måndag 20 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs chat...ÅNGEST

FÖRVIRRAD TÖS: Åh du, jag har nya funderingar igen :D… Som jag kom på igår kväll ;) Måste bara gräva fram dem ;) Sånt här har jag klurat på i åratal, men aldrig haft någon att dela det med :) Jo, det här med ångest, har alla människor det tror du? Även de som inte verkar ha det?

Inte panikångest eller ångestsyndrom, utan ångest över livet eller vad man ska säga?

PESSIMISTFARBRORN: Nej jag tror inte det, jag känner inte att jag har det t ex.

FÖRVIRRAD TÖS: Men, så tolkade jag dig senast?

PESSIMISTFARBRORN: jo jag vet…jag raljerade lite där. Försökte sätt mig in i vanliga människors situation… Nåt som man slarvigt haspar ur sig. Nej jag har inte ångest över livet…idag iaf... Antingen så är jag bra på att förtränga, eller så är Det bara så. Alla borde ju ha ångest..över att livet kommer att ta slut, man är inte för evigt...om man inte gör sig odödlig på något sätt, som Darwin, eller Nobel, John Lennon.

Vissa säger att man finns till, ända tills man inte finns till i någons medvetande

FÖRVIRRAD TÖS: Fast de DOG ju ändå, de är ju inte kvar och kan njuta av sin framgång

Finns de jag har träffat? Kanske finns bara jag? Och när jag försvinner, finns jag inte längre. Och jag är allt jag vet om, jag vet inget annat. Allt jag upplever, upplever jag genom mig. Och allt jag upplever, det är ju livet…

PESSIMISTFARBRORN: För dig finns du ju inte mer när du har dött, men då är det också rätt ointressant för dig, med dig… men du finns ju kvar hos så många andra

FÖRVIRRAD TÖS: Ja, men då är det kanske naturligt att man har ångest över att sluta finnas. Det enda man kan och vet är att finnas, och när jag inte längre finns, så finns jag ju inte, och även om andra minns mig så kan jag inte uppleva att de minns mig :)

(tro nu inte att jag har en massa dödsångest och liknande, det här är egentligen funderingar även ur andras perspektiv och inte mitt)


PESSIMISTFARBRORN: Ja, sånt är livet...fast naturligt att ha ångest över att sluta leva vet jag inte om det är naturligt. Naturligt är att dö, det ska vi alla göra, i alla fall från oss själva. Ångest över att andra ska dö kanske är mer naturlig egentligen, för det påverkar ju ditt liv.

FÖRVIRRAD TÖS: Jo, men jag vet ju vad som händer när de dör. Jag finns ju kvar. Det är ju rädslan för det okända som skapar ångest.

PESSIMISTFARBRORN: OK det är nog för att jag tror att det är punkt slut färdigt som jag inte har ångest då...

…eller det var nog inte så du menade

FÖRVIRRAD TÖS: Men det är ju det som är skrämmande. Att det bara är punkt slut

Hade man vetat att man blev en ande i himmelen hade man ju inte behövt ha ångest. Men tänk om livet bara tar slut. Allting här i livet har som ursprungskrav att man lever.

[Sedan måste det finnas annan ångest också, det kan inte vara dödsångesten som står för all ångest (medveten och omedveten).

En sökare t ex, tror jag drivs av ångest...

Även missbrukare. orsaken till missbrukets start är ångest, sedan går det över i missbruk som sedan skapar ångest i sig= ond cirkel. Om man tänker efter, tycker jag att även kändisskap är ett "missbruk" pga ångest. Ångesten stillas när man blir uppmärksammad och sedd och hyllad

PESSIMISTFARBRORN: Kändiskapet kanske är en drivkraft också för att leva för evigt, för att återgå till det jag sa i början, om att leva i andras medvetande.

FÖRVIRRAD TÖS: Men om man själv är död är det ju ingen mening med att leva längre än man gör? Och någon gång blir man ändå glömd. Som t ex det här med gravstenar. Jag vill inte ha någon gravsten, för någon gång kommer den att försvinna. Jag tycker det är mer sorgligt att en gravsten blir bortgrävd/flyttad än om det inte finns någon från början.

För alla gravstenar kommer någon gång att försvinna, även om det är så långt i framtiden att vi inte tänker så långt.

Kontrollbehovet är det som styr mig. Jag vill ha kontroll. Om jag dör och en gravsten står kvar, har jag ingen kontroll över när den grävs bort/vittrar sönder

PESSIMISTFARBRORN: Jag tycker att du ska släppa kontrollen över det som inte rör dig. Gravstenen är ju inte för din skull, det är ju för dina anhörigas skull.

PESSIMISTFARBRORN: Eller om du blir kändis, som Jim Morrison, John Lennon eller Cornelis...för en massa andra


FÖRVIRRAD TÖS:
Jag har inget behov av att synas och bli känd

Det för bara med sig en massa skit faktiskt

Kan man vara nöjd med sig själv behöver man inte kändisskapet.

PESSIMISTFARBRORN: Kändisskapet som ett eget mål i sig är ju lite fjantigt minst sagt. Men om man nu är i en branch där kandisskapet är ett mått på hur bra man lär på sitt jobb, så är det kanske i sig en drivkraft som är sund. För man vill väl alltid bli bra eller bättre och kanske till och med bäst

FÖRVIRRAD TÖS: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."

Varför ska man vara bäst?

När man väl är där (dvs är bäst), vad gör man då? Man måste ju hela tiden ha ett mål att sträva mot, därför kan man aldrig bli bäst, eftersom man då hela tiden kämpar för att bli bättre. Då kan man lika gärna låta bli att skaffa sig nya mål och bara behålla ett mål man ligger nära. Livet är vägen mot målen...

Man kan också ändra målen. Om man är bäst i något, så ger det inte längre någon kick. Då ändrar man inriktning. Det gör man också om man inte blir bäst...


PESSIMISTFARBRORN: Jag känner instinktivt att jag inte gillar "Livet är vägen mot målen"....och att ens mål ska vara lika nära som belöningarna...Mina mål måste hela tiden revideras i takt med att jag närmar mig ett mål för då vet jag lite mer och kan se att det mål jag tidigare satte upp kanske var lite för endimensionellt. Livet är snarare att hela tiden skapa nya ouppnåeliga mål...Att sträva efter att vara bäst är väl när ett mål du satt upp för dig själv verkar vara den ultimata sanningen om livet (som du senare naturligtvis kommer att revidera). Jag tycker det finns en liten "du duger som du är" känsla i att nöja sig med att bli bättre.

PESSIMISTFARBRORN: Dessa svåra frågor blir lite hastigt tänkta i chat-format men jag gillar det ändå. Du är en mycket god och tänkande chat-partner

PESSIMISTFARBRORN: Undrar hur min pessimistiska grundfilosofi stämmer överens med vad jag just skrev

Jag menar iaf att det är viktigt att förhålla sig till en Utopi, inte förankra sig i verkligheten som referenspunkt

Typ...Jag tror på att alla människor kan leva utan skillnader mellan fattig och rika, då slutar vi kriga både i stort och i smått. Det är en barnslig och utopisk tanke som saknar verklighetsförankring.

Men det vill jag kämpa för.

Det är väl ett trevligt mål

Det handlar kanske om Ideologi snarare.

Men, tyvärr är ideologierna på väg att dö ut. De visade sig inte vara realistiska...

"Man måste se verkligheten som den verkligen är..."

"Det finns krig och det finns avgrundsskillnader mellan fattiga och rika...då är det spelplanen och pjäserna vi spelar med."

FÖRVIRRAD TÖS: Men hur är din verksamhetsplan för att uppnå detta mål?

Ja, just nu är jag nog en bättre pessimist än du :D

PESSIMISTFARBRORN: Först måste jag övertyga min protegé om nödvändigheten av att ha en tro på ideologier... sedan världen

FÖRVIRRAD TÖS: Det kan bli svårt du (rain)

Jag är ju inbiten pessimist nu (n)

PESSIMISTFARBRORN: Om jag verkligen skulle tro på att jag kunde förändra världen skulle jag vara en idiot och pessimist

Men om jag ser mig själv som en spelpjäs i livsspelet så är jag mycket hellre på den goda sidan

FÖRVIRRAD TÖS: Men pessimismen måste inte vara på den onda sidan ju...

PESSIMISTFARBRORN: Väl medveten om att det är den förlorande sidan

FÖRVIRRAD TÖS: Man kan vara pessimist och ändå på den goda sidan genom sina handlingar :)

PESSIMISTFARBRORN: ABSOLUT

Pessimisterna är på den goda sidan

Optimisterna är de onda

som tror att allting ordnar sig av sig självt

det är bra som det är

Pessimisterna ser ju att allt går åt helvete om vi inte gör något...och antagligen räcker inte det heller

(rain)

PESSIMISTFARBRORN: Herrejisses jag ser nu att jag skrev fel några rader upp

ett fatalt misstag

”Om jag verkligen skulle tro på att jag kunde förändra världen skulle jag vara en idiot och pessimist” Ska vara idiot och optimist, tror jag…

FÖRVIRRAD TÖS: Hahahaha, ja, det förklarar saken lite bättre :D (rofl)

Blev lite förvirrad där ett tag :D

onsdag 15 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs chat...en tanke...Hopp!

Förvirrad Tös: Hej!
Förvirrad Tös: Ny tanke:
Pessimistfarbrorn: aha
Pessimistfarbrorn: släpploss
Förvirrad Tös: Jag har hela tiden tänkt att pancreascancer är så hemsk, för att den har så snabbt förlopp... Orsaken är att den upptäcks så sent, det tar i genomsnitt tio år för den från att den startar till att man upptäcker den...
Pessimistfarbrorn: um
Förvirrad Tös: Nu råkade jag tänka vidare lite...
Om man ser det från andra hållet. så är det ju en VÄLDIGT LÅNG prognos, 10 år, det är längre än de flesta cancrar även om de behandlas Så då kom nästa fråga som hör till detta, är det bättre att veta och inget kunna göra i tio år, eller att inte veta och leva som vanligt de tio åren? (förvisso finns det en aspekt till, och det är att man kanske kan bota den om man bara kunde upptäcka den i tid, men i dagsläget kan man inte det då man inte har något säkert sätt att hitta den på)
Förvirrad Tös: Jag menar mer, vad är bäst rent själsligt? Hur får man procentuellt ut mest lycka? Om man är "lyckligt ovetande" om sin tumör eller om man vet om den i tio år och därför passar på att göra allt det där man borde gjort, och kanske omvärderar livet?

Pessimistfarbrorn: vill du att en spådam/herre säger till dig att du kommer att bli överkörd av en bil nästa månad i hörnet av Storgatan Lillgränd? Antagligen skulle man bli så fokuserad på att försöka hindra skeendet så att man glömmer bort att ”leva”…

Pessimistfarbrorn: finns ju inte något rätt svar ju
Förvirrad Tös: Men alla svar är enkla ju ;) ;) ;) Det har jag hört från någon vis man (rofl)
Pessimistfarbrorn: Du vill inte få reda på det, men det ska du i alla fall...då…sen kan du ju förtränga det; alla ska dö… på slutet

Förvirrad Tös: Men är det bättre att vara 20 och tro att man ska bli 90, eller vara 20 och veta att man bara blir 30. Man borde hinna så mycket mer på de tio åren då, men samtidigt skapar det ju en massa ångest också
Pessimistfarbrorn: Livet är ångestfyllt i vilket fall: Man kan ju tänka sig en karriär som självmordbombare.
Förvirrad Tös: Ja... Man får nog börja definiera det där, självmordsbombare eller självmassmordsbombare... eller nåt :)
Pessimistfarbrorn: det är sant, väldigt dumt ord

Förvirrad Tös: Så, om jag bestämmer mig för att dö om tio år, kommer jag leva mycket mer effektivt. Sen om tio år kan jag revidera mitt beslut ju *asg*
Pessimistfarbrorn: men det är en intressant tanke du har...lite grand som ett missbrukartänk kanske…Vilken missräkning om man sedan dör av något annat förresten,
en bilolycka så har man oroat sig för sin cancer helt i onödan…

fredag 10 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs CHAT

För virrad Tös:Hmmm... Alltså, jag håller med dig om attraktionslagen och vad du skriver på din blogg - men jag vill ändå påpeka att TANKEN styr :)...Tycker jag. För om man inte tänker att möjligheterna finns, så ser man dem inte heller. De finns ju där hela tiden, men våra tankar sätter stopp för upptäckandet av dem.
Pessimistfarbrorn: Det finns en del psykologisk sanning i det att se möjligheter...men inte det här med att tanken kan förflytta materia..
Förvirrad Tös: : :) Det här med trafikolyckor och sånt tycker jag heller inte stämmer - oftast är det ju så att det man absolut inte alls är beredd på händer, medan det man går och gruvar sig över inte är det som händer. Tex med hästen, jag kan oroa mig över tusen olika grejer/sjukdomar/skador med honom, men det är aldrig de sakerna som händer utan helt andra saker. Därför borde man oroa sig för allt - så kan inget hända ;)
Pessimistfarbrorn: Ja tanken styr nog inte i alla fall. Men man kan förbereda sig för saker på olika sätt. Du vet väl att optimister dör tidigare. Antagligen för att de tar för stora riske,r de tror att allt kommer att gå bra och blundar för riskerna...Tanken styr...men bara hur långt man kan köra...innan bensinen tar slut
Förvirrad Tös: Tanken kan inte gå emot fysikens lagar - men psykiskt är det bra att tänka på vad man vill uppnå, för gör man det så hittar man vägar dit. Think outside the box. Ge sig sjutton på att man kan det man skulle önska, inte bara gå runt och önska det. T ex det här med yrken - det finns många platsannonser som kommer ut som jag skulle kunna nappa på, men jag väljer att inte ansöka. I och med att jag gör det valet formar jag också min framtid. Jag är nöjd med det arbetet jag har nu, men om jag inte vore det, och ville ha något annat, så är det bara att leta, så finns det möjligheter.
Pessimistfarbrorn: Det finns en risk med det där också...Att men börjar se på andra människors misslyckanden som att de bara inte försökt tillräckligt mycket...Det ligger en lite rutten människosyn och lurar bakom framgångstänket som man måste se upp med.
Förvirrad Tös: Nejnej, man måste ju fokusera på sig själv. Allt går inte att uppnå, vissa saker är omöjliga, även om man önskar dem, det får man acceptera. Men jag tycker inte att man bara ska stänga av och sluta försöka. Tro att omvärlden fixar allt åte n. Man får ju ha realistiska mål också, har man t ex ingen sångröst är det kanske inte lönt att satsa på att vinna Idol, utan kanske ska man sänka ribban. Därmed inte sagt att man inte behöver sjunga alls, men realismen måste finnas med i bilden. Man kan inte bli bättre än man är, men man kan bli så bra man kan bli :D
Eller: Man kan inte bli bättre än man är, men man behöver inte vara sämre än man är ;)
Pessimistfarbrorn: Nästa steg är väl att komma fram till vad som är bra. I attraktionslagens evangelium är det ju att vara rik och framgångsrik...Att vara en god medmänniska och att tro på ett jämlikt samhälle, kan ju vara en komplikation i det fallet.
Förvirrad Tös: Vad som är bra är ju så individuellt tycker jag. Det som är rätt/bra för mig är fel/dåligt för någon annan, och inte har jag rätt att bestämma vad som är rätt eller fel för någon annan.Jag kan tycka att någon är en god människa som alltid gör rätt, men det behöver inte heller betyda att jag vill vara sådan eller att det är rätt för mig.
[Pessimistfarbrorn: Man måste nog ha en åsikt om vad som är rätt och fel, både för sig själv och andra...och... Att ha som ambition att vara en god människa är inte detsamma som att alltid göra rätt.
Förvirrad Tös: Man behöver ha en övergripande rätt/fel för att samhället ska fungera, det förstår jag men det är också den biten som ibland spårar ur som det här att man alltid, alltid måste hitta en skyldig till en olycka. Som nu, en hajattack, och bums så ska alla hajar utplånas i jakten på att hitta DEN hajen. Men vad har DEN hajen gjort för fel? Ingenting... Den simmade i vattnet och attackerade ett byte... Likaså om något är en olycka så måste en syndabock hittas
Pessimistfarbrorn:: Jo så är det oftast om lynchmobben får råda
Förvirrad Tös: Om ett MISSTAG görs, måste ändå någon ställas till rätta för de?
Pessimistfarbrorn: Jag tror att rättssamhället oftast har en mer human syn på brott och straff än vad folk i allmänhet har...fast jag tycker också att det finns en tendens till att media och opinion styr över rättviseaspekten.
Förvirrad Tös: : Själva rättssamhället har jag inte så bra koll på, eftersom det inte syns så mycket - mer än när det är stora rubriker i kvällstidningarna...
Pessimistfarbrorn: : Media har ju tagit åt sig uppdraget att agera domare...Och de är ju som vi vet ofelbara...

onsdag 8 december 2010

HEMLIGHETEN OCH ETT SMS

Fick SMS från yngsta sonen som går första ring på gymnasiet.

The secret är en film vi kollar på på ksulektionen. Verkar jävligt scientologisk eller så är dom i filmen bara tröga. Hehe, pallar du kolla upp om den är det?:p

Googlar runt lite och hittar… Lagen om attraktionskraften är en universell lag som har ett statiskt skeende i en statisk ordning - precis som gravitationskraften, som också är en universell lag. Allt i universum är vibrerande energi - även du och jag och våra tankar. Ju mer du tänker en tanke, ju mer vibrerar den. Och ju mer den vibrerar, ju mer magnetisk blir den och börjar dra till sig saker som matchar den - som vibrerar på samma vibrationsnivå.
Jag svarar att varningsklockorna ringer, men att det inte är scientologsmörja

Det är helt sjukt trögt. Om du vill ha något ska man bara tänka på det blablabla så får man det. Hela allt påminner riktigt mycket om scientologi.. Typ hur man ska bli framgångsrik och rik genom skit..blä

"bara för att jag ville ha pengar, så fick jag pengar och ett hus i californien"..aah

Jag frågar om de ser filmen som ett ämne att diskutera kritiskt eller om hon vill förmedla en sanning

Snarare som en sanning. Hon är riktigt flummig, vår lärare ju..vetefan

Men, hon gillar det och säger att det är sant..hm

Nä det är knaz man

Och nu fick axel inte komma in på svenskan när han var 1min sen för att han skulle pissa snabbt och vi sa det till henne. Börjar tvivla lite på skolan..hm blä

Det är inte utan att jag också börjar tvivla…eller börjar, det har jag gjort länge. Jag svarar; Ni måste organisera er och få stopp på flummigheter och maktfullkomlighet… Samtidigt så inser jag att om det finns något ställe där whistleblowers blir korsfästa så är det i skolan. Men så ska man ju inte tänka för; Attraktionslagen säger nämligen även att du är ansvarig för allt dåligt som händer dig. Alla olyckor som drabbar dig beror på dig själv, om du blir rånad eller överkörd av en bil. Det är ditt fel, du har attraherat olyckan… det är ju en fysikalisk lag, liksom gravitationslagen. All skuld läggs ju på offret….Vi ska prisa egocenrtismen och girigheten…amen.

FAN VAD JAG ÄR KOKT!!!!

tisdag 7 december 2010

DEN NYA MÖSSAN

Den nya mössan som jag köpte på outletten , visst är den fin? 50kronor bara! Både de plastiga läsglasögonen och "the true meaning of life" tröjan har jag fått av en god vän...
“We are visitors on this planet. We are here for ninety or one hundred years at the very most. During that period, we must try to do something good, something useful, with our lives. If you contribute to other people’s happiness, you will find the true goal, the true meaning of life.” H.H. the 14th Dalai Lama
Så står det bak på ryggen av tröjan...(en tautologi där, jag ser den men låter den vara) Jag inser att både outletten och min gode vän har bidragit till min lycka idag...Det hade man kanske inte förväntat sig då man steg upp i morse att man skulle få en buddistisk insikt innan kvällen.
...
Published with Blogger-droid v1.5.3

måndag 6 december 2010

TUNNELSEENDE

Åhhh, vad jag var trött imorse...Två dagars skidåkning tog väl ut sin rätt på kroppen. Plusgraderna har förvandlat marken till en blöt sörja och fukten sipprar in i skorna när jag asar fram cykeln ur cykelskjulet. Om det varit jobbigt att cykla på vår enkla villagatan tidigare så var det stört omöjligt nu. Jag gör några halvhjärtade försök innan jag inser det fruktlösa och får släpa cykeln längs hela vår gata som de av någon anledning tydligen har bestämt sig för att inte ha någon som helst snöröjning på.

Jag svär några onda eder över besparingar som drabbar cyklister under tiden som strumporna börjar fuktas uppmot resåren. Väl ute på cykelvägen som både är plogad och saltad kan jag sätta min stackars utmattade kropp i arbete i, förstås, motvinden. Tvungen är jag att cykla en jäkla omväg också eftersom jag inte kan lita på att min vanliga väg till jobbet är farbar.

Cykelvägen vid Lundavägen är avdelad från bilvägen med en två meter bred gräsplantering. trots detta blir jag totalt översköld av brun snömodd när en lastbil passerar alldeles för nära vägkanten. Vilken chock! Byxor, jacka, halsduk, hela jag är en brun snögubbe...(strumporna klarade sig) Lastbilshelvete, och jag innan jag hinner återfå fattningen så är den långt borta det enda jag kan urskilja för identifiering är en blå och röd yin-o-yang liknande symbol...

Varför inte bygga en cykeltunnel? En tunnel mellan Malmö- Lund i första skedet. Ventilationen skulle kunna styras till medvind på respektive färdriktning. Inget regn och rusk, inga bilar som stänker ner, ingen snöröjning där heller, inga avgaser...Som en miljövänlig tunnelbana...fast lite motion ingår...och tidtabellen blir din egen...Naturligtvis finns det speciella tunnelcyklar att låna gratis om man inte har med sig egen...Det kallar jag vision! Och hade jag varit optimist så hade jag tackat lastbilen för den uppfriskande duschen som gjorde att jag fick denna goda idé...

onsdag 1 december 2010

UR PESSIMISTFARBRORNs CHAT; filosofiska rummet

Förvirrad Tös: Men tänk om du nu funderar ut hur mycket som helst i förväg, och sen den dagen då allt ändrar sig, reagerar du helt annorlunda än vad du förberett dig för. Då har du ju lagt ner all funderingstid i onödan?
Förvirrad Tös: ;)
Förvirrad Tös: Jag är lite både pessimist och optimist :) Det är ganska jobbigt

Pessimistfarbrorn: Ingenting som innebär att man funderar är i onödan, man kan ju skriva en filosofibok…t ex

Förvirrad Tös: Haha, som du sen får dementera för att du ändrade dig precis i slutet av livet :) Nej, jag bara skojjar med dig

Pessimistfarbrorn: Sanningar är korta
Pessimistfarbrorn: det är de som inte inser det som är asjobbiga

Förvirrad Tös: Fast man måste fundera lagom mycket. Man får inte fundera för mycket, då kan man tappa fotfästet och förvirra sig in i ostkupor och garderober och sånt. Ibland måste man bara vara en Svensson och bara leva lite vanligt, och sen kan man ha en funderarperiod igen

Pessimistfarbrorn: Tror jag inte på

Förvirrad Tös: Beror förstås på hur stark man är

Pessimistfarbrorn: Nja…

Förvirrad Tös: Men jag tror att om man gör en funderarpaus, så bearbetar man ändå det man funderat över, fast i det undermedvetna

Pessimistfarbrorn: Så är det kanske, fast det vet man ju inte…

Förvirrad Tös: Ofta tycker jag at ju mer man funderar desto mer frågor uppstår, och därför känner jag att man (jag) behöver pausa ibland

Pessimistfarbrorn: Men visst det är typ, det jag menar med att sanningar är korta

Förvirrad Tös: Ja, de är korta och enkla, men man måste komma på dem :) Och vägen dit kan vara lågn och klurig

Förvirrad Tös: Enkel sanning: Man ska vara förberedd på det värsta men förvänta sig det bästa :)
Förvirrad Tös: Då blir man ändå glad när det bästa händer
Förvirrad Tös: Den stämmer ju inte helt med din filosofi, men jag tycker den är bra

Pessimistfarbrorn: Skulle föredra "hoppas på det bästa" om man nu överhuvudtaget skulle ha tänkt tanken att det skulle kunna lyckas.

Förvirrad Tös: Ja, det var så jag tänkte