onsdag 15 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs chat...en tanke...Hopp!

Förvirrad Tös: Hej!
Förvirrad Tös: Ny tanke:
Pessimistfarbrorn: aha
Pessimistfarbrorn: släpploss
Förvirrad Tös: Jag har hela tiden tänkt att pancreascancer är så hemsk, för att den har så snabbt förlopp... Orsaken är att den upptäcks så sent, det tar i genomsnitt tio år för den från att den startar till att man upptäcker den...
Pessimistfarbrorn: um
Förvirrad Tös: Nu råkade jag tänka vidare lite...
Om man ser det från andra hållet. så är det ju en VÄLDIGT LÅNG prognos, 10 år, det är längre än de flesta cancrar även om de behandlas Så då kom nästa fråga som hör till detta, är det bättre att veta och inget kunna göra i tio år, eller att inte veta och leva som vanligt de tio åren? (förvisso finns det en aspekt till, och det är att man kanske kan bota den om man bara kunde upptäcka den i tid, men i dagsläget kan man inte det då man inte har något säkert sätt att hitta den på)
Förvirrad Tös: Jag menar mer, vad är bäst rent själsligt? Hur får man procentuellt ut mest lycka? Om man är "lyckligt ovetande" om sin tumör eller om man vet om den i tio år och därför passar på att göra allt det där man borde gjort, och kanske omvärderar livet?

Pessimistfarbrorn: vill du att en spådam/herre säger till dig att du kommer att bli överkörd av en bil nästa månad i hörnet av Storgatan Lillgränd? Antagligen skulle man bli så fokuserad på att försöka hindra skeendet så att man glömmer bort att ”leva”…

Pessimistfarbrorn: finns ju inte något rätt svar ju
Förvirrad Tös: Men alla svar är enkla ju ;) ;) ;) Det har jag hört från någon vis man (rofl)
Pessimistfarbrorn: Du vill inte få reda på det, men det ska du i alla fall...då…sen kan du ju förtränga det; alla ska dö… på slutet

Förvirrad Tös: Men är det bättre att vara 20 och tro att man ska bli 90, eller vara 20 och veta att man bara blir 30. Man borde hinna så mycket mer på de tio åren då, men samtidigt skapar det ju en massa ångest också
Pessimistfarbrorn: Livet är ångestfyllt i vilket fall: Man kan ju tänka sig en karriär som självmordbombare.
Förvirrad Tös: Ja... Man får nog börja definiera det där, självmordsbombare eller självmassmordsbombare... eller nåt :)
Pessimistfarbrorn: det är sant, väldigt dumt ord

Förvirrad Tös: Så, om jag bestämmer mig för att dö om tio år, kommer jag leva mycket mer effektivt. Sen om tio år kan jag revidera mitt beslut ju *asg*
Pessimistfarbrorn: men det är en intressant tanke du har...lite grand som ett missbrukartänk kanske…Vilken missräkning om man sedan dör av något annat förresten,
en bilolycka så har man oroat sig för sin cancer helt i onödan…

2 kommentarer:

  1. Min Gud! dessa samtal har skapat en självständigt tänkande varelse? Men var får den sin näring ifrån...

    SvaraRadera
  2. Förvirrad tös har tänkt rätt självständigt hela livet, mer eller mindre :)

    SvaraRadera