fredag 19 november 2010

mmm.....så är det,

Jag har fått så många förfrågningar om att jag skulle öppna en blogg och sprida mitt pessimistiska evangelium att jag nu gör slag i saken. Jag återanvänder i sann klimatsmart anda min gamla blogg. Det innebär att alla mina followers från min gamla vardagsblogg följer med in i min nya sekteristiska resa (Hej Annie och familjen).

Jag börjar med några enkla sanningar för att staka ut riktningen...Till skillnad mot vad många tror så är pessimisten en mycket mer positiv och glad människa än den så ytliga optimisten. Optimisten tror att allt kommer att gå så smidigt och bra att hen inte ens fattar att uppskatta att allt inte går åt helvete. Motgångar tar hen med jämnmod, i alla fall till en början, om hen överhuvudtaget ser saker som motgångar.

Men hear hear, alla optimister blir till slut pessimister, fast inte då en positiv pessimist som vi andra som från början insett våra livsvillkor. Nej de blir bittra tråkiga pessimister, präglade av besvikelser och brustna illusioner... Om de inte går med i någon trevlig sekt förstås... eller gör ett självlobotomiingrepp på annat sätt.

-Men vi måste väl ha drömmar, säger skeptikern. Såklart ska vi ha drömmar, men också vara medvetna om att det är just det de är. Vi kan ha drömmar om ett bättre samhälle där alla är snälla mot varandra. Vi kan strida och argumentera för detta bättre samhälle, samtidigt som vi ju vet att de flesta inte är intresserade av ett bättre samhälle om det finns minsta risk att det skulle innebära att man fick ge avkall på någon egen förmån.

Nästa inlägg, om det nu blir något nästa kommer
att behandla moral och pessimism.

I have received so many requests for me to open a blog and spread my pessimistic gospel that I do this kind of thing. I re-use in the true spirit of climate my old blog. This means that all my followers from my old blog everyday comes with into my new sectarian trip (Hello Annie and family).

I begin with some simple truths in order to map out the direction ... Contrary to what many think, the pessimists are a much more positive and happy person than the so superficial optimist. The optimist believes that everything will go as smooth and good that hen is not even taking to appreciate that not everything goes to hell.Adversity does hen with equanimity, at least initially, the hen actually sees things as setbacks.

But heari hear, all optimists become pessimists at the end, though not as positive as the lot of us originally realized our pityfullness , they get to be bitter boring pessimists, marked by disappointments and broken illusions ... If they do not join a sect of course ... or do a self-lobotomy surgery.

"But we surely must have dreams," says the skeptic. Of course we do have dreams, but also are aware that this is exactly what they are. We may have dreams of a better society where everyone is nice to each other. We can fight and argue for the better society, while we know that most are not interested in a better society if there is the slightest possibility that it would mean that you were sacrificing one's own benefit.

Next post, it now becomes something next will
to deal with morality and pessimism.









3 kommentarer:

  1. Jag är glad att du gör pessimismen till en dygd. Det gagnar också mig. Men....var är slutet på den historia som jag väntat på i eviga tider? Ge den ett riktigt mörkt slit så passar den ändå in i denna din nya Blogg!

    SvaraRadera
  2. Ah Annie...plötsligt kände jag att den behövde vila ett tag till...men det är egentligen ett ljust slut på historien, sett ur mina ögon iaf

    SvaraRadera