tisdag 13 april 2010

Springande morgonpoem


Vaknar alldeles för tidigt och lyckas inte somna om. Irritationen växer och hittar ständigt nya mål, tänker… idag bara måste jag skriva ”misantrop” på min facebookstatus… men tvekar inför denna motsägelseakt…Fågelskriken skär som nagelkritor in genom förnsterspringorna och kajorna börjar redan bråka om bästa utsikten från skorstenskransen, en liten försåtlig solstrimma smyger sig mellan persiennerna och målar smala varma streck på sovrumsväggen - -------- Skit, det är lika bra att gå upp, istället för att ligga kvar och vrida sig i sängkläderna. En morgon som gjord för en joggingtur… tar långsamt på mig mina välanpassade joggingkläder och nyinköpta pulsmätare….

Snart är jag ute i morgonkylan. Det verkar ha varit frost i natt. Hararna sitter i morgonmöte på fälten och tittar lite nonchalant upp mot mig, där jag lufsar förbi. Stadigt på hugget för att snabbt ge sig iväg om jag skulle visa mig för nyfiken, men ändå bra mycket tuffare än sina små kaninkusiner som amfetaminstirriga planlöst far hit och dit. Det är tyst, morgontrafiken har ännu inte börjat brumma…En ensam bilmotor hörs, en fönsterkrapa rensar en vindruta…När jag springer förbi det ensamma lilla huset ser jag att mannen skrapat två bilar, en gentlemannagest…Han ser misstänksamt på mig, och jag känner mig som en klassförrädare som lyxar runt i joggingkläder och skamsen avstår jag från att hälsa.

Håller inget vidare tempo, tar mig i alla fall ner vid dammarna som dimryker i den låga morgonsolen. Två svanar flyter med halsarna bakåtsnurrade och huvudet vilande mot ryggen. En and gör sitt bästa för att väcka dem när den ser mig…eller det är nog ingen vanlig and…den låter krriiack, krriiack men sen kvackar den också som en vanlig and…hade det inte varit för älvdansen så hade jag kunnat se hur den såg ut…och då varit ytterligare ovetande. Där ligger några…vad ska man säga…rester av en svan, vingarna och några helt avskalade ben, är det räven som varit framme…eller en kamphund? I det kala buskaget intill finns också resterna av en boplats… trasigt litet cykeltält, några kastruller, ett grillgaller och ljusblå kalsonger, rosa strumpa, jag tittar inte så noga eftersom jag bara passerar förbi…

Nu har morgontrafikormen vaknat och rytandet växer sig starkare, jag stannat och ser ensamma bilister på motorvägen färdas mot sina arbetsplatser….påfallande många åker ensamma…Kanske borde starta en facebookgrupp för misantroper…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar