tisdag 30 juni 2009

PAY PER VIEW


Jag har letat efter ett par bra mopeddäck med vit sida ett tag nu. När Z-K50 och jag var hos moppehandlaren Bruno i Staffanstorp och förhörde oss om diverse tillbehör så varnade han oss för att köpa av märket Speed, som han sa var ett värdelöst däck med slarvigt målat på sidorna. Tyvärr så hade han inget annat. Han e rolig den där Bruno...

Efter mycket letande på internet hittade jag ett ställe där de påstod sig sälja Continental däck med vit sida, ett märke med gott renomme. Efter lite mejlväxling och en bekräftad offert betalade jag in i förskott för två däck...och sedan hände inget mer...

Skickade mejl och undrade vad som händer och lyckas till slut få tag på mannen via telefon.
-Nä... ja de skulle ju ha varit här som igår, jag vet inte var de har tagit vägen jag ska kolla...Du, du skulle inte ha de där Speed-däcken?

-Nä, jag skulle inte ha Speeddäcken, jag skulle ha Continentaldäcken...

-Ja jag ska ringa nu och kolla vart de blev av... det är väl inte lunch där nu... he he, sen hör jag av mig till dig igen.

-Ja för jag tänkte dra på dem till helgen förstår du...

-Javist, javisst nä men jag kollar upp var de har blivit av....

I have been looking for a couple of good moped tires with the white side for a while now. When the Z-K50 and I was with MOPED retailer Bruno in Staffanstorp and interrogated us about various accessories so he warned us to buy brand Speed, which he said was a worthless tires with sloppy Vimala sides. Unfortunately, he had nothing else.

After much searching on the internet I found a place where they claimed to sell Continental tires with the white side, a brand with good reputation. After some email exchange and a confirmation of an offer to pay me in advance for two tires ... and then nothing happened more ...

Sending emails and wondering what is happening and managed to get hold of the man by phone.
-Nah ... yes they would have been here as yesterday, I do not know where they have gone I want to check ... Hey, you would not have the where-Speed tires?

_Nä, I would not have Speed tires, I would have Continental tires ...

-Yes I will call now and look where they got the ... it is not lunch there now ... he he, then I hear from me to you again.

-Yes I thought draw
on them at the weekend, you know ...

-Javist, yeah nah but
I look up, they were lost ....

måndag 29 juni 2009

Vårt hus i 3D?

Lite fascinerande är det att man kan bli så ohyggligt väl kartlagd i vårt nya fina IT samhälle. 3D funktionen på Hitta.se är väl kanske inte den mest raffinerade funktionen ännu, men den ger en liten föraning om när vi kommer att kunna få liknande vyer i realtid, ständigt uppdaterade… eller hur snabbt kan man uppdatera innan det blir tillståndskrävande kameraövervakning?

Some fascinating is that they may be so exceptionally well mapped in our new financial IT community. 3D feature on Hitta.se is perhaps not the most refined feature yet, but it gives a little hunch about when we will be able to have similar views in real time, constantly updated ... or how quickly you can update before it gets permission demanding video surveillance?

fredag 26 juni 2009

Konsten att häda Lindeman.

Säg att du inte gillar Lindemanhistorier i en liten församling, runt ett fikabord till exempel och du kommer garanterat att få serverat den ena efter den andra ända tills du uppgiven och hyperventilerande med sår i öronen rusar därifrån. Så nämn aldrig Lindeman, inte ens Hasse eller Alfredsson om du vill slippa sådana smärtsamma upplevelser.

Nån gång någonstans läste jag (bra början) att musiksmaken ofta konserverades från tonåren, det var då man fick den starkaste musikupplevelsen som sedan aldrig mer kunde uppnås. Därav alla kompisar som tycker att Beatles och Elvis…ABBA, Deep Purple, Sex Pistols, Ebba Grön mm är det bästa som någonsin skapats, och som aldrig kommer att överträffas.

Kanske har det någonting att göra med att det kopplades så nära ens identitetssökande period så att det blev själva grundstenen i mångas identitet? Jag kommer i alla fall ihåg att jag blev ganska provocerad av påståendet.

Men... kan det vara att det förhåller sig på samma sätt med humorn? Jag växte upp med MAD och Monty Pythons flygande cirkus. Hasse o Tage var inte så uppskattade…(mamma var ju mörkblå-arbetarklass). Jag tror att de gick hem mer i akademikerhem med en aning av vänstersympatier (typ hela min bekantskapskrets uppväxt).

Tage Danielsson har jag till viss del tagit till mitt hjärta även om han kan vara lite patetisk emellanåt men Hasse Alfredsson och alla Lindemanhistorier får det att krypa under skinnet på mig. Reciterade improvisationshistorier är för mig lika intressanta som att höra någon berätta om sina flippade drömmar, alltså då ohyggligt ointressanta.

MAD och Monty Python förstod jag och försökte recitera och härma ”It’s longing for the fiords”. Där skapade jag min identitet, mer i humorn än i musikenl. Kanske är jag mer konservativ i min humorsmak än i musiken. Det tog t ex väldigt lång tid för mig att uppskatta the Office.

Fast de som gillar Lindeman, de är det verkligen synd om, där kan vi snacka om stagnation och om man samtidigt påstår att ” Att angöra en brygga” är en högst sevärd film…ja då finns det inget hopp kvar.


The art of slander Lindeman.


Say you do not like Lindeman stories in a small parish, around a coffee table for example and you will surely have served one after the other until you are exhausted and hyper-ventilation with wounds in the ears rushes away. So never mention Lindeman, even Hasse Alfredsson or if you want to avoid such painful experiences.

Someday somewhere I read (good start) that the music taste was often canned from the teens, it was then,when it was the strongest musical experience which never more could be achieved. Hence all the friends who think that the Beatles and Elvis ... ABBA, Deep Purple, Sex Pistols, Ebba Green mm is the best ever created, and which will never be surpassed.

Perhaps it has something to do with the fact that it was linked so closely to the identity of applicants period so that it became the very foundation of many people's identity? I will in any case, remember that I was rather provoked by the claim.

But ... it may be that it is in the same way with humor? I grew up with MAD and Monty Python Flying Circus. Hasse o Tage was not so appreciated ... (mom was a deep blue-workingclass). I think they went home more in akademikerhem with a touch of left-wing sympathies (type the whole of my acquaintance circuit nursery).

Tage Danielsson, I have to some extent taken into my heart even though he may be a little pathetic sometimes, but Hasse Alfredsson and all Lindeman stories may be to crawl under the skin on me. Recited stories improvisation is to me as interesting as hearing someone talk about their freaked dreams , so then... appallingly uninteresting.


MAD and Monty Python, I tried and recite and imitate "It's longing for the fiords." There, I created my identity, more in humor than in the music. Maybe I am more conservative in my taste of humor then in music. It took for example a very long time for me to appreciate the Office.

Fixed the likes Lindeman, they are really sorry sods, here we can talk about stagnation and if, on them claim that "To dock a bridge" is a most notable film ... well, then there is no hope left.

torsdag 25 juni 2009

POSITIV PESSIMIST

Jag har nog uppskattningsvis 10 mer eller mindre goda idéer i veckan, mer än en per dag alltså och så genomför jag kanske i bästa fall två om året…2 av 520 och då är det nödvändigtvis inte de bästa idéerna som blir genomförda.

Men då kan man ju börja fokusera på de 518 icke genomförda idéerna och tänka att det inte är lönt att ens spinna vidare på något hugskott man får eftersom man är en så lat och eländig människa och faktiskt 99,6 % blir det inget mer av…då kan man ju lika gärna avrunda till 100% och säga att alla mina idéer är ändå ogenomförbara så de tjänar ingenting till att ens spåna vidare på dem.

Eller…huh se upp…nu finns risken att man hamnar i Kay Pollaks sekteristiska optimistfälla..

Man kan utgå ifrån att det kommer att regna och blåsa varje dag, blir det då mot förmodan sol får man ju glädjas åt det (i lagom dos så att man inte blir sjuk av det)…

Den positiva pessimisten köper naturligtvis ”bäst i test” regnkläder och vandrar "nöjd" (eftersom han ändå inte förväntat sig någon soldag) vidare i livet medan den desillusionerade optimisten (optimister blir förr eller senare alltid desillusionerade) blir den negativa pessimisten som slutar spåna vidare på idéer som det ändå inte kommer att bli något av och håller sig inomhus hela den regniga sommaren.

POSITIVE PESSIMIST
I have probably an estimated 10 more or less good ideas a week, more than one per day, therefore, and so I might implement in the best case two a year ... 2 of 520 and then it is not necessarily the best ideas that are implemented.

But then one can begin to focus on the 518 not implemented these ideas and think that it is not worth even spinning further on any whim can be because it is so lazy and miserable person and actually 99.6%, there will be no more of ... then one can just as easily round off to 100% and say that all my ideas are still unworkable, as they serve no purpose to even scout further on them.

Or ... huh ... look
out now, there is the risk that you end up in Kay Pollak sectarian optimist trap ..

It can be assumed that it will be raining and blowing every day, will become the unlikely sun may indeed welcome it (in just the right dose so as not to get sick of it) ...

The positive pessimists are buying of course "best in test" rainwear and walk "happy" (because he does not expect any days of sun) forward in life while the disillusioned optimist (optimists will sooner or later always get disillusioned) becomes the negative pessimists ending scout further on unworkable ideas and remain indoors throughout the rainy summer.

onsdag 24 juni 2009

Helmätt...

Ofta har jag undrat varför ingen har lyckats designa en attraktiv cykelhjälm. jag är inte helt säker på att det danska företagetYAKKAYär helt rätt på det heller...

Often I have wondered why no one has succeeded in designing an attractive bicycle helmets.

I am not entirely sure that the Danish company YAKKAY is absolutely right on that either ...




Men ack...De har ingen svensk återförsäljare....Märkligt......









tisdag 23 juni 2009

Elaka Pappan II

Morgon, solen skiner och pappan är lite sen till sitt jobb. Han har snoozat tre gånger sedan rakat sig, duschat och kastat i sig en tallrik hemlagad musli, han står nu och borstar tänderna, ser sig i spegeln och inser att han borde klippt håret för länge sedan.

Han letar efter sitt hårvax, det används lika sällan och oregelbundet som frisören men det finns inte där det borde vara. En minnesbild där han undrat varför hans vax står i köket växer fram, hastar nerför trapporna och finner burken på hyllan bredvid kokböckerna.

Den äldre sonen sitter vid köksbordet med sin frukost och morgonirritation samtidigt som frun gör sig klar för att ge sig av till sitt arbete.

Pappan öppnar burken till hårvaxet och ser att någon har grävt rätt rejält i burken, det inte finns så mycket kvar. Själv har han inte så mycket hår kvar, så burken var vid inköpstillfället tänkt som en livstidsförbrukning för honom. Det som finns kvar räcker i alla fall till några gånger för honom, men.

Irritationen av att vara sen, behövt leta efter vaxet, funnit att någon använt det utan att fråga om lov och sedan inte ställt tillbaka det samt att håret ser för jävligt ut gör att han utmanar sonens morgonhumör. Han gör det också med vetskapen om vem det är som normalt brukar hårprodukter i familjen.

-Vem är det som har tagit nästan all min vax? Den fanns inte i skåpet och sen ligger den här nere nästan slut.

-Jag har egen...Säger sonen och fortsätter tugga (jag var med då den inhandlades i Stockholm för en knapp vecka sedan).

-Men någon måste ju ha tagit ur den!

-Ja, det är ju i alla fall inte yngre sonen, säger frun i ett försök att lätta upp stämningen och låter oss förstå att han som har millimeterstubb på huvudet väl knappast skulle ha bruk för dylikt.

-Och jag har egen! sonen, nu med lite mer irritation i rösten.

Pappan som nu också blir irrriterad för att sonen inte bara kan säga att han använt vaxet och glömt att ställa tillbaka det framhärdar...

-Har du verkligen inte använt min vax?

-Det var ju länge sedan! nu är sonen svart i ögonen och pulsen bultar synligt i pannan av undertryckt ilska för att pappan fortsätter att tjata om en sådan småsak.

Men pappan tänker inte ge sig så lätt, han är ute efter något ursäktsliknande men inser samtidigt att det här är det mesta han kommer att få. "Det är principen Månsson" tänker han och blåser på stubintråden samtidigt som han tar på sig skorna .

-Du förstår inte vad jag är ute efter, va?

The father opens the box to hair vax and see that someone has really dug right in the jar, there is not much left. Naturally, he has not much hair left, so the box was at the time of buying intended as a lifetime consumption for him. What is left is sufficient in all cases to a few times for him, but.

Irritation over beeing late, need to look for wax, found that someone used it without asking for permission and then not put it back and the hair looks a bitch, this makes him to challenges the son's morning mood. He also makes it knowing who is normally using Hair Products in the family.

-Who is it that has taken nearly all my wax? It was not in the cupboard and then it is down here almost empty.

-
I have my own ... Says his son and continues to chew (I was with him when it obtained in Stockholm a week ago).

"But someone must have removed it!

-Yes, it is at least not our younger son, "says the wife in an attempt to lighten up the mood and lets us understand that he who has millimeters stubble on his head hardly would have use for other items.

-And I have my own! the son, now with a little more irritation in his voice.

The father who now also becomes irritated
because his son can not just say that he used the wax and forgot to put it back persists ...

-Haven't you used my wax?

-It was a long time ago! now the son of the black eyes and pulse bolts visible on the forehead of suppressed anger to the father who continues to nag about such a trifle.

But the father do not intend to let go so easily, he is looking for any excuse, but realize that this is the most he will get. "This is the principle Manson" he thinks, and blowing on the FUSEE while he makes his own shoes.

-You do not understand what I want, right?

lördag 20 juni 2009

Mopedist

Nu har jag införskaffat mig ett antal mopeder, två renoveringsobjekt; en monarped från 1958 som behöver lite kärlek, nýa packningar och ...ja vi får se vad som dyker upp, en annan monarped är från 1961. Den fungerar rätt OK efter ett oljebyte och rengöring av förgasare. Bromsarna behöver dock ses över. Sedan har jag en Puch Nevada från 1978 som är fullt körbar men tyvärr lite småtrimmad på något sätt som jag inte listat ut ännu, så den går lite för fort för min smak.