måndag 20 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs chat...ÅNGEST

FÖRVIRRAD TÖS: Åh du, jag har nya funderingar igen :D… Som jag kom på igår kväll ;) Måste bara gräva fram dem ;) Sånt här har jag klurat på i åratal, men aldrig haft någon att dela det med :) Jo, det här med ångest, har alla människor det tror du? Även de som inte verkar ha det?

Inte panikångest eller ångestsyndrom, utan ångest över livet eller vad man ska säga?

PESSIMISTFARBRORN: Nej jag tror inte det, jag känner inte att jag har det t ex.

FÖRVIRRAD TÖS: Men, så tolkade jag dig senast?

PESSIMISTFARBRORN: jo jag vet…jag raljerade lite där. Försökte sätt mig in i vanliga människors situation… Nåt som man slarvigt haspar ur sig. Nej jag har inte ångest över livet…idag iaf... Antingen så är jag bra på att förtränga, eller så är Det bara så. Alla borde ju ha ångest..över att livet kommer att ta slut, man är inte för evigt...om man inte gör sig odödlig på något sätt, som Darwin, eller Nobel, John Lennon.

Vissa säger att man finns till, ända tills man inte finns till i någons medvetande

FÖRVIRRAD TÖS: Fast de DOG ju ändå, de är ju inte kvar och kan njuta av sin framgång

Finns de jag har träffat? Kanske finns bara jag? Och när jag försvinner, finns jag inte längre. Och jag är allt jag vet om, jag vet inget annat. Allt jag upplever, upplever jag genom mig. Och allt jag upplever, det är ju livet…

PESSIMISTFARBRORN: För dig finns du ju inte mer när du har dött, men då är det också rätt ointressant för dig, med dig… men du finns ju kvar hos så många andra

FÖRVIRRAD TÖS: Ja, men då är det kanske naturligt att man har ångest över att sluta finnas. Det enda man kan och vet är att finnas, och när jag inte längre finns, så finns jag ju inte, och även om andra minns mig så kan jag inte uppleva att de minns mig :)

(tro nu inte att jag har en massa dödsångest och liknande, det här är egentligen funderingar även ur andras perspektiv och inte mitt)


PESSIMISTFARBRORN: Ja, sånt är livet...fast naturligt att ha ångest över att sluta leva vet jag inte om det är naturligt. Naturligt är att dö, det ska vi alla göra, i alla fall från oss själva. Ångest över att andra ska dö kanske är mer naturlig egentligen, för det påverkar ju ditt liv.

FÖRVIRRAD TÖS: Jo, men jag vet ju vad som händer när de dör. Jag finns ju kvar. Det är ju rädslan för det okända som skapar ångest.

PESSIMISTFARBRORN: OK det är nog för att jag tror att det är punkt slut färdigt som jag inte har ångest då...

…eller det var nog inte så du menade

FÖRVIRRAD TÖS: Men det är ju det som är skrämmande. Att det bara är punkt slut

Hade man vetat att man blev en ande i himmelen hade man ju inte behövt ha ångest. Men tänk om livet bara tar slut. Allting här i livet har som ursprungskrav att man lever.

[Sedan måste det finnas annan ångest också, det kan inte vara dödsångesten som står för all ångest (medveten och omedveten).

En sökare t ex, tror jag drivs av ångest...

Även missbrukare. orsaken till missbrukets start är ångest, sedan går det över i missbruk som sedan skapar ångest i sig= ond cirkel. Om man tänker efter, tycker jag att även kändisskap är ett "missbruk" pga ångest. Ångesten stillas när man blir uppmärksammad och sedd och hyllad

PESSIMISTFARBRORN: Kändiskapet kanske är en drivkraft också för att leva för evigt, för att återgå till det jag sa i början, om att leva i andras medvetande.

FÖRVIRRAD TÖS: Men om man själv är död är det ju ingen mening med att leva längre än man gör? Och någon gång blir man ändå glömd. Som t ex det här med gravstenar. Jag vill inte ha någon gravsten, för någon gång kommer den att försvinna. Jag tycker det är mer sorgligt att en gravsten blir bortgrävd/flyttad än om det inte finns någon från början.

För alla gravstenar kommer någon gång att försvinna, även om det är så långt i framtiden att vi inte tänker så långt.

Kontrollbehovet är det som styr mig. Jag vill ha kontroll. Om jag dör och en gravsten står kvar, har jag ingen kontroll över när den grävs bort/vittrar sönder

PESSIMISTFARBRORN: Jag tycker att du ska släppa kontrollen över det som inte rör dig. Gravstenen är ju inte för din skull, det är ju för dina anhörigas skull.

PESSIMISTFARBRORN: Eller om du blir kändis, som Jim Morrison, John Lennon eller Cornelis...för en massa andra


FÖRVIRRAD TÖS:
Jag har inget behov av att synas och bli känd

Det för bara med sig en massa skit faktiskt

Kan man vara nöjd med sig själv behöver man inte kändisskapet.

PESSIMISTFARBRORN: Kändisskapet som ett eget mål i sig är ju lite fjantigt minst sagt. Men om man nu är i en branch där kandisskapet är ett mått på hur bra man lär på sitt jobb, så är det kanske i sig en drivkraft som är sund. För man vill väl alltid bli bra eller bättre och kanske till och med bäst

FÖRVIRRAD TÖS: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."

Varför ska man vara bäst?

När man väl är där (dvs är bäst), vad gör man då? Man måste ju hela tiden ha ett mål att sträva mot, därför kan man aldrig bli bäst, eftersom man då hela tiden kämpar för att bli bättre. Då kan man lika gärna låta bli att skaffa sig nya mål och bara behålla ett mål man ligger nära. Livet är vägen mot målen...

Man kan också ändra målen. Om man är bäst i något, så ger det inte längre någon kick. Då ändrar man inriktning. Det gör man också om man inte blir bäst...


PESSIMISTFARBRORN: Jag känner instinktivt att jag inte gillar "Livet är vägen mot målen"....och att ens mål ska vara lika nära som belöningarna...Mina mål måste hela tiden revideras i takt med att jag närmar mig ett mål för då vet jag lite mer och kan se att det mål jag tidigare satte upp kanske var lite för endimensionellt. Livet är snarare att hela tiden skapa nya ouppnåeliga mål...Att sträva efter att vara bäst är väl när ett mål du satt upp för dig själv verkar vara den ultimata sanningen om livet (som du senare naturligtvis kommer att revidera). Jag tycker det finns en liten "du duger som du är" känsla i att nöja sig med att bli bättre.

PESSIMISTFARBRORN: Dessa svåra frågor blir lite hastigt tänkta i chat-format men jag gillar det ändå. Du är en mycket god och tänkande chat-partner

PESSIMISTFARBRORN: Undrar hur min pessimistiska grundfilosofi stämmer överens med vad jag just skrev

Jag menar iaf att det är viktigt att förhålla sig till en Utopi, inte förankra sig i verkligheten som referenspunkt

Typ...Jag tror på att alla människor kan leva utan skillnader mellan fattig och rika, då slutar vi kriga både i stort och i smått. Det är en barnslig och utopisk tanke som saknar verklighetsförankring.

Men det vill jag kämpa för.

Det är väl ett trevligt mål

Det handlar kanske om Ideologi snarare.

Men, tyvärr är ideologierna på väg att dö ut. De visade sig inte vara realistiska...

"Man måste se verkligheten som den verkligen är..."

"Det finns krig och det finns avgrundsskillnader mellan fattiga och rika...då är det spelplanen och pjäserna vi spelar med."

FÖRVIRRAD TÖS: Men hur är din verksamhetsplan för att uppnå detta mål?

Ja, just nu är jag nog en bättre pessimist än du :D

PESSIMISTFARBRORN: Först måste jag övertyga min protegé om nödvändigheten av att ha en tro på ideologier... sedan världen

FÖRVIRRAD TÖS: Det kan bli svårt du (rain)

Jag är ju inbiten pessimist nu (n)

PESSIMISTFARBRORN: Om jag verkligen skulle tro på att jag kunde förändra världen skulle jag vara en idiot och pessimist

Men om jag ser mig själv som en spelpjäs i livsspelet så är jag mycket hellre på den goda sidan

FÖRVIRRAD TÖS: Men pessimismen måste inte vara på den onda sidan ju...

PESSIMISTFARBRORN: Väl medveten om att det är den förlorande sidan

FÖRVIRRAD TÖS: Man kan vara pessimist och ändå på den goda sidan genom sina handlingar :)

PESSIMISTFARBRORN: ABSOLUT

Pessimisterna är på den goda sidan

Optimisterna är de onda

som tror att allting ordnar sig av sig självt

det är bra som det är

Pessimisterna ser ju att allt går åt helvete om vi inte gör något...och antagligen räcker inte det heller

(rain)

PESSIMISTFARBRORN: Herrejisses jag ser nu att jag skrev fel några rader upp

ett fatalt misstag

”Om jag verkligen skulle tro på att jag kunde förändra världen skulle jag vara en idiot och pessimist” Ska vara idiot och optimist, tror jag…

FÖRVIRRAD TÖS: Hahahaha, ja, det förklarar saken lite bättre :D (rofl)

Blev lite förvirrad där ett tag :D

onsdag 15 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs chat...en tanke...Hopp!

Förvirrad Tös: Hej!
Förvirrad Tös: Ny tanke:
Pessimistfarbrorn: aha
Pessimistfarbrorn: släpploss
Förvirrad Tös: Jag har hela tiden tänkt att pancreascancer är så hemsk, för att den har så snabbt förlopp... Orsaken är att den upptäcks så sent, det tar i genomsnitt tio år för den från att den startar till att man upptäcker den...
Pessimistfarbrorn: um
Förvirrad Tös: Nu råkade jag tänka vidare lite...
Om man ser det från andra hållet. så är det ju en VÄLDIGT LÅNG prognos, 10 år, det är längre än de flesta cancrar även om de behandlas Så då kom nästa fråga som hör till detta, är det bättre att veta och inget kunna göra i tio år, eller att inte veta och leva som vanligt de tio åren? (förvisso finns det en aspekt till, och det är att man kanske kan bota den om man bara kunde upptäcka den i tid, men i dagsläget kan man inte det då man inte har något säkert sätt att hitta den på)
Förvirrad Tös: Jag menar mer, vad är bäst rent själsligt? Hur får man procentuellt ut mest lycka? Om man är "lyckligt ovetande" om sin tumör eller om man vet om den i tio år och därför passar på att göra allt det där man borde gjort, och kanske omvärderar livet?

Pessimistfarbrorn: vill du att en spådam/herre säger till dig att du kommer att bli överkörd av en bil nästa månad i hörnet av Storgatan Lillgränd? Antagligen skulle man bli så fokuserad på att försöka hindra skeendet så att man glömmer bort att ”leva”…

Pessimistfarbrorn: finns ju inte något rätt svar ju
Förvirrad Tös: Men alla svar är enkla ju ;) ;) ;) Det har jag hört från någon vis man (rofl)
Pessimistfarbrorn: Du vill inte få reda på det, men det ska du i alla fall...då…sen kan du ju förtränga det; alla ska dö… på slutet

Förvirrad Tös: Men är det bättre att vara 20 och tro att man ska bli 90, eller vara 20 och veta att man bara blir 30. Man borde hinna så mycket mer på de tio åren då, men samtidigt skapar det ju en massa ångest också
Pessimistfarbrorn: Livet är ångestfyllt i vilket fall: Man kan ju tänka sig en karriär som självmordbombare.
Förvirrad Tös: Ja... Man får nog börja definiera det där, självmordsbombare eller självmassmordsbombare... eller nåt :)
Pessimistfarbrorn: det är sant, väldigt dumt ord

Förvirrad Tös: Så, om jag bestämmer mig för att dö om tio år, kommer jag leva mycket mer effektivt. Sen om tio år kan jag revidera mitt beslut ju *asg*
Pessimistfarbrorn: men det är en intressant tanke du har...lite grand som ett missbrukartänk kanske…Vilken missräkning om man sedan dör av något annat förresten,
en bilolycka så har man oroat sig för sin cancer helt i onödan…

fredag 10 december 2010

ur PESSIMISTFARBRORNs CHAT

För virrad Tös:Hmmm... Alltså, jag håller med dig om attraktionslagen och vad du skriver på din blogg - men jag vill ändå påpeka att TANKEN styr :)...Tycker jag. För om man inte tänker att möjligheterna finns, så ser man dem inte heller. De finns ju där hela tiden, men våra tankar sätter stopp för upptäckandet av dem.
Pessimistfarbrorn: Det finns en del psykologisk sanning i det att se möjligheter...men inte det här med att tanken kan förflytta materia..
Förvirrad Tös: : :) Det här med trafikolyckor och sånt tycker jag heller inte stämmer - oftast är det ju så att det man absolut inte alls är beredd på händer, medan det man går och gruvar sig över inte är det som händer. Tex med hästen, jag kan oroa mig över tusen olika grejer/sjukdomar/skador med honom, men det är aldrig de sakerna som händer utan helt andra saker. Därför borde man oroa sig för allt - så kan inget hända ;)
Pessimistfarbrorn: Ja tanken styr nog inte i alla fall. Men man kan förbereda sig för saker på olika sätt. Du vet väl att optimister dör tidigare. Antagligen för att de tar för stora riske,r de tror att allt kommer att gå bra och blundar för riskerna...Tanken styr...men bara hur långt man kan köra...innan bensinen tar slut
Förvirrad Tös: Tanken kan inte gå emot fysikens lagar - men psykiskt är det bra att tänka på vad man vill uppnå, för gör man det så hittar man vägar dit. Think outside the box. Ge sig sjutton på att man kan det man skulle önska, inte bara gå runt och önska det. T ex det här med yrken - det finns många platsannonser som kommer ut som jag skulle kunna nappa på, men jag väljer att inte ansöka. I och med att jag gör det valet formar jag också min framtid. Jag är nöjd med det arbetet jag har nu, men om jag inte vore det, och ville ha något annat, så är det bara att leta, så finns det möjligheter.
Pessimistfarbrorn: Det finns en risk med det där också...Att men börjar se på andra människors misslyckanden som att de bara inte försökt tillräckligt mycket...Det ligger en lite rutten människosyn och lurar bakom framgångstänket som man måste se upp med.
Förvirrad Tös: Nejnej, man måste ju fokusera på sig själv. Allt går inte att uppnå, vissa saker är omöjliga, även om man önskar dem, det får man acceptera. Men jag tycker inte att man bara ska stänga av och sluta försöka. Tro att omvärlden fixar allt åte n. Man får ju ha realistiska mål också, har man t ex ingen sångröst är det kanske inte lönt att satsa på att vinna Idol, utan kanske ska man sänka ribban. Därmed inte sagt att man inte behöver sjunga alls, men realismen måste finnas med i bilden. Man kan inte bli bättre än man är, men man kan bli så bra man kan bli :D
Eller: Man kan inte bli bättre än man är, men man behöver inte vara sämre än man är ;)
Pessimistfarbrorn: Nästa steg är väl att komma fram till vad som är bra. I attraktionslagens evangelium är det ju att vara rik och framgångsrik...Att vara en god medmänniska och att tro på ett jämlikt samhälle, kan ju vara en komplikation i det fallet.
Förvirrad Tös: Vad som är bra är ju så individuellt tycker jag. Det som är rätt/bra för mig är fel/dåligt för någon annan, och inte har jag rätt att bestämma vad som är rätt eller fel för någon annan.Jag kan tycka att någon är en god människa som alltid gör rätt, men det behöver inte heller betyda att jag vill vara sådan eller att det är rätt för mig.
[Pessimistfarbrorn: Man måste nog ha en åsikt om vad som är rätt och fel, både för sig själv och andra...och... Att ha som ambition att vara en god människa är inte detsamma som att alltid göra rätt.
Förvirrad Tös: Man behöver ha en övergripande rätt/fel för att samhället ska fungera, det förstår jag men det är också den biten som ibland spårar ur som det här att man alltid, alltid måste hitta en skyldig till en olycka. Som nu, en hajattack, och bums så ska alla hajar utplånas i jakten på att hitta DEN hajen. Men vad har DEN hajen gjort för fel? Ingenting... Den simmade i vattnet och attackerade ett byte... Likaså om något är en olycka så måste en syndabock hittas
Pessimistfarbrorn:: Jo så är det oftast om lynchmobben får råda
Förvirrad Tös: Om ett MISSTAG görs, måste ändå någon ställas till rätta för de?
Pessimistfarbrorn: Jag tror att rättssamhället oftast har en mer human syn på brott och straff än vad folk i allmänhet har...fast jag tycker också att det finns en tendens till att media och opinion styr över rättviseaspekten.
Förvirrad Tös: : Själva rättssamhället har jag inte så bra koll på, eftersom det inte syns så mycket - mer än när det är stora rubriker i kvällstidningarna...
Pessimistfarbrorn: : Media har ju tagit åt sig uppdraget att agera domare...Och de är ju som vi vet ofelbara...

onsdag 8 december 2010

HEMLIGHETEN OCH ETT SMS

Fick SMS från yngsta sonen som går första ring på gymnasiet.

The secret är en film vi kollar på på ksulektionen. Verkar jävligt scientologisk eller så är dom i filmen bara tröga. Hehe, pallar du kolla upp om den är det?:p

Googlar runt lite och hittar… Lagen om attraktionskraften är en universell lag som har ett statiskt skeende i en statisk ordning - precis som gravitationskraften, som också är en universell lag. Allt i universum är vibrerande energi - även du och jag och våra tankar. Ju mer du tänker en tanke, ju mer vibrerar den. Och ju mer den vibrerar, ju mer magnetisk blir den och börjar dra till sig saker som matchar den - som vibrerar på samma vibrationsnivå.
Jag svarar att varningsklockorna ringer, men att det inte är scientologsmörja

Det är helt sjukt trögt. Om du vill ha något ska man bara tänka på det blablabla så får man det. Hela allt påminner riktigt mycket om scientologi.. Typ hur man ska bli framgångsrik och rik genom skit..blä

"bara för att jag ville ha pengar, så fick jag pengar och ett hus i californien"..aah

Jag frågar om de ser filmen som ett ämne att diskutera kritiskt eller om hon vill förmedla en sanning

Snarare som en sanning. Hon är riktigt flummig, vår lärare ju..vetefan

Men, hon gillar det och säger att det är sant..hm

Nä det är knaz man

Och nu fick axel inte komma in på svenskan när han var 1min sen för att han skulle pissa snabbt och vi sa det till henne. Börjar tvivla lite på skolan..hm blä

Det är inte utan att jag också börjar tvivla…eller börjar, det har jag gjort länge. Jag svarar; Ni måste organisera er och få stopp på flummigheter och maktfullkomlighet… Samtidigt så inser jag att om det finns något ställe där whistleblowers blir korsfästa så är det i skolan. Men så ska man ju inte tänka för; Attraktionslagen säger nämligen även att du är ansvarig för allt dåligt som händer dig. Alla olyckor som drabbar dig beror på dig själv, om du blir rånad eller överkörd av en bil. Det är ditt fel, du har attraherat olyckan… det är ju en fysikalisk lag, liksom gravitationslagen. All skuld läggs ju på offret….Vi ska prisa egocenrtismen och girigheten…amen.

FAN VAD JAG ÄR KOKT!!!!

tisdag 7 december 2010

DEN NYA MÖSSAN

Den nya mössan som jag köpte på outletten , visst är den fin? 50kronor bara! Både de plastiga läsglasögonen och "the true meaning of life" tröjan har jag fått av en god vän...
“We are visitors on this planet. We are here for ninety or one hundred years at the very most. During that period, we must try to do something good, something useful, with our lives. If you contribute to other people’s happiness, you will find the true goal, the true meaning of life.” H.H. the 14th Dalai Lama
Så står det bak på ryggen av tröjan...(en tautologi där, jag ser den men låter den vara) Jag inser att både outletten och min gode vän har bidragit till min lycka idag...Det hade man kanske inte förväntat sig då man steg upp i morse att man skulle få en buddistisk insikt innan kvällen.
...
Published with Blogger-droid v1.5.3

måndag 6 december 2010

TUNNELSEENDE

Åhhh, vad jag var trött imorse...Två dagars skidåkning tog väl ut sin rätt på kroppen. Plusgraderna har förvandlat marken till en blöt sörja och fukten sipprar in i skorna när jag asar fram cykeln ur cykelskjulet. Om det varit jobbigt att cykla på vår enkla villagatan tidigare så var det stört omöjligt nu. Jag gör några halvhjärtade försök innan jag inser det fruktlösa och får släpa cykeln längs hela vår gata som de av någon anledning tydligen har bestämt sig för att inte ha någon som helst snöröjning på.

Jag svär några onda eder över besparingar som drabbar cyklister under tiden som strumporna börjar fuktas uppmot resåren. Väl ute på cykelvägen som både är plogad och saltad kan jag sätta min stackars utmattade kropp i arbete i, förstås, motvinden. Tvungen är jag att cykla en jäkla omväg också eftersom jag inte kan lita på att min vanliga väg till jobbet är farbar.

Cykelvägen vid Lundavägen är avdelad från bilvägen med en två meter bred gräsplantering. trots detta blir jag totalt översköld av brun snömodd när en lastbil passerar alldeles för nära vägkanten. Vilken chock! Byxor, jacka, halsduk, hela jag är en brun snögubbe...(strumporna klarade sig) Lastbilshelvete, och jag innan jag hinner återfå fattningen så är den långt borta det enda jag kan urskilja för identifiering är en blå och röd yin-o-yang liknande symbol...

Varför inte bygga en cykeltunnel? En tunnel mellan Malmö- Lund i första skedet. Ventilationen skulle kunna styras till medvind på respektive färdriktning. Inget regn och rusk, inga bilar som stänker ner, ingen snöröjning där heller, inga avgaser...Som en miljövänlig tunnelbana...fast lite motion ingår...och tidtabellen blir din egen...Naturligtvis finns det speciella tunnelcyklar att låna gratis om man inte har med sig egen...Det kallar jag vision! Och hade jag varit optimist så hade jag tackat lastbilen för den uppfriskande duschen som gjorde att jag fick denna goda idé...

onsdag 1 december 2010

UR PESSIMISTFARBRORNs CHAT; filosofiska rummet

Förvirrad Tös: Men tänk om du nu funderar ut hur mycket som helst i förväg, och sen den dagen då allt ändrar sig, reagerar du helt annorlunda än vad du förberett dig för. Då har du ju lagt ner all funderingstid i onödan?
Förvirrad Tös: ;)
Förvirrad Tös: Jag är lite både pessimist och optimist :) Det är ganska jobbigt

Pessimistfarbrorn: Ingenting som innebär att man funderar är i onödan, man kan ju skriva en filosofibok…t ex

Förvirrad Tös: Haha, som du sen får dementera för att du ändrade dig precis i slutet av livet :) Nej, jag bara skojjar med dig

Pessimistfarbrorn: Sanningar är korta
Pessimistfarbrorn: det är de som inte inser det som är asjobbiga

Förvirrad Tös: Fast man måste fundera lagom mycket. Man får inte fundera för mycket, då kan man tappa fotfästet och förvirra sig in i ostkupor och garderober och sånt. Ibland måste man bara vara en Svensson och bara leva lite vanligt, och sen kan man ha en funderarperiod igen

Pessimistfarbrorn: Tror jag inte på

Förvirrad Tös: Beror förstås på hur stark man är

Pessimistfarbrorn: Nja…

Förvirrad Tös: Men jag tror att om man gör en funderarpaus, så bearbetar man ändå det man funderat över, fast i det undermedvetna

Pessimistfarbrorn: Så är det kanske, fast det vet man ju inte…

Förvirrad Tös: Ofta tycker jag at ju mer man funderar desto mer frågor uppstår, och därför känner jag att man (jag) behöver pausa ibland

Pessimistfarbrorn: Men visst det är typ, det jag menar med att sanningar är korta

Förvirrad Tös: Ja, de är korta och enkla, men man måste komma på dem :) Och vägen dit kan vara lågn och klurig

Förvirrad Tös: Enkel sanning: Man ska vara förberedd på det värsta men förvänta sig det bästa :)
Förvirrad Tös: Då blir man ändå glad när det bästa händer
Förvirrad Tös: Den stämmer ju inte helt med din filosofi, men jag tycker den är bra

Pessimistfarbrorn: Skulle föredra "hoppas på det bästa" om man nu överhuvudtaget skulle ha tänkt tanken att det skulle kunna lyckas.

Förvirrad Tös: Ja, det var så jag tänkte

söndag 28 november 2010

PESSIMISTEN OCH MORALEN

Läser idag i Sydsvenskan en artikel av Ann Heberlein. “Hur skulle de rättfärdiga kunna njuta om de visste om att det fanns andra som led alla helvetes kval?” Detta apropå Himmel och helvete och att hon varit och träffat nyanlända flyktingar på Park hotel i Arlöv. “Hur kan jag fortsätta leva ett gott liv när jag tvingas se att så många nekas tillträde till mitt himmelrike?” frågar hon sig samtidigt som hon visar på vår egen riskfria flyktväg genom konventioner, sociala normer och juridiska regelverk. Hon menar att dessa tillåter oss att fly undan vår egen intiutiva känsla för moral.

Men vad är den intiutiva känslan för moral? I ovanämnda fall, i mötet med förtvivlade nyanlända flyktingar som skiljts från sina barn eller föräldrar under flykten är den, hoppas jag, empatisk. Men i mötet med pedofiler, mördare, gryningspyromaner och våldtäktspersoner? På vilka vägar för den intiutiva känslan för moral och rättvisa dig?

Såg nyligen i ett facebookupprop för rättvisa att man jämförde utdömda straff mellan våldtäktsdömda, morddömda och de som drivit Pirate Bay sajten. Jag har en kanske naiv tro på att rättsväsendet (iaf över tingsrättsnivå) är bättre än vad jag är på att bedöma vad som är rimligt även om jag såklart höjer på ögonbrynen över en del domar... och...Samtidigt har jag en oerhört pessimistisk syn på samhällets inställning till brott och straff, både vad det gäller förebyggande insatser och eftervård.

(Jag rycker en del ur sitt sammanhang här det är jag medveten om, tycker att ni skall läsa hela Ann Heberleins artikel, för den är tänkvärd. hittar tyvärr ingen länk till artikeln Sydsvenskan B 2010-11-28 Flykten undan ansvaret)

fredag 26 november 2010

UR PESSIMISTFARBRORNs CHAT:

Förvirrad tös; Nu måste jag ju rådfråga min vise pessimistfarbror om det här med mål... Vad är egentligen meningen med att ha mål?
Förvirrad tös: För, i samma sekund som man uppfyller målet, måste man ju hitta ett nytt mål
Förvirrad tös: Således jagar man hela tiden nya mål :)
Förvirrad tös: Och inte kommer man någonsin bli lycklig över att ha uppnått sina mål, eftersom man hela tiden skapar nya=
Pessimisfarbror: precis som sanningar
Förvirrad tös: Så fort man kommit på en sanning är den inte längre intressant menar du?
Pessimisfarbror: Då är det dags att ifrågasätta den
Förvirrad tös: "Det är en eeeeeevighetsmaskin... En eeeeeeeevighetsmaskin... Runt, det går runt, det går runt en liten bit..."
Förvirrad tös: :D
Förvirrad tös: När kan man acceptera en sanning då?
Pessimisfarbror: sanningar är tråkiga efter ett tag, det känner man själv
Pessimisfarbror: som att en konstnär bara skulle måla en tavla
Förvirrad tös: Aha, du menar så :)
Förvirrad tös: Nu är jag med igen :)

onsdag 24 november 2010

DAGENS LUNCHDISKUSSION

“Vad härligt att det kommer fram så många kaxiga tjejer som tar för sig! Riktigt bra förebilder för våra tjejer!” Jag tycker att vi ständigt möts av detta vurmande för att det är bra att vara kaxig och ta för sig. Varför det? Jag tycker inte att det är några bra egenskaper eller att det är ett eftersträvansvärt sätt att vara. Är det kanske folk-feminism? att vara lika vidrig som de vidrigaste männen? Eller helst lite värre? Det kanske är en förutsättning för att överleva i vissa branscher, som Italienska fotbollsligan eller i kultur- och musiksvängen...men, det är väl inte bra att det är så?
Posted by Picasa

fredag 19 november 2010

mmm.....så är det,

Jag har fått så många förfrågningar om att jag skulle öppna en blogg och sprida mitt pessimistiska evangelium att jag nu gör slag i saken. Jag återanvänder i sann klimatsmart anda min gamla blogg. Det innebär att alla mina followers från min gamla vardagsblogg följer med in i min nya sekteristiska resa (Hej Annie och familjen).

Jag börjar med några enkla sanningar för att staka ut riktningen...Till skillnad mot vad många tror så är pessimisten en mycket mer positiv och glad människa än den så ytliga optimisten. Optimisten tror att allt kommer att gå så smidigt och bra att hen inte ens fattar att uppskatta att allt inte går åt helvete. Motgångar tar hen med jämnmod, i alla fall till en början, om hen överhuvudtaget ser saker som motgångar.

Men hear hear, alla optimister blir till slut pessimister, fast inte då en positiv pessimist som vi andra som från början insett våra livsvillkor. Nej de blir bittra tråkiga pessimister, präglade av besvikelser och brustna illusioner... Om de inte går med i någon trevlig sekt förstås... eller gör ett självlobotomiingrepp på annat sätt.

-Men vi måste väl ha drömmar, säger skeptikern. Såklart ska vi ha drömmar, men också vara medvetna om att det är just det de är. Vi kan ha drömmar om ett bättre samhälle där alla är snälla mot varandra. Vi kan strida och argumentera för detta bättre samhälle, samtidigt som vi ju vet att de flesta inte är intresserade av ett bättre samhälle om det finns minsta risk att det skulle innebära att man fick ge avkall på någon egen förmån.

Nästa inlägg, om det nu blir något nästa kommer
att behandla moral och pessimism.

I have received so many requests for me to open a blog and spread my pessimistic gospel that I do this kind of thing. I re-use in the true spirit of climate my old blog. This means that all my followers from my old blog everyday comes with into my new sectarian trip (Hello Annie and family).

I begin with some simple truths in order to map out the direction ... Contrary to what many think, the pessimists are a much more positive and happy person than the so superficial optimist. The optimist believes that everything will go as smooth and good that hen is not even taking to appreciate that not everything goes to hell.Adversity does hen with equanimity, at least initially, the hen actually sees things as setbacks.

But heari hear, all optimists become pessimists at the end, though not as positive as the lot of us originally realized our pityfullness , they get to be bitter boring pessimists, marked by disappointments and broken illusions ... If they do not join a sect of course ... or do a self-lobotomy surgery.

"But we surely must have dreams," says the skeptic. Of course we do have dreams, but also are aware that this is exactly what they are. We may have dreams of a better society where everyone is nice to each other. We can fight and argue for the better society, while we know that most are not interested in a better society if there is the slightest possibility that it would mean that you were sacrificing one's own benefit.

Next post, it now becomes something next will
to deal with morality and pessimism.









måndag 14 juni 2010

Ett spännande liv

Jag vaknade ur min dröm av väckarklockan, då hade jag redan bakat in den i en drömsekvens. Jag drömmer att jag läser Hemmets veckotidning och ser en insändare från en farmor eller mormor som återberättar en historia om sitt barnbarn.

-Mamma har du suttit på väckarklockan hela natten? Nej varför säger du det? Jo jag hörde pappa fråga om du satt på klockan igårkväll... Jag är tydligen helt väck i mina drömmar också.

När jag skrattande berättade det här för min fru så fick jag höra att jag talat i sömnen någon natt tidigare då hon kommit hem från en fest. Med klar och tydlig stämma hade jag undrat om köttfärsen var upptagen ur frysen.

I awoke from my dream by the alarm clock, then I had already baked it in a dream sequence. I dream that I view the home's magazine and see a letter to the editor from a grandmother or grandmother who recounts the story of his grandchildren.-Mom, you have been sitting on the alarm clock all night? No, why do you say that? Well I heard my father ask if you sat on the clock last night ... I am apparently completely gone in my dreams too.

When I laughingly told this to my wife so I was told that I talked in his sleep one night earlier when she came home from a party. With clear voice, I had wondered if the minced meat was busy from the freezer.

Jag tror att jag behöver mer input i mitt liv...

Jag var hos doktorn idag också. Jag har till och från en obehagskänsla i mitt vänstra öra och tänkte att det var dags att kolla upp det igen, det var ju fyra år sedan sist och då hittade de inget. Kanske läkarvetenskapen har utvecklats tänkte jag glatt och fick tid på vårdcentralen. Nä det var samma igen jaghar antagligen ingen obehagskänsla i örat.

Jag investerade i ett par nya hörlurar istället, ett par som dämpar ljudet utifrån rejält också så att jag kan ha dem då jag spelar trummor och då ha eventuell medhörning i lurarna. Nå jag var ju tvungen att prova dem då jag kom hem,så jag kopplade in mp3 spelaren och satte mig på toaletten i lugn o ro. Efter att ha suttit ett tag ser jag att dörrhandtaget rör sig och tar av lurarna för att höra om det är någon som behöver ha tillgång till dasset.

En hysterisk kvinna bankar på dörren och ropar, hallå hallå! Öppna! Min fru har stått och bankat och sparkat på dörren ett tag i tron att yngsta sonen somnat i badkaret...Fantastiskt vad hörlurarn adämpar ljudet utifrån.

I went to the doctor today. I have, from now and then an uncomfortable feeling in my left ear and thought it was time to check it again, last time was four years ago and fnen they found nothing. Maybe medical science has evolved, I thought happily, as I booked time at the health center. Nah it was the same again I probably have no discomfort in the ear.

I invested in a pair of new headphones instead, a couple that dampens the sound basis also substantially so that I can have them when I'm playing drums and then have any Group listening in the headphones. Well, I was forced to try them when I got home, so I connected the MP3 player and sat on the toilet in peace and quiet. After sitting there for a while I see the door handle move and I take off the headphones in order to hear if there is any need to have access to the toilet.

A hysterical woman pounding on the door and cried, hey hey! Open! My wife has been kicking and knocking on the door for a while in the belief that the youngest son had fallen asleep in the bathtub ... amazing headphones...

tisdag 13 april 2010

Springande morgonpoem


Vaknar alldeles för tidigt och lyckas inte somna om. Irritationen växer och hittar ständigt nya mål, tänker… idag bara måste jag skriva ”misantrop” på min facebookstatus… men tvekar inför denna motsägelseakt…Fågelskriken skär som nagelkritor in genom förnsterspringorna och kajorna börjar redan bråka om bästa utsikten från skorstenskransen, en liten försåtlig solstrimma smyger sig mellan persiennerna och målar smala varma streck på sovrumsväggen - -------- Skit, det är lika bra att gå upp, istället för att ligga kvar och vrida sig i sängkläderna. En morgon som gjord för en joggingtur… tar långsamt på mig mina välanpassade joggingkläder och nyinköpta pulsmätare….

Snart är jag ute i morgonkylan. Det verkar ha varit frost i natt. Hararna sitter i morgonmöte på fälten och tittar lite nonchalant upp mot mig, där jag lufsar förbi. Stadigt på hugget för att snabbt ge sig iväg om jag skulle visa mig för nyfiken, men ändå bra mycket tuffare än sina små kaninkusiner som amfetaminstirriga planlöst far hit och dit. Det är tyst, morgontrafiken har ännu inte börjat brumma…En ensam bilmotor hörs, en fönsterkrapa rensar en vindruta…När jag springer förbi det ensamma lilla huset ser jag att mannen skrapat två bilar, en gentlemannagest…Han ser misstänksamt på mig, och jag känner mig som en klassförrädare som lyxar runt i joggingkläder och skamsen avstår jag från att hälsa.

Håller inget vidare tempo, tar mig i alla fall ner vid dammarna som dimryker i den låga morgonsolen. Två svanar flyter med halsarna bakåtsnurrade och huvudet vilande mot ryggen. En and gör sitt bästa för att väcka dem när den ser mig…eller det är nog ingen vanlig and…den låter krriiack, krriiack men sen kvackar den också som en vanlig and…hade det inte varit för älvdansen så hade jag kunnat se hur den såg ut…och då varit ytterligare ovetande. Där ligger några…vad ska man säga…rester av en svan, vingarna och några helt avskalade ben, är det räven som varit framme…eller en kamphund? I det kala buskaget intill finns också resterna av en boplats… trasigt litet cykeltält, några kastruller, ett grillgaller och ljusblå kalsonger, rosa strumpa, jag tittar inte så noga eftersom jag bara passerar förbi…

Nu har morgontrafikormen vaknat och rytandet växer sig starkare, jag stannat och ser ensamma bilister på motorvägen färdas mot sina arbetsplatser….påfallande många åker ensamma…Kanske borde starta en facebookgrupp för misantroper…

Morning running poem


I’m waking up way too early and of course failing to go back to sleep. The irritation is growing and continuously finding new targets, thinking ... today, I must write "misanthrope" on my facebook status ... but hesitant due to this contradiction Act... Bird cries cuts like nail crayons in through the window cracks and the jackdaws starts arguing about the best view from the chimney crown, small conservative sunbeams creeping up between the shutters and painting hot lines on the narrow bedroom wall - -------- Shit, I’ll better to get up, instead of lying down and turning the bed clothes. A morning, perfect for running ... slowly taking on my well-adjusted running clothes and newly purchased pulse recording devices ....

Soon I am out in the cold morning air, it seems to have been frost during the night, hares having the morning meeting in the fields, they look a bit nonchalantly up against me as I lumber by, firmly on the ball to quickly set off if I were to show me too curious; but still a good deal tougher than their small cousins, the rabbits. amphetamine eyed they father aimlessly hither and thither. It is quiet, morning traffic has not yet begun to growl ... a lone car engine sounds, a window scraper cleans a windshield ... when I ran past the lonely little house, I see that the man has scratched two cars, a gentlemans gesture ... He looks suspiciously at me, and I feel as a class traitor who luxurunning around in a fancy sport outfit and I’m so ashamed that I reserve my greeting.

Do not re-tempo, take me in anyway down by the dams which is fog-smoking in the low morning sun, two swans floating, stems turned backwards and heads resting on their backs, a duck is doing its best to wake them when it is aware of me ... or not an ordinary duck ... it sounds krriiack, krriiack, quack but then it also has a regular and ... had it not been for mist I would had been able to see how it looked ... and then been even further ignorance. There are ... what can I say ... remnants of a swan, wings and some completely bare bones, is it the fox who had been there ... or a dog? In the bare bushes there are remains of a settlement ... a little broken bike camping tent, some pots, a barbecue grill, blue underwear, a pink sock, I do not observe so well because I’m just passing by ...

Now, the morning traffic snake awoke and the growling is growing stronger, I stopped to look at lonely motorists on the highway travelling towards their jobs. ... Remarkably many go alone ... Perhaps we should start a facebook group for the misanthropes