Ska man lägga sin ambition på den nivå dit man realistiskt, med alla brister kan nå?
Ska vi lägga oss ner och duga allihop?Ska vi inse att drömmar om en bättre värld och idealism inte är realistiskt, och därför inte värda att ha?
Ska vi verkligen leva i nuet?Jag vill inte vara en realistisk optimist som lever i nuet och har Kay Pollak som husgud.
Bilden tagen på väg hem från jobbet idag, musmatta i loven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar