onsdag 2 december 2009

Oj då måste jag genast lämna alla mina kontouppgifter.

"Bдste kund,
E-postnotifiering
Vi ber om ursдkt fцr att informera er om att vi inte kan verifiera ditt konto identitet.
Fцr att skydda ditt konto.
Vi har avslutat din webbmailkonto session.
Fцr att lцsa denna situation.
Vi bцnfaller dig att klicka pĺ SДKER lдnken nedan fцr att bekrдfta eventuella fynd.

Tack fцr att du valt Telias e-posttjдnst.
Telia Webmail Service"

Oj vad nära det var att jag gick på den ROTFLOL


måndag 30 november 2009

VARNING!

Om ni är en lättkränkt lärare eller liknande, läs inte föregående blogginlägg. Det är skrivet i affekt efter en förtigen debatt.

onsdag 18 november 2009

STRAFFA ALLA SOM GÖR FEL

För oss som arbetar inom skolvärlden är det väl ingen hemlighet, snarare en dold sanning, att det på nästan varje skola finns pedagoger som fungerar dåligt och har en demokratisyn som inte i alla fall överensstämmer med uppdraget. Dessa personer får i de flesta fall fortsätta undervisa elever år efter år utan att få någon hjälp att förändra sitt beteende. Kanske får de inte samma löneutveckling som sina mer kompetenta kollegor, vilket i sin tur brukar göra dem ännu sämre som pedagoger. 

Kamratposten presenterade sin läsarenkät i början av oktober som visade på att 16% av eleverna kände sig eller hade känt sig mobbade av sina lärare och 17% hade sett någon annan bli mobbad av lärare. TV programmet Debatt tog upp tråden och hade bjudit in bl a chefredaktören Ola Lindholm och ordföranden i Lärarnas riksförbund Metta Fjelkner. Vad som kunde blivit intressant blev istället till en hastig pajkastning mellan inbjudna lärare som aldrig hade märkt av problemet, LRs ordförande som i princip skyllde detta på outbildade lärare och KP chefsredaktör som försökte lyfta det till; att i alla fall som första steg våga prata om ett upplevt problem.


Jag har senaste tiden blivit mer och mer både uppmärksammad och irriterad på
missförhållandena i skolan och oviljan att prata om dem. Den utlösande faktorn var en diskussion om skolregler under en konferens. Det handlade om hur man hanterar problemet med att elever kommer för sent till lektioner, i regelförslaget stod det ”du skall komma i tid” och sedan ett tillägg enligt önskemål från elevskyddsombuden (det är elever) ”om du råkar komma för sent skall du smyga in utan att väcka uppmärksamhet”.

Detta tillägg menade många lärare skulle sabotera deras ”uppfostringsmetod” som bestod i att stänga dörren för de elever som inte var i tid. Där skulle de stå och begrunda sin försumlighet och invänta lämpligt tillfälle då läraren behagade öppna eller, som en del tillämpa 15 minuters stängd dörr urskillningslöst då lektionen börjat. Min önskan var då att vi skulle diskutera skolreglerna ur ett människosyns perspektiv. Det tog så att säga hus i helvete eftersom lärarna kände att jag kränkte deras yrkeskompetens genom detta yttrande.

Straffa dem som kommer för sent så kanske de lär sig, och det kanske en del gör. Men vad får det lärandet för konsekvenser gällande kontakten med läraren och ämnet i sig? ”varför ska jag straffas för att bussen var sen?” Det finns så många andra möjliga orsaker till att man kan komma för sent än att man skulle vara respektlös och nonchalant så att man inte kan utdela sådana här generella straff.

Detta ser jag som lekmanna-praktiserandet av Jan Björklunds vision om ”nolltoleransskolan” (inte att förväxlas med hem&skolas antimobbingprojekt). Där man låter bli att fundera över konsekvenser av att tillämpa rena maktåtgärder för att komma tillrätta med problem.

Elever och föräldrars möjlighet att påverka och faktiskt komma tillrätta med pedagogers eventuella övertramp mot både enskilda elever och grupper är redan urholkat genom den kollegiala sammanhållningen inom lärarkåren och brist på adekvat utvärdering.

Det är för kanske mycket att begära att en skolledning, styrelse eller kollega skall ställa sig på elevernas sida gentemot en pedagog. Jag tycker att elevskyddsombuden (som ju sitter i en beroendeställning) behöver hjälp av en lokal oberoende instans,  kopplad till den aktuella skolan dock inte bestående av föräldrar eller personal, för att kunna ha en reell möjlighet att göra sina röster både hörda och respekterade.

Lärarna…en grupp som förresten verkar ohyggligt lättkränkta. Tänker bland annat på förslaget från Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu i Malmö, att elever skall kunna betygsätta lärare, som gör lärarfacken så bekymrade och undrar ”vem som skulle vilja bli lärare om man skulle behöva utstå sådant.”

Det sätter förstås fingret på ett mycket stort yrkesproblem, detta att lärarna inte ser betygen som ett bra utvärderingssystem. Detta är ändå det system de mer och mer ser sig själv tvungna att arbeta med. De blir mindre lärare och mer bedömare… och… bestraffare mer än hjälpare. Och i takt med att bedömandet blir en allt större del så ökar också klyftorna mellan elever som har högutbildade föräldrar och de som har lågutbildade. En större del av lärandet hamnar i hemmen.
Vad är det som gör att pedagogerna inte säger stopp! Varför rättar man sig i ledet utan att ifrågasätta sin egen förvandling från en utlärande människa till den dömande? När de väl samlar sig så går de ut under parollerna ”högre status” och ”mer lön”.
Ibland får det mig att tänka på något psykologiskt experiment där man ser hur långt man kan driva lärarna från sitt ursprungliga uppdrag innan de drar i bromspedalen.

Och varför säger man inte ifrån när man ser en kollega behandla eleverna dåligt, eller gör ett undermåligt arbete? Är man rädd för konsekvenserna? Vad är det man drar igång om man säger ifrån. Jag tror inte att Björklunds tankar om att göra lärarna anmälningspliktiga a la Lex Sara skulle hjälpa upp situationen, snarare tvärtom. Alla gör ju fel och situationen kan göra att man gör en felbedömning. Detta måste ju uppmärksammas så att man minskar risken för att det upprepas och så att man får möjlighet att reparera, man behöver ju inte stigmatiseras. Man ska hjälpas till reflektion och förändring inte självklart straffas.

Kanske handlar det om lätthet? De är ju lättare att framstå som en auktoritet om man har den abstrakta möjligheten att utmäta ett straff eller en konsekvens, med betyg, omdömen, lönesättning mm. Det skulle i så fall förklara för mig varför lärarna är så lättkränkta också, de är rädda, förstås. Rädda för att det ska bli synligt att de inte har möjlighet att göra ett bra jobb.

Om nu en rektor på en skola kan komma undan med att i en tidningskrönika tycka att dyslexi och ADHD är påhittade begrepp, för det har han ju skrivit som privatperson. Då kan väl jag i rimlighetens namn generalisera över lärarkåren som privatperson i en blogg som bara Annie läser. För som yrkesman tycker jag ju inte alls såhär, man måste ju vara professionell och lojal :) .

Några klipp ur debatten om att betygsätta lärare följer , jag funderade på att kommentera dem men jag tycker att de ifrågasätter skolan, eleverna och lärarkåren så det räcker.Jag blir bekymrad, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund. Och fortsätter ”Att elever gör så är en sak, men att samhället legitimerar detta förvånar mig. Vem vill bli lärare framöver om man måste utstå det här?”
 
Trevor Dolan, forskare på Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, hänvisade till professor Dylan Wiliam vid Institute of Education, University of London, en av världens främsta experter inom forskning om utvärdering.
Om Reepalus förslag och Malmöförsöket där utvärderingar ska används vid löneförhandlingar eller utvecklingssamtal med rektor är ”incredibly stupid”, alltså, otroligt korkade. Oavsett hur resultaten används, kommer systemet att resultera i en situation där lärare delar ut enklare läxor, ger högre betyg och undviker att satsa på elever med inlärningssvårigheter.

På Slottstadens skola anser lärarna att förslaget är så dumt att de knappt vill kommentera det. De ser en risk med att det är den skojige läraren som släpper eleverna tidigare från lektionen som får högre betyg medan det gedigna, ibland lite tråkiga, skolarbetet får bottennapp. Och är högstadieeleverna verkligen i stånd att sätta betyg? frågar de sig

Det kan också finnas en risk med att eleverna sätter dåliga betyg som en slags hämndaktion, menar Tina Jacobsson, SO-lärare på Kirsebergsskolan. Hon är för att eleverna ska ge omdömen till sina lärare, men föredrar en diskussion framför betygssiffror.

Ann-Christine Gullbo, rektor för skolor inom Munkhätteområdet, är inne på samma linje. - Att man kallar det för betygssättning av lärare tror jag inte ger någon positiv efterklang. Jag tycker inte att man kan döma ut människor hur som helst. Det viktigaste är att det hela tiden finns en dialog mellan lärare och elever.

fredag 9 oktober 2009

Aaargh

Sträckte mig då jag skulle skjuta iväg kontorsstolen för att slänga i pappersåtervinningen...slutsats: släng allt i den nära papperskorgen och köp en ny kontorsstol med bättre hjul.

onsdag 8 juli 2009

Jag läste någonstans om utifall alla Indier skulle börja använda toalettpapper så skulle det inte finnas träd nog för att tillgodose deras behov, sant eller inte? Det är inte mycket kul de får göra, Indierna och Kineserna utan att det leder till miljökatastrofer.

Det var i vilket fall inte katastrof scenariot som fångade mitt intresse, utan istället det faktum att de faktiskt inte använder toalettpapper. De har en liten kanna vatten bredvid hålet i golvet så de kan tvätta av sig lite med sin vänsterhand (med lång lillfingernagel).

Egentligen sitter vi nog helt fel på toaletten, en på huk ställning får ut bajset på ett mycket smidigare sätt samtidigt som jag inbillar mig att kladdet runt anus blir mindre och därmed behovet av toalettpapper mindre.

Jag har sett toaletter som varit ett hål i golvet på semesterresor men jag har tidigare valt förstoppningstaktiken framför att prova på något sånt. Nästa gång kommer jag att prova, det är ju dessutom mer hygieniskt. 

Kanske ska vi installera en gästtoalett här hemma, ett hål i golvet? Det verkar ju bara vara fördelar med det. Man tränar upp musklerna, sitter inte och läser tidningar, tömmningen blir bättre, mer lättstädat och som sagt hygieniskt, om man inte missar hålet i alla fall.


Kanske startar jag en Facebookgrupp...Eller vill jag verkligen kämpa för det här??


I read somewhere in case of all India would start using the toilet, so there would not be enough trees to satisfy their needs, true or not? There's not much fun they can do, Indians and Chinese without leading to environmental disasters. 

It was in any case not a disaster scenario that caught my interest, but instead the fact that they actually do not use toilet paper. They have a small jug of water next to the hole in the floor so they can wash off a bit with his left hand (with a long little finger nail). 

Actually we are probably wrong in the bathroom, a SQUAT position gets poop on a very flexible way, while I imagine myself the soil around the anus becomes smaller and thus less need for toilet paper. 

I have seen toilets were a hole in the floor on holidays but I have previously chosen constipation before tactic to try something like that. Next time I will try, it is also more hygienic. 

Perhaps we should install a guest toilet here at home, a hole in the floor? It seems to just be the benefits of it. You train your muscles, do not sit and read newspapers, tömmningen get better, more easy to clean and hygienic as I said, if you do not miss the hole anyway. 


Maybe I launched a Facebook Group ... Or do I really fight for this?

måndag 6 juli 2009

Naturist visst?

Vi har börjat en ny fas i våra liv känns det som. Barnen är stora och följer inte självklart med oss vart vi ska. Samtidigt som det är lite trist så ger det ju oss också en frihet att prova på saker som vi inte gjort förut. 


Att gå upp astidigt på morgonen för att ta sig till stranden innan det är fullt är ju en sak. I morse slängde vi upp våra cyklar på cykelhållaren och drog iväg till Skanör-Falsterbo för att bada. Väderrapporterna had talat om att det skulle vara rätt kass väder, molnigt och skurar men solen sken både här hemma och på stranden.

Vi har pratat lite om att prova på att bada nakna och vet om att det finns ett nakenbad där någonstans. Vi stannade först på den vanliga Falsterbostranden, solade och läste innan vi hoppade på  cyklarna för att se om vi kunde hitta nakenbadet. Malin tyckte att det var liide jobbigt när jag frågade en dam om vägen till nakenbadet, men det var till ingen nytta...att fråga altså för hon visste ingenting.

Det var i vilket fall som helst mycket trevligt att cykla omkring där bland alla otroligt häftiga och i vissa fall helt överdådiga strandnära hus och hoddor men till slut hittade vi naturiststranden längst ut på Skanörs norra udde. Det var lite smånervöst att trampa omkring där bland dessa nakna människor men vi försökte se ut som om vi hade gjort det här förr. Det är ju inte som att gå med i en swingersklubb i alla fall (Vilket vi inte kommer att göra).

Vi hittade en bra plats omringad av högt gräs där vi kunde ta av oss och ändå känna oss lite privata. Vi smetade in oss med solkräm på våra av solen outforskade områden och lade oss på handdukarna, och visst det är en härlig känsla att sola naken, för att inte tala om att bada naken. Det här kommer vi att göra om!

It feels like we have begun a new phase in our lives. The kids are grownup teenagers and do not follow the course with us wherever we are. While it is a little sad, it also gives us a bit freedom to try things that we have not done before. 


Going up very early in the morning
to get to the beach before it is crowded is one thing. This morning we threw up our bikes on a bicycle holder and pulled away to Skanör-Falsterbo to swim. Weather reports had said that it would be right bad weather, cloudy and showers but the sun shone both at home and on the beach. 

We talked a little about to try to swim naked, and we know that there is a naturisr beach somewhere around. We stopped first at the usual Falsterbo beach, sun bathed and read before we jumped on bikes to see if we could find the naturist beach. Malin thought it was bit hard when I asked a lady on the way to naked bath, but it was to no avail ... that question ... because she knew nothing. 

It was in any case, very nice to ride a bike around there all amazingly cool and in some cases quite lavish coastal houses and Hodder but eventually we found the naturist beach at the end of Skanörs northern tip. It was a little nervous pedaling around which among these naked people, but we tried to look as if we had done this before. It is not, as to join a Swingers Club in all cases (Which we will not do). 

We found a good location surrounded by tall grass where we could undress and yet feel a little private. We smear ourselves with sunscreen on our sun of unexplored areas and put us on the towels, and certainly it is a wonderful feeling to sunbathe naked, to say nothing of swimming naked. This we will do again and again!

lördag 4 juli 2009

Bad Morning

Provade att gå upp väldigt tidigt för att ta oss till stranden innan det skulle bli helvetesträngesel vid Skanör Falsterbo. Vi lyckades faktiskt komma iväg redan vid sjutiden en lördagmorgon, med matsäck och kaffe. Vi var nästan ensamma på stranden, det stod en bil innan vår på parkeringen. Vi åkte tillbaka vid halvtolv tiden, då det började fyllas på.

Hur jävligt det än kan låta att gå upp så tidigt en ledig dag så skulle jag göra om detta närsomhelst för det var verkligen en hit. Helt vindstilla 21 grader i luften och njutbart vattnet. Simmade, läste ut Marilyn Manson boken och fikade. ...Ja vad ska man mer säga?

Tried to get up very early to take us to the beach before it would be helvetesträngesel Skanör at Falsterbo. We managed to actually get away at seven a Saturday morning, with lunch and coffee. We were almost alone on the beach, it was a car before us in the parking lot. We went back at 11.30 period, when it began to be replenished. 

How damn it may sound to go up as early a day off, I would do this again any time because it was really a hit. Completely wind still 21 degrees in the air and enjoyable water. Swam, read out Marilyn Manson book and fikade. ... Well, what can you say more?


fredag 3 juli 2009

A day in Copenhagen.

Jag och Nils tog med oss cyklarna på tåget över bron ioch till Köpenhamn. Nils hade uttryckt ett önskemål att få se Cristiania och jag tyckte att det kan vara en god ide som förälder att lotsa runt honom. Visst finns det haschförsäljning helt öppet och en hel del rätt nergågna typer där. Hundar och ungar springer fritt.

Men det har också något helt annat närmast idylliskt, detta märkliga ställe mitt i storstan. Det är väl värt att ta sig snabbt förbi Puschersteet och cykla runt på de små stigarna i området.

 
Vi tog oss också ett dopp vid den nya delen av Cristianshavn, ja jag vet inte om det fortfarande heter så, men det är väl motsvarande Västra hamnen i Malmö.


Öresundståget hem var kraftigt försenat, och som jag förstår det så är det ofta problem på sträckan. Att komma ihåg om man skall passa ett flyg på Kastrup t ex. 



Ska förresten ta mig till Öresundstrafikens kontor idag för att försöka få tillbaka en dubbelbetald resa. Misstänker att det är ett fruktlöst försök.


Me and Nils took us a bicycle on the train over the bridge ioch to Copenhagen. Nils had expressed a desire to see Cristiania and I thought it might be a good idea as a parent to guide him around. Certainly there are openly selling hashish and a lot of right nergågna types. Dogs and kids run free. 

But it also has something completely different next idyllic, this strange place in the middle of the big city. It is worth the rapidly past Puschersteet and biking around the small paths in the area. 
  
We took a dip in the new part of Cristianshavn, yes, I do not know if it still called that, but it is well corresponding to the Western port of Malmö. 

Sound Train home was seriously delayed, and as I understand it, it is often problems on the route. To remember whether to fit an aerial on Kastrup eg. 



Should the way, take me to the Sound Traffic office today to try to get a double-paid trip. Suspect that it is an unsuccessful attempt.

Posted by Picasa

onsdag 1 juli 2009























Min semester har börjat nu, känns som en bra start att sitta uppe halvtvå på natten och ladda upp våra gamla Flanofilmer på youtube. Fasen vad kul vi hade när vi hade igång vår kulturklubb. Filmerna tycker jag håller rätt bra fortfarande...

Nu när alla börjar köpa Iphones så kanske man ska skicka ut länkar...


My vacation has started now, feels like a good start to sit up halvtvå at night and load up our old Flanofilmer on youtube. Phase what fun we had when we had launched our culture club. The films I think are pretty good still ...

Now that everyone starts to buy Iphone, maybe you should send out links ..



tisdag 30 juni 2009

PAY PER VIEW


Jag har letat efter ett par bra mopeddäck med vit sida ett tag nu. När Z-K50 och jag var hos moppehandlaren Bruno i Staffanstorp och förhörde oss om diverse tillbehör så varnade han oss för att köpa av märket Speed, som han sa var ett värdelöst däck med slarvigt målat på sidorna. Tyvärr så hade han inget annat. Han e rolig den där Bruno...

Efter mycket letande på internet hittade jag ett ställe där de påstod sig sälja Continental däck med vit sida, ett märke med gott renomme. Efter lite mejlväxling och en bekräftad offert betalade jag in i förskott för två däck...och sedan hände inget mer...

Skickade mejl och undrade vad som händer och lyckas till slut få tag på mannen via telefon.
-Nä... ja de skulle ju ha varit här som igår, jag vet inte var de har tagit vägen jag ska kolla...Du, du skulle inte ha de där Speed-däcken?

-Nä, jag skulle inte ha Speeddäcken, jag skulle ha Continentaldäcken...

-Ja jag ska ringa nu och kolla vart de blev av... det är väl inte lunch där nu... he he, sen hör jag av mig till dig igen.

-Ja för jag tänkte dra på dem till helgen förstår du...

-Javist, javisst nä men jag kollar upp var de har blivit av....

I have been looking for a couple of good moped tires with the white side for a while now. When the Z-K50 and I was with MOPED retailer Bruno in Staffanstorp and interrogated us about various accessories so he warned us to buy brand Speed, which he said was a worthless tires with sloppy Vimala sides. Unfortunately, he had nothing else.

After much searching on the internet I found a place where they claimed to sell Continental tires with the white side, a brand with good reputation. After some email exchange and a confirmation of an offer to pay me in advance for two tires ... and then nothing happened more ...

Sending emails and wondering what is happening and managed to get hold of the man by phone.
-Nah ... yes they would have been here as yesterday, I do not know where they have gone I want to check ... Hey, you would not have the where-Speed tires?

_Nä, I would not have Speed tires, I would have Continental tires ...

-Yes I will call now and look where they got the ... it is not lunch there now ... he he, then I hear from me to you again.

-Yes I thought draw
on them at the weekend, you know ...

-Javist, yeah nah but
I look up, they were lost ....

måndag 29 juni 2009

Vårt hus i 3D?

Lite fascinerande är det att man kan bli så ohyggligt väl kartlagd i vårt nya fina IT samhälle. 3D funktionen på Hitta.se är väl kanske inte den mest raffinerade funktionen ännu, men den ger en liten föraning om när vi kommer att kunna få liknande vyer i realtid, ständigt uppdaterade… eller hur snabbt kan man uppdatera innan det blir tillståndskrävande kameraövervakning?

Some fascinating is that they may be so exceptionally well mapped in our new financial IT community. 3D feature on Hitta.se is perhaps not the most refined feature yet, but it gives a little hunch about when we will be able to have similar views in real time, constantly updated ... or how quickly you can update before it gets permission demanding video surveillance?

fredag 26 juni 2009

Konsten att häda Lindeman.

Säg att du inte gillar Lindemanhistorier i en liten församling, runt ett fikabord till exempel och du kommer garanterat att få serverat den ena efter den andra ända tills du uppgiven och hyperventilerande med sår i öronen rusar därifrån. Så nämn aldrig Lindeman, inte ens Hasse eller Alfredsson om du vill slippa sådana smärtsamma upplevelser.

Nån gång någonstans läste jag (bra början) att musiksmaken ofta konserverades från tonåren, det var då man fick den starkaste musikupplevelsen som sedan aldrig mer kunde uppnås. Därav alla kompisar som tycker att Beatles och Elvis…ABBA, Deep Purple, Sex Pistols, Ebba Grön mm är det bästa som någonsin skapats, och som aldrig kommer att överträffas.

Kanske har det någonting att göra med att det kopplades så nära ens identitetssökande period så att det blev själva grundstenen i mångas identitet? Jag kommer i alla fall ihåg att jag blev ganska provocerad av påståendet.

Men... kan det vara att det förhåller sig på samma sätt med humorn? Jag växte upp med MAD och Monty Pythons flygande cirkus. Hasse o Tage var inte så uppskattade…(mamma var ju mörkblå-arbetarklass). Jag tror att de gick hem mer i akademikerhem med en aning av vänstersympatier (typ hela min bekantskapskrets uppväxt).

Tage Danielsson har jag till viss del tagit till mitt hjärta även om han kan vara lite patetisk emellanåt men Hasse Alfredsson och alla Lindemanhistorier får det att krypa under skinnet på mig. Reciterade improvisationshistorier är för mig lika intressanta som att höra någon berätta om sina flippade drömmar, alltså då ohyggligt ointressanta.

MAD och Monty Python förstod jag och försökte recitera och härma ”It’s longing for the fiords”. Där skapade jag min identitet, mer i humorn än i musikenl. Kanske är jag mer konservativ i min humorsmak än i musiken. Det tog t ex väldigt lång tid för mig att uppskatta the Office.

Fast de som gillar Lindeman, de är det verkligen synd om, där kan vi snacka om stagnation och om man samtidigt påstår att ” Att angöra en brygga” är en högst sevärd film…ja då finns det inget hopp kvar.


The art of slander Lindeman.


Say you do not like Lindeman stories in a small parish, around a coffee table for example and you will surely have served one after the other until you are exhausted and hyper-ventilation with wounds in the ears rushes away. So never mention Lindeman, even Hasse Alfredsson or if you want to avoid such painful experiences.

Someday somewhere I read (good start) that the music taste was often canned from the teens, it was then,when it was the strongest musical experience which never more could be achieved. Hence all the friends who think that the Beatles and Elvis ... ABBA, Deep Purple, Sex Pistols, Ebba Green mm is the best ever created, and which will never be surpassed.

Perhaps it has something to do with the fact that it was linked so closely to the identity of applicants period so that it became the very foundation of many people's identity? I will in any case, remember that I was rather provoked by the claim.

But ... it may be that it is in the same way with humor? I grew up with MAD and Monty Python Flying Circus. Hasse o Tage was not so appreciated ... (mom was a deep blue-workingclass). I think they went home more in akademikerhem with a touch of left-wing sympathies (type the whole of my acquaintance circuit nursery).

Tage Danielsson, I have to some extent taken into my heart even though he may be a little pathetic sometimes, but Hasse Alfredsson and all Lindeman stories may be to crawl under the skin on me. Recited stories improvisation is to me as interesting as hearing someone talk about their freaked dreams , so then... appallingly uninteresting.


MAD and Monty Python, I tried and recite and imitate "It's longing for the fiords." There, I created my identity, more in humor than in the music. Maybe I am more conservative in my taste of humor then in music. It took for example a very long time for me to appreciate the Office.

Fixed the likes Lindeman, they are really sorry sods, here we can talk about stagnation and if, on them claim that "To dock a bridge" is a most notable film ... well, then there is no hope left.

torsdag 25 juni 2009

POSITIV PESSIMIST

Jag har nog uppskattningsvis 10 mer eller mindre goda idéer i veckan, mer än en per dag alltså och så genomför jag kanske i bästa fall två om året…2 av 520 och då är det nödvändigtvis inte de bästa idéerna som blir genomförda.

Men då kan man ju börja fokusera på de 518 icke genomförda idéerna och tänka att det inte är lönt att ens spinna vidare på något hugskott man får eftersom man är en så lat och eländig människa och faktiskt 99,6 % blir det inget mer av…då kan man ju lika gärna avrunda till 100% och säga att alla mina idéer är ändå ogenomförbara så de tjänar ingenting till att ens spåna vidare på dem.

Eller…huh se upp…nu finns risken att man hamnar i Kay Pollaks sekteristiska optimistfälla..

Man kan utgå ifrån att det kommer att regna och blåsa varje dag, blir det då mot förmodan sol får man ju glädjas åt det (i lagom dos så att man inte blir sjuk av det)…

Den positiva pessimisten köper naturligtvis ”bäst i test” regnkläder och vandrar "nöjd" (eftersom han ändå inte förväntat sig någon soldag) vidare i livet medan den desillusionerade optimisten (optimister blir förr eller senare alltid desillusionerade) blir den negativa pessimisten som slutar spåna vidare på idéer som det ändå inte kommer att bli något av och håller sig inomhus hela den regniga sommaren.

POSITIVE PESSIMIST
I have probably an estimated 10 more or less good ideas a week, more than one per day, therefore, and so I might implement in the best case two a year ... 2 of 520 and then it is not necessarily the best ideas that are implemented.

But then one can begin to focus on the 518 not implemented these ideas and think that it is not worth even spinning further on any whim can be because it is so lazy and miserable person and actually 99.6%, there will be no more of ... then one can just as easily round off to 100% and say that all my ideas are still unworkable, as they serve no purpose to even scout further on them.

Or ... huh ... look
out now, there is the risk that you end up in Kay Pollak sectarian optimist trap ..

It can be assumed that it will be raining and blowing every day, will become the unlikely sun may indeed welcome it (in just the right dose so as not to get sick of it) ...

The positive pessimists are buying of course "best in test" rainwear and walk "happy" (because he does not expect any days of sun) forward in life while the disillusioned optimist (optimists will sooner or later always get disillusioned) becomes the negative pessimists ending scout further on unworkable ideas and remain indoors throughout the rainy summer.

onsdag 24 juni 2009

Helmätt...

Ofta har jag undrat varför ingen har lyckats designa en attraktiv cykelhjälm. jag är inte helt säker på att det danska företagetYAKKAYär helt rätt på det heller...

Often I have wondered why no one has succeeded in designing an attractive bicycle helmets.

I am not entirely sure that the Danish company YAKKAY is absolutely right on that either ...




Men ack...De har ingen svensk återförsäljare....Märkligt......









tisdag 23 juni 2009

Elaka Pappan II

Morgon, solen skiner och pappan är lite sen till sitt jobb. Han har snoozat tre gånger sedan rakat sig, duschat och kastat i sig en tallrik hemlagad musli, han står nu och borstar tänderna, ser sig i spegeln och inser att han borde klippt håret för länge sedan.

Han letar efter sitt hårvax, det används lika sällan och oregelbundet som frisören men det finns inte där det borde vara. En minnesbild där han undrat varför hans vax står i köket växer fram, hastar nerför trapporna och finner burken på hyllan bredvid kokböckerna.

Den äldre sonen sitter vid köksbordet med sin frukost och morgonirritation samtidigt som frun gör sig klar för att ge sig av till sitt arbete.

Pappan öppnar burken till hårvaxet och ser att någon har grävt rätt rejält i burken, det inte finns så mycket kvar. Själv har han inte så mycket hår kvar, så burken var vid inköpstillfället tänkt som en livstidsförbrukning för honom. Det som finns kvar räcker i alla fall till några gånger för honom, men.

Irritationen av att vara sen, behövt leta efter vaxet, funnit att någon använt det utan att fråga om lov och sedan inte ställt tillbaka det samt att håret ser för jävligt ut gör att han utmanar sonens morgonhumör. Han gör det också med vetskapen om vem det är som normalt brukar hårprodukter i familjen.

-Vem är det som har tagit nästan all min vax? Den fanns inte i skåpet och sen ligger den här nere nästan slut.

-Jag har egen...Säger sonen och fortsätter tugga (jag var med då den inhandlades i Stockholm för en knapp vecka sedan).

-Men någon måste ju ha tagit ur den!

-Ja, det är ju i alla fall inte yngre sonen, säger frun i ett försök att lätta upp stämningen och låter oss förstå att han som har millimeterstubb på huvudet väl knappast skulle ha bruk för dylikt.

-Och jag har egen! sonen, nu med lite mer irritation i rösten.

Pappan som nu också blir irrriterad för att sonen inte bara kan säga att han använt vaxet och glömt att ställa tillbaka det framhärdar...

-Har du verkligen inte använt min vax?

-Det var ju länge sedan! nu är sonen svart i ögonen och pulsen bultar synligt i pannan av undertryckt ilska för att pappan fortsätter att tjata om en sådan småsak.

Men pappan tänker inte ge sig så lätt, han är ute efter något ursäktsliknande men inser samtidigt att det här är det mesta han kommer att få. "Det är principen Månsson" tänker han och blåser på stubintråden samtidigt som han tar på sig skorna .

-Du förstår inte vad jag är ute efter, va?

The father opens the box to hair vax and see that someone has really dug right in the jar, there is not much left. Naturally, he has not much hair left, so the box was at the time of buying intended as a lifetime consumption for him. What is left is sufficient in all cases to a few times for him, but.

Irritation over beeing late, need to look for wax, found that someone used it without asking for permission and then not put it back and the hair looks a bitch, this makes him to challenges the son's morning mood. He also makes it knowing who is normally using Hair Products in the family.

-Who is it that has taken nearly all my wax? It was not in the cupboard and then it is down here almost empty.

-
I have my own ... Says his son and continues to chew (I was with him when it obtained in Stockholm a week ago).

"But someone must have removed it!

-Yes, it is at least not our younger son, "says the wife in an attempt to lighten up the mood and lets us understand that he who has millimeters stubble on his head hardly would have use for other items.

-And I have my own! the son, now with a little more irritation in his voice.

The father who now also becomes irritated
because his son can not just say that he used the wax and forgot to put it back persists ...

-Haven't you used my wax?

-It was a long time ago! now the son of the black eyes and pulse bolts visible on the forehead of suppressed anger to the father who continues to nag about such a trifle.

But the father do not intend to let go so easily, he is looking for any excuse, but realize that this is the most he will get. "This is the principle Manson" he thinks, and blowing on the FUSEE while he makes his own shoes.

-You do not understand what I want, right?

lördag 20 juni 2009

Mopedist

Nu har jag införskaffat mig ett antal mopeder, två renoveringsobjekt; en monarped från 1958 som behöver lite kärlek, nýa packningar och ...ja vi får se vad som dyker upp, en annan monarped är från 1961. Den fungerar rätt OK efter ett oljebyte och rengöring av förgasare. Bromsarna behöver dock ses över. Sedan har jag en Puch Nevada från 1978 som är fullt körbar men tyvärr lite småtrimmad på något sätt som jag inte listat ut ännu, så den går lite för fort för min smak.