanliga människors situation… Nåt som man slarvigt haspar ur sig. Nej jag har inte ångest över livet…idag iaf... Antingen så är jag bra på att förtränga, eller så är Det bara så. Alla borde ju ha ångest..över att livet kommer att ta slut, man är inte för evigt...om man inte gör sig odödlig på något sätt, som Darwin, eller Nobel, John Lennon.

Vissa säger att man finns till, ända tills man inte finns till i någons medvetande

FÖRVIRRAD TÖS: Fast de DOG ju ändå, de är ju inte kvar och kan njuta av sin framgång

Finns de jag har träffat? Kanske finns bara jag? Och när jag försvinner, finns jag inte längre. Och jag är allt jag vet om, jag vet inget annat. Allt jag upplever, upplever jag genom mig. Och allt jag upplever, det är ju livet…

PESSIMISTFARBRORN: För dig finns du ju inte mer när du har dött, men då är det också rätt ointressant för dig, med dig… men du finns ju kvar hos så många andra

FÖRVIRRAD TÖS: Ja, men då är det kanske naturligt att man har ångest över att sluta finnas. Det enda man kan och vet är att finnas, och när jag inte längre finns, så finns jag ju inte, och även om andra minns mig så kan jag inte uppleva att de minns mig :)

(tro nu inte att jag har en massa dödsångest och liknande, det här är egentligen funderingar även ur andras perspektiv och inte mitt)


PESSIMISTFARBRORN: Ja, sånt är livet...fast naturligt att ha ångest över att sluta leva vet jag inte om det är naturligt. Naturligt är att dö, det ska vi alla göra, i alla fall från oss själva. Ångest över att andra ska dö kanske är mer naturlig egentligen, för det påverkar ju ditt liv.

FÖRVIRRAD TÖS: Jo, men jag vet ju vad som händer när de dör. Jag finns ju kvar. Det är ju rädslan för det okända som skapar ångest.

PESSIMISTFARBRORN: OK det är nog för att jag tror att det är punkt slut färdigt som jag inte har ångest då...

…eller det var nog inte så du menade

FÖRVIRRAD TÖS: Men det är ju det som är skrämmande. Att det bara är punkt slut

Hade man vetat att man blev en ande i himmelen hade man ju inte behövt ha ångest. Men tänk om livet bara tar slut. Allting här i livet har som ursprungskrav att man lever.

[Sedan måste det finnas annan ångest också, det kan inte vara dödsångesten som står för all ångest (medveten och omedveten).

En sökare t ex, tror jag drivs av ångest...

Även missbrukare. orsaken till missbrukets start är ångest, sedan går det över i missbruk som sedan skapar ångest i sig= ond cirkel. Om man tänker efter, tycker jag att även kändisskap är ett "missbruk" pga ångest. Ångesten stillas när man blir uppmärksammad och sedd och hyllad

PESSIMISTFARBRORN: Kändiskapet kanske är en drivkraft också för att leva för evigt, för att återgå till det jag sa i början, om att leva i andras medvetande.

FÖRVIRRAD TÖS: Men om man själv är död är det ju ingen mening med att leva längre än man gör? Och någon gång blir man ändå glömd. Som t ex det här med gravstenar. Jag vill inte ha någon gravsten, för någon gång kommer den att försvinna. Jag tycker det är mer sorgligt att en gravsten blir bortgrävd/flyttad än om det inte finns någon från början.

För alla gravstenar kommer någon gång att försvinna, även om det är så långt i framtiden att vi inte tänker så långt.

Kontrollbehovet är det som styr mig. Jag vill ha kontroll. Om jag dör och en gravsten står kvar, har jag ingen kontroll över när den grävs bort/vittrar sönder

PESSIMISTFARBRORN: Jag tycker att du ska släppa kontrollen över det som inte rör dig. Gravstenen är ju inte för din skull, det är ju för dina anhörigas skull.

PESSIMISTFARBRORN: Eller om du blir kändis, som Jim Morrison, John Lennon eller Cornelis...för en massa andra


FÖRVIRRAD TÖS:
Jag har inget behov av att synas och bli känd

Det för bara med sig en massa skit faktiskt

Kan man vara nöjd med sig själv behöver man inte kändisskapet.

PESSIMISTFARBRORN: Kändisskapet som ett eget mål i sig är ju lite fjantigt minst sagt. Men om man nu är i en branch där kandisskapet är ett mått på hur bra man lär på sitt jobb, så är det kanske i sig en drivkraft som är sund. För man vill väl alltid bli bra eller bättre och kanske till och med bäst

FÖRVIRRAD TÖS: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."

Varför ska man vara bäst?

När man väl är där (dvs är bäst), vad gör man då? Man måste ju hela tiden ha ett mål att sträva mot, därför kan man aldrig bli bäst, eftersom man då hela tiden kämpar för att bli bättre. Då kan man lika gärna låta bli att skaffa sig nya mål och bara behålla ett mål man ligger nära. Livet är vägen mot målen...

Man kan också ändra målen. Om man är bäst i något, så ger det inte längre någon kick. Då ändrar man inriktning. Det gör man också om man inte blir bäst...


PESSIMISTFARBRORN: Jag känner instinktivt att jag inte gillar "Livet är vägen mot målen"....och att ens mål ska vara lika nära som belöningarna...Mina mål måste hela tiden revideras i takt med att jag närmar mig ett mål för då vet jag lite mer och kan se att det mål jag tidigare satte upp kanske var lite för endimensionellt. Livet är snarare att hela tiden skapa nya ouppnåeliga mål...Att sträva efter att vara bäst är väl när ett mål du satt upp för dig själv verkar vara den ultimata sanningen om livet (som du senare naturligtvis kommer att revidera). Jag tycker det finns en liten "du duger som du är" känsla i att nöja sig med att bli bättre.

PESSIMISTFARBRORN: Dessa svåra frågor blir lite hastigt tänkta i chat-format men jag gillar det ändå. Du är en mycket god och tänkande chat-partner

PESSIMISTFARBRORN: Undrar hur min pessimistiska grundfilosofi stämmer överens med vad jag just skrev

Jag menar iaf att det är viktigt att förhålla sig till en Utopi, inte förankra sig i verkligheten som referenspunkt

Typ...Jag tror på att alla människor kan leva utan skillnader mellan fattig och rika, då slutar vi kriga både i stort och i smått. Det är en barnslig och utopisk tanke som saknar verklighetsförankring.

Men det vill jag kämpa för.

Det är väl ett trevligt mål

Det handlar kanske om Ideologi snarare.

Men, tyvärr är ideologierna på väg att dö ut. De visade sig inte vara realistiska...

"Man måste se verkligheten som den verkligen är..."

"Det finns krig och det finns avgrundsskillnader mellan fattiga och rika...då är det spelplanen och pjäserna vi spelar med."

FÖRVIRRAD TÖS: Men hur är din verksamhetsplan för att uppnå detta mål?

Ja, just nu är jag nog en bättre pessimist än du :D

PESSIMISTFARBRORN: Först måste jag övertyga min protegé om nödvändigheten av att ha en tro på ideologier... sedan världen

FÖRVIRRAD TÖS: Det kan bli svårt du (rain)

Jag är ju inbiten pessimist nu (n)

PESSIMISTFARBRORN: Om jag verkligen skulle tro på att jag kunde förändra världen skulle jag vara en idiot och pessimist

Men om jag ser mig själv som en spelpjäs i livsspelet så är jag mycket hellre på den goda sidan

FÖRVIRRAD TÖS: Men pessimismen måste inte vara på den onda sidan ju...

PESSIMISTFARBRORN: Väl medveten om att det är den förlorande sidan

FÖRVIRRAD TÖS: Man kan vara pessimist och ändå på den goda sidan genom sina handlingar :)

PESSIMISTFARBRORN: ABSOLUT

Pessimisterna är på den goda sidan

Optimisterna är de onda

som tror att allting ordnar sig av sig självt

det är bra som det är

Pessimisterna ser ju att allt går åt helvete om vi inte gör något...och antagligen räcker inte det heller

(rain)

PESSIMISTFARBRORN: Herrejisses jag ser nu att jag skrev fel några rader upp

ett fatalt misstag

”Om jag verkligen skulle tro på att jag kunde förändra världen skulle jag vara en idiot och pessimist” Ska vara idiot och optimist, tror jag…

FÖRVIRRAD TÖS: Hahahaha, ja, det förklarar saken lite bättre :D (rofl)

Blev lite förvirrad där ett tag :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar